Det är ofta byggnadsarbetaren som får ta emot kritiken för byggproblemen. Helt oförtjänt, menar Gunnar Almevik och Peter Sjömar. De hävdar istället att det just är byggnadsarbetaren som kan åstadkomma ett bättre byggande i både nyproduktion och byggnadsvård.

Traditionella byggtekniker i det nya seklet är spikbleck och gips på stålreglar. Traditionell putsteknik är sprutad tunnputs på cellplast. Om du lutar cykeln litet för hårt mot en sådan fasad är det huset och inte cykeln som riskerar att gå sönder. Man kan fråga sig varför vissa goda byggnadssätt och beprövade byggkunskaper överges? Har den nya byggtekniken rationell täckning? De senaste årens byggproblem i broar, tunnlar, bostäder och institutionsbyggnader borde leda till viss eftertanke. När byggnadsarbetarkåren utpekas som okunnig och utan yrkesstolthet saknas perspektiv på byggkunskapens villkor.

För det första har byggnadsarbetare inget kunskapsvårdande eller kunskapsbyggande samhällsuppdrag. Därför har vissa byggnadssätt problem att utvecklas och prövas. För det andra betraktas byggnadsarbetares kunskap inte som avancerad och jämlik andra kunskapsformer. Föreställningen om en motsättning mellan teori och praktik är en förståelsesjukdom. »Utförarens« möjlighet att påverka och ifrågasätta »uttänkaren« är begränsad.

För hantverkaren är byggkunskapen ett medel att åstadkomma en produkt. När produkten efterfrågas upprätthålls kunskapen. Kunskap om den fullmurade stommen eller det rumstäckande valvet fortlever om