Huset stod mörkt, det måste vara någonting de glömt. När vi kom, var det som att släppa en bomb.

Sekelskiftehusets charm, hade inte fått någon, varm, hand.

Nu till poängen,

eller ja, det som är själva grejen. Vi vill önska er en god jul, men också skriva något kul.

Beskriva vilka som bor i vårt hus, det är vi och en å annan mus.

Även om de knappt synts till, tycker nog de, att tiden stått still. Men vem är jag att offra, de håller ändå bara till på lofta´. Inte att glömma katta, som är vaken sent på

natta.

Byggnadsvård i all ära, ibland har de fått oss att svära.

Men när någonting blir färdigt, känns det så härligt.

Oftast som en miljon, nu när vi funnit vår, vision.

När vi först starta, hade vi ingen karta. För hur vi skulle laga, utan att göra misstaga.

Vi fick läsa på, för att det ens skulle gå.

1915 byggdes denna kåk, då, ett riktigt vrål-åk. Byggherren var Gustaf Hult, allt som allt, mycket betydelsefullt. Genomtänkta fuktioner, som idag, kan vara värda

miljoner.  Fastigheten hade då ordentligt med mark, större än en hel park. Ladugård och djur var nog deras, kultur.

Hållbarhet och vackra ting, ger huset extra bling. Vi är mycket mån om det gamla vackra, vilket framtiden kommer oss, tacka. Det gäller för oss att fortsätta skapa, det man en gång valt att kapa.

Vi älskar färg och form, framförallt hur det var en gång. Inredning är också ett stort intresse, då är man lite i sitt esse.

Nu står vi här, med all ny kunskap vi bär.  Kunskap får en att känna sig rik, precis som när man finner en gammal spik.

Vi har bland annat byggnadsvårdsföreningen att tacka, dem ska man inte förhacka. Den kunskap de bär, gör att vi lär oss, det här.  Men vi har fortfarande mycket kvar att lära, med allt vad det kan innebära. Resan är långt ifrån slut, men nu börjar huset återigen blomma ut.

Hanna & Robin Karlsson, byggnadsvårdare och medlemmar i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Följ Hanna och Robins konto: villahoglunda på Instagram!

 

>>>Se hela julkalendern här<<<