Först gällde det en övergiven bondgård i Skåne, som blev en fin fritidsbostad. Sedan följde det ena huset efter det andra, alla »med visst renoveringsbehov«, som mäklare brukar säga. Men välj rätt hus och ta goda råd.

– Titta, det där gamla huset skulle man köpa!

På bilresor genom landet får jag alltsomoftast syn på hus längs vägen vars yttre tydligt skvallrar om att ingen brytt sig om det under lång tid. Trasigt tak, flagnande fasader, risig trädgård. Då kommer den där reaktionen. Man skulle ta sig an det. Den övriga familjen skriker genast nej, nej, och de har ju rätt, vi skall faktiskt inte bo där och vi har haft nog av ombyggnader. Men varför är just sådana hus så intressanta?

Det som lockar somliga väcker motvilja hos andra. Där en ser förfall lägger en annan märke till utvecklingsmöjligheter. Arbetet med renoveringen kan ses som jobbigt men också som ett nöje när resultatet växer fram. Det är också en sorts resurshushållning, att kunna ta vara på något som annars går till spillo.

För min del startade det hela för många år sedan. Efter en första övning i unga dar på en övergiven bondgård i Skåne, som sedan blev fritidsbostad, följde det ena huset