Bostädernas gamla lampor är omhuldade antikviteter. Äldre belysnings-armaturer längs gator och framförallt i industrilokaler har däremot ofta ersatts utan tanke på kulturhistoriska värden. Det lilla som finns kvar är akut hotat. John Eklund som driver webbplatsen www.elmuseum.se är en av de få som engagerat sig.

Vid sidan av hembelysningen har det funnits en rik flora av armaturer som använts i industrilokaler och som utomhusbelysning. Medan hembelysningen var modeinfluerad och varierade ”likt damhattar” som en chef på belysningsföretaget Cebe i Svalöv uttryckte det, utgjordes industriarmaturerna av ingenjörsmässigt formgivna standardmodeller med effektiviteten i centrum.

Bevarandesituationen för dessa armaturer är en helt annan än den för hemmets belysning. Medan hemmets armaturer cirkulerar på auktioner, har reflektorer för fabrikslokaler aldrig kommit in på andrahandsmarknaden. De har behandlats som övrig installationsmateriel och skrotats vid renoveringar.

Med början på gatan
Elektricitetens tidigaste användningsområde var belysning och den tidigaste belysningen fanns på gatorna. De tidiga elbelysningarna var ofta elektrifierade gaslyktor. Man stack helt enkelt in en elledning genom gasröret och satte in en lamphållare. Eftersom gaslågan ju mynnat uppåt blev även glödlampan uppåtriktad. I dagens nygamla gatlyktor är lampan nedåtriktad, då den är monterad i armaturtaket. En historisk ”oriktighet” som ökat ljusutbytet och minskat bländningen.

De första egentliga elbelysningarna kom i