Synen på värdet i äldre bostäder har förändrats genom åren. Idag skulle det till exempel vara otänkbart att slå sönder en kakelugn, vilket skedde i stor omfattning under 1970-talet. Men 1950- och 60-talens gedigna kökssnickerier är värda motsvarande respektfulla hantering, skriver Ingela Blomberg. Här diskuterar hon begreppet varsamhet och visar på kvaliteter värda att bevara i fastigheter från olika epoker.

Redan på femtiotalet insåg man att bostadsfrågan inte kunde lösas enbart genom rivning och nybyggnad. I skriften Ombyggnad. Utredning om hyreshus, egna hem och bruksbostäder 1880-1935 som kom ut 1955, visas på möjligheterna att även genom modernisering råda bukt på den stora mängden omoderna bostäder, och ges exempel på goda lösningar.
I början av 1960-talet fanns ca 1,4 miljoner lägenheter i flerbostadshus varav nära hälften var omoderna, dvs de saknade eget bad- eller duschrum, och i köken fanns inte varmvatten. Den bostadspolitiska målsättningen för det intensifierade bostadsbyggandet under rekordåren 1961-1975 var enligt proposition 1967:100, Angående riktlinjer för bostadspolitiken mm: att ”… hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader”
Men mot slutet av 1960-talet insåg