fbpx

Bygghantverkarens kunskapsväg

Det senaste året har TV-program som »Fuskbyggarna« och »Byggfällan« gett byggbranschen en rejäl törn. Visserligen samlar tv-kanalerna lätta poäng som räddare i nöden, men husägarna har utan tvivel drabbats av fifflare.

Följden blir att hela branschen får en orättvis stämpel som oseriös. Här ger Nils-Eric Anderson sin syn på utbildningsbehoven bland bygghantverkare och diskuterar vad nya provbestämmelser för gesäll- och mästarproven skulle innebära.

I byggbranschen har man länge brottats med effektivitets- och kvalitetsproblem. Orsakerna är flera. Dels handlar det om obeprövade material och tekniker, dels om förändringar i koncept som
i huvudsak genomförs för att vinstmaximera byggprojekten. Svårigheter att rekrytera arbetskraft med rätt kompetens till nya komplexa byggarbetsplatser är ytterligare en orsak, liksom korta byggtider med påtvingat forcerad arbetsgång. Följden blir att det är svårt att säkerställa kvalitén i byggprocessens alla led. Kunskapen och kompetensen hos dem som deltar täcker kanske den egna delen, men är inte gränsöverskridande. Det innebär i sin tur att delmomenten sällan utförs på bästa sätt. Var och en tar ansvar för sin begränsade del och resten får i värsta fall lösas med hjälp av entreprenadjuridik.

När det gäller byggnadsvårdsarbeten är problematiken ofta den samma. Här har dessutom systemet för byggnadsvårdsbidrag länge varit ett bekymmer. I dagsläget inskränks utförandeperioden från april till och med oktober, vilket i de flesta fall inkluderar planering, materialanskaffning och utförande av själva arbetet. Det gör det svårt att få fram rätt material, vilket i sin tur påverkar resultatet och förkortar materialens och konstruktionernas livslängd. Om jag är rätt underrättad har myndigheten som handlägger ärendena justerat sina rutiner så att det numera är möjligt att fördela byggnadsvårdsmedel över längre perioder än ett verksamhetsår, vilket innebär en förbättring.

Hantverkares utbildning

Hur kan man komma tillrätta med problemen med bristande kvalitet i byggandet och byggnadsvården? Det finns ingen enkel lösning som kan göras i en handvändning och problematiken består av flera delar som griper in i varandra. Jag vill lyfta en av dem: frågan om hantverkarens kompetens och kompetensutveckling. Efter genomgången yrkesutbildning får man som ung byggarbetare en utbildningsbok i samband med sin första anställning. I den noteras antalet arbetade timmar i de olika arbetsmoment som är definierade i boken. När lärlingen klarat av sin färdigutbildningstid, som pågår i cirka två år, måste hon eller han avlägga ett godkänt yrkesteoretiskt prov för att kvittera ut sitt yrkesbevis. För tillfället lämnas dispens från det yrkesteoretiska provet för dem som söker yrkesbevis. Själva yrkesutbildningsavtalet som finns mellan byggbranschens parter är under omarbetning och i väntan på det nya avtalet har man beslutat att inte kräva att yrkesteoretiskt prov avläggs för att få yrkesbevis. Jag hoppas att den pågående diskussionen inte leder till att man sänker kraven på de som utbildar sig till byggnadsarbetare i framtiden.

»När det gäller produktion är yrkesmässig förkovran inte bara en fråga om att spiken skall slås i snabbare, eller att man tar mer bruk på mursleven. Även här handlar det om att mansom hantverkare involveras och görs delaktig i hela processen.«

Yrkesutbildningen blir sammanlagt fyra till fem år beroende på om man har gått gymnasieskola eller vuxenutbildning. Därefter tar utbildningsstegen slut vad gäller möjligheterna till förkovring inom sitt eget fält. Då är man som hantverkare placerad i ett fack som »fullbetald« och förväntas behärska de uppgifter som hör till yrket. För många är det ett acceptabelt system och kanske saknar de i nuläget drivkraften att förkovra sig som yrkesarbetare. Men så finns heller inga direkta möjligheter att vidareutbilda sig inom sitt skrå.

Kunskap om hela processen

Med lång erfarenhet från byggbranschen och utbildningsväsendet är jag övertygad om att de flesta hantverkare vill bredda och fördjupa sina yrkeskunskaper. När det gäller breddning handlar det om att förstå de processer som påverkar den egna arbetssituationen. Byggprocessens olika skeden kan grovt beskrivas i termer av projektering, produktion och förvaltning. Att hantverkaren får större inblick i projekteringsarbetet skulle vara en bra början. Det kan till exempel handla om att granska ritningar och beskrivningar, men självklart också ta del av antikvariens bedömningar och resonemang i fallet med byggnadsvårdsobjekt. Målet är att skapa dialog mellan byggprocessens aktörer och se till att utförarna kommer till tals i det tidiga byggskedet.

När det gäller produktion är yrkesmässig förkovran inte bara en fråga om att spiken skall slås i snabbare, eller att man tar mer bruk på mursleven. Även här handlar det om att man som hantverkare involveras och görs delaktig i hela processen. Man måste få möjlighet att se sin insats i ett vidare perspektiv och kunna bidra med sina kunskaper inte bara vid själva utförandet. Det skulle ge hållbara byggnader med lägre förvaltningskostnader.

Nya provbestämmelser för gesäller och mästare

Ett sätt att formalisera hantverkarens kompetensutveckling är genom gesäll- och mästarprov. Yrkesbenämningarna lärling, gesäll och mästare anger en hantverkares karriär och grad av skicklighet och erfarenhet. Som sådana är benämningarna allmänt kända, men i Sverige idag spelar gesäll- och mästarbrev många gånger en undanskymd roll. Visserligen finns flera hantverkare som har möjligheten att genomgå prov och erhålla gesäll- eller mästarbrev, men i de flesta fall är provbestämmelserna antagna för flera decennier sedan och till sin karaktär förmedlar de en förenklad och föråldrad syn på hantverket. Med nya provbestämmelser, som svarar mot byggnäringens och kulturmiljövårdens behov och speglar vad hantverkskompetens innebär, skulle dock instrumentet fungera även i dag.

På initiativ av Sveriges Mur- & putsentreprenörers förening pågår just nu ett arbete med att ta fram nya, moderniserade bestämmelser för gesäll- och mästareprov inom muraryrket. Det finns emellertid många som är skeptiska. När frågan togs upp i tidskriften Byggaren för några månader sedan ställde sig företrädarna för Sveriges Byggindustrier avvaktande till förslaget. Ironiskt nog illustrerades artikeln med en bild som tycktes peka på behovet av kompetenshöjning. Fotografiet visade en byggnadsarbetare i arbete och bakom honom en regelvägg isolerad med mineralulldär formen på isoleringsskivorna inte överensstämde med måttet mellan reglarna. Mineralull och all annan högvärdig isolering bygger på principen med stillastående luft och därför är det viktigt att isoleringsskivorna inte trycks ihop. Det försämrar helt enkelt värmeu00acisoleringen. Hade hantverkaren haft kännedom om byggnadsfysik och då särskilt det avsnitt som omfattar värme, hade väggen inte sett ut på detta vis.

Vikten av variation i utbildningsutbudet

Allt talar för att hantverkare ska ges möjlighet att förkovra sig. Oavsett om man arbetar med industrialiserat byggande, småskaligt byggande eller byggnadsvård finns behov av fortbildning och även i vissa fall en uppdatering av delvis bortglömda kunskaper. När det gäller praktiska kursmoment bör de vara korta och effektiva och inträdeskraven vara en kombination av praktisk erfarenhet och teoretisk grund. För den som inte har den teoretiska grunden skall den vara möjlig att skaffa sig genom så kallad e-learning. Då kan individen själv bestämma när och i vilken takt studierna skall ske.

»Om muraren förstår porstrukturens och bearbetningens betydelse för fasadputsens härdning och vattenupptagningsförmåga gynnar det resultatet på den färdiga väggen.«

Lämpligaste utbildningsformen för redan yrkesverksamma är korta spetsutbildningar som fungerar i en helhet överordnat ett livslångt -lärande. Yrkeshögskolemyndigheten arbetar nu med att ta fram ett nationellt system som är -anpassat till det europeiska så kallade EQF-systemet. Tanken är att lättare kunna jämföra yrkes- och utbildningskvalifikationer mellan EU-länderna så att arbetskraft kan röra sig över nationsgränser.

Att förstå varför man gör som man gör – grundläggande för kvalitén

Idag finns en bristande respekt för praktiskt kunnande i samhället och många har fortfarande inställningen att hantverk rör sig om handlag utan intellektuellt innehåll. I min mening är det

självklart att större kunskap hos utövarna om frågor som byggnadsfysik, projektionslära, bygglagstiftning, kvalitetssäkring och materialkunskap skulle höja kvalitén i byggandet. Om muraren förstår porstrukturens och bearbetningens betydelse för fasadputsens härdning och vattenupptagningsförmåga gynnar det resultatet på den färdiga väggen. Alternativet är att hon eller han så snabbt som möjligt ser till att bruket hamnar på väggen och får till en yta utan att reflektera över resultatets livslängd. Den nuvarande regeringens skolpolitik innebär att man återigen ska dela upp gymnasiet i yrkesutbildning och studieförberedande program och begränsa möjligheten till framtida studier för de ungdomar som väljer en så kallad yrkesutbildning. Nu verkar landets ungdomar vara begåvade nog att inse att denna begränsning missgynnar dem i deras livslånga lärande, och därför har intresset för yrkesutbildningarna i årets gymnasieval visat sig vara exceptionellt lågt. Det framtida kvalitetssäkringsarbetet i byggproduktionen måste bygga på högre kompetens inte bara hos ledningspersoner utan även hos dem som utför det handgripliga arbetet. Utan den får vi finna oss i återkommande byggfel och framtidens »Byggfällan« får bra mycket mer att göra än de har idag.

Studenten Mattias Wallin Brandt utför en övningsuppgift i takgeometri. En språngstol i en takkonstruktion skall projiceras enligt de förutsättningar som den normala takstolen ger, och ritas upp i skala.


Byggstudenter i årskurs tre på Bygghantverksprogrammet, Institutionen för kulturvård i Mariestad utför laborationer med enkla maskiner för att få en praktisk bild av mekanikens lagar.


Teknisk doktor Ylva Sandin förklarar verkningssättet i ett hängverk för byggstudenterna i Mariestad.

Nils-Eric Anderson

Tidigare bygghantverkare, numera lektor i bygghantverk vid Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet.

nils-eric.anderson@conservation.gu.se