Den nya staden växer fram

Den nya staden växer fram 1920-talets arkitektur utvecklades i två riktningar. Dels mot ett stort raffinemang med exklusiva och påkostade monumentala byggnader, dels mot en förbättrad vardagsmiljö i städerna med trivsamma flerfamiljshus och villaområden. Eva Eriksson sammanfattar här ett spännande arkitekturhistoriskt decennium.

Det formspråk som dominerade i Sverige och övriga Norden under 1920-talet var 20-talsklassicismen. Det hade mognat fram decenniet dessförinnan, men dess rötter låg i tiden kring sekelskiftet. Man kan därför se de tre första decennierna av 1900-talet som en arkitekturhistoriskt sammanhängande period, då ett par generationer arkitekter utvecklade nya redskap för att gestalta det moderna industrisamhällets snabbt växande städer.

Den fortgående moderniseringen av hela samhället hade under dessa tre decennier starka återverkningarna på stadsmiljön. På gatorna ökade tempot. Vid sidan av spårvagnar och hästkärror kom allt fler bilar och trafikstockningar uppstod. Filmen och de många nya biograferna bidrog till ett nytt folkliv på kvällarna, neonljuset spreds över staden. Moderniteten gjorde sig starkt påmind i