När kyrkorna valvslogs under högmedeltiden, blev delar av de romanska målningarna kvar ovan valven, dolda för människors blickar. Henrik Nilsson berättar om ett pågående projekt för att undersöka, bevara och sprida kunskap om ett bortglömt kulturarv.

Medeltidens byggnader har ständigt genomgått förändringar. Krig, politik och klimatpåverkan har påverkat vilka byggnader och miljöer som följt oss in i modern tid, men även människans egen vilja att förbättra och förändra har spelat stor roll.

Kyrkorna är bland de äldsta byggnader vi har i Sverige. De har genomgått otaliga ombyggnationer, och har under de senaste århundranden varit föremål för fallstudier för olika restaureringsprinciper och doktriner.

Kyrkan byggs

Under slutet av 1000-talet började de första helgedomarna, träbyggnader uppförda i resvirke, att ersättas av stenbyggnader i nuvarande Skåne. Kyrkorna byggdes med huggen sten, en teknik som inte fanns inhemskt utan krävde en kunskap som kom utanför landets gränser.

Byggmästare utifrån förde med sig nya tekniker, dock användes nästan alltid lokalt material. Dessa byggmästare, starkt knutna till kyrkan eller olika kunga- och herremansätter, förde troligen också med sig tankar och tekniker för bemålade interiörer.

I Skåne uppfördes drygt 350 romanska stenkyrkor med start tidigt 1100-tal och ett hundratal år framåt, ett byggprojekt av ofantliga mått. De byggdes nästan alltid efter den romanska grundplanen, med långhus, ett smalare och lägre kor samt en halvrund absid. Taken var av sadeltakstyp och takstolskonstruktionen var troligen en del av kyrkorummet. Ljusöppningar var små och placerade högt upp på väggarna.

Stenkyrkornas kor och absid, i enstaka fall även i långhuset, smyckades med liturgiskt
inspirerade kalkmålningar, utförda i en kombination av frescoteknik (på våt puts) och seccoteknik (på torr puts). Dessa målningstekniker kom liksom stenbyggarkonsten från kontinenten.

Ombyggnationernas tid

Om det var ekonomiska, praktiska eller politiska förklaringar till den stora omgestaltningen som kyrkorummen genomgick under 1300- och 1400-talen vet vi inte. Kanske det var viljan att göra sig av med gamla värderingar och skapa moderna byggnader med nya material?

Den största omdaningen för kyrkorummen var de rumstäckande tegelvalven. Konstruktionen gjordes i de flesta fall som en egen byggnadsdel inne i det befintliga rummet, man byggde pelare och valv mot de redan dekorerade väggarna. Delar av de tidigare målningarna blev då täckta eller dolda ovan valven.

 

 

 

 

De nya valven dekorerades med målningar och i många fall målades även stora delar av de äldre, romanska målningarna över. Under århundraden som sedan följde gjordes övermålningar, men senare plockades äldre målningar fram igen och konserverades, allt eftersom nya principer och doktriner kom och gick.

Och ovan valven fanns hela tiden de gamla målningarna kvar.

När ögonen har vant sig vid mörkret och våra lampors ljuskäglor riktas ner i tegelvalvens svicklar dyker dom upp, anleten av änglar och människor, bårder i fantastiska färger.

Dold kunskap

2017 startade pilotprojektet »Medeltida kalkbruk och kalkmålningar på kyrkvindar i Lunds stift«, ett stiftsprojekt som leds av Svenska kyrkan. Syftet är att hitta den kunskap som ligger dold ovan valven, kunskap om tidigmedeltida byggande, immateriell kunskap som hantverksspår i kalkbruk och kalkmåleri, att säkra byggnadernas behov av åtgärder gällande puts och måleri samt hur upplevelsen av kyrkorummet har förändrats för församlingsmedlemmarna genom århundranden.

Av de 283 helt eller delvis bevarade medeltidskyrkorna i Skåne har ca 30 kyrkor fått besök. Krypande och klättrande har vi letat oss fram ovan valven uppe på vindarna, för det är här som de orörda resterna av puts och måleri finns kvar.

Änglars anleten

När ögonen har vant sig vid mörkret och våra lampors ljuskäglor riktas ner i tegelvalvens svicklar dyker dom upp, anleten av änglar och människor, bårder i fantastiska färger. Inte ens den smuts som har samlats kan hindra färgprakten att fortfarande blända.

Vet man inte om att målningarna finns där är det väldigt lätt att missa dem, trots att det i somliga fall är stora bevarade områden. Det är detta som ibland orsakat omedveten skada i samband med olika arbeten som under årens lopp genomförts på vindarna. Arbete med yttertaken, dragning av ny el eller isolering av vindarna.

Metoder

Våra undersökningar består av fotodokumentation, uppmätningar, statusbedömningar, dokumentation av bearbetningsmetoder, ikonografiska jämförelser och studerande av tekniker av fresco och seccomålning.

Konservatorer, hantverkare och antikvarier jobbar tillsammans för att täcka in så stor del av frågorna som möjligt. Projektet samarbetar även med internationella experter, bland annat från CSGI-universitet i Florens, Nationalmuseum i Köpenhamn samt med andra stiftsprojekt.

Det tvärvetenskapliga arbetssättet ger även väldigt mycket annan kunskap på vägen, som nyupptäckta medeltida trädetaljer, medeltida ristningar och inskriptioner.

Vissa partier har naturligtvis farit illa och vi hittar ibland målningar som fallit av väggarna. Några av dessa fragment använder vi för att göra olika analyser och tester, bland annat som gästkolleger i samarbete med Riksantikvarieämbetets på deras laboratorium i Visby.

En annan stor kunskapskälla och kraft är de lokala församlingarna och alla som jobbar i kyrkorna. Det lokala engagemanget gör inte bara att vi fysiskt kommer in på vindarna utan att vi även får berättelser och lokal förankring. En otroligt viktig del för att förstå helheten om kulturarvet är att möta de människor som med stolthet vistas runt sin kyrka.

Förmedling

Den kanske största uppgiften som vi har är att kunskapsförmedling. Om vi visar vad som finns, och berättar vilka ovärderliga skatter det är, inte bara för de människor som besöker eller arbetar i kyrkan utan även för resten av stiftet, landet och utanför rikets gränser, ger detta ökad kunskap. Ökad kunskap leder till ett större intresse och därmed respekt och försiktighet.

Och unika är de, även sett ur ett globalt perspektiv, detta på grund av sin ålder, den stora omfattningen och det orörda skick som dom är i.

Hur målningarna ska förmedlas är en utmaning. Det är av stor vikt att göra kulturarvet tillgängligt. Vi använder oss av traditionella metoder som föreläsningar, bilder och skyltmaterial i kyrkorna, men jobbar även med moderna tekniker och olika digitala plattformar, hemsidor, Instagram och Facebook.

Arbete med att 3D-visualisera målningarna, tillsammans med de målningar och miljöer som finns nere i kyrkorummet, är ett sätt att uppleva hur kyrkan såg ut för 900 år sedan.

Att arbeta så brett som möjligt i förmedling, att samarbeta över yrkesroller för att inte missa några spår, samt att vi har Svenska Kyrkans stöd och förtroende ger projektet möjlighet för oss alla att uppleva vårt gemensamma kulturarv.

Henrik Nilsson, murmästare och hantverksforskare. info@hnbyggnadsvard.se