Varje region och trakt har sina byggnadstraditioner. Skillnader finns också i färgsättningen på husen. Richard Kjellström har studerat originalfärgsättningar på 1800-talshus i bl a Skåne och på Öland. Forskningens syfte är bland annat att hitta lokala färgsättningstraditioner som skulle kunna byggas vidare på idag – till exempel vid nybyggnation i kulturhistoriskt känsliga miljöer.

Ingen har väl kunnat undgå det stora intresset för färg i den byggda miljön. Det gäller såväl färgmaterialet som val av kulörer. Efterfrågan på traditionella färgmaterial som linoljefärg och våtsläckt kalk har utvecklat sortimentet de senaste femton åren.

Parallellt med detta forskas det kring färger ur ett flertal infallsvinklar – till exempel på den exteriöra färgsättningens historia. Hur har färgvalen sett ut under olika tider och på olika typer av byggnader? Har det funnits ett lokalt färgval och hur har det i så fall sett ut?

Vid en färd genom landskapet idag ser man skillnader i färgsättning och färgval på traditionell bebyggelse från exempelvis 1800-talet. Viss kunskap finns om regionala skillnader i färgsättning under olika tider, men det saknas ett fördjupat arbete kring de lokala färgvalen och färgsättningarna under en given tidsperiod. Hur såg egentligen färgsättningen ut på olika platser när husen från 1800-talet en gång var nya?

Flera sätt att undersöka lagren

Är det då möjligt att säga något idag något om färger och färgsättningar för 150 år sedan? Vilka metoder är användbara? Eftersom de flesta fasader från 1800-talet blivit ommålade flera gånger så är det de underliggande färglagren som är av intresse.

På en del av de byggnader jag har undersökt har nyare färglager i kombination med äldre av annan art gett upphov till att stora delar av färgen släppt och de underliggande lagren har blivit synliga. Detta kan också vara fallet vid bristande underhåll. På de byggnader där färglagren sitter kvar finns andra undersökningsmöjligheter: dels färgtrappor men även färgsnittsanalyser.

Färgtrappor och färgsnittsanalys

Färgtrappor går ut på att med kniv och lösningsmedel av olika slag frilägga färglager efter färglager i en trappliknande ordning. De olika färglagren blir synliga direkt på fasaden.

Färgsnittsanalyser är som namnet antyder en metod som bygger på snitt ur fasadens färglager in till underliggande fasadmaterial. Snittet kan utföras på olika sätt, jag för min del har använt mig av skalpell eller en skarp morakniv. Analyspreparatet fixeras i en liten plastburk med diameter som en femkrona. Burken fylls med epoxilösning, som härdar med färgflagan liggande i.

Därefter tas det ur burken och slipas på den ena av de cirkulära ytorna. Detta för att få ett snitt genom samtliga färglager synliga i preparatets ytskikt. Det går nu att se alla lagren i mikroskop och fotografera dem.

Fördelen med metoden är att man inte kan förbigå något färglager, vilket kan riskeras vid färgtrappor. En annan fördel är det knappa ingreppet på fasaden, 5 x 5 mm. Det kan jämföras med en färgtrappa som behöver ungefär 50 x 150 mm beroende på hur många färglager som finns. Fördelen med färgtrappor är den pedagogiska, färgen uppvisas precis där den är funnen, medan färgsnittet är ett objekt borttaget från byggnaden och kan ibland mötas av skepsis från exempelvis fastighetsägarna.

Färgsnittsanalysen är den metod som ger de säkraste resultaten. De öviga källorna – samtal med lokalbefolkning och ägarna till byggnadsobjekten, arkivstudier, målningar utförda av konstnärer från den aktuella perioden som avbildar byggnaderna exteriört samt litteratur är också användbara.

Exempel från Öland

Jag tänkte med hjälp av ett par exempel visa hur jag arbetat med samläsning av källmaterialet och hur resultaten kan se ut.

I Runstens härad på Ölands ostkust – och till viss del också på övriga Öland – finns en tydligt definierbar byggnadstyp karaktäriserad av brutet tak, tydligt centralt orienterad entré med ett ofta förekommande takfönster över entrén, gavlar med lunettfönster och små runda fönster. Hela fasaduppbyggnaden kan sägas ha tagit starka intryck från 1700-talets ideal. Flera av dessa byggnader har idag fortfarande synlig skiftesverkskonstruktion. Många fasader är tjärade och har med tiden fått en nästintill svart yta.

Studier i arkiv och av fotografier har visat flera exempel på att denna typ av fasader utan panel varit vanlig under 1800-talets andra del. Många av bilderna visar också att fönster och fönsteromfattningar varit vita samt att dörrarna och dörromfattningar ofta varit polykroma.

Någon gång under 1900-talet blev emellertid merparten av dessa byggnader inklädda med träpanel. I vissa fall skedde inklädningen så sent som under 1940-talet. Panelen som sattes upp var hyvlad och målades med linoljefärg, vilket gav möjligheten att färgsätta fasaden. Hur påverkade fasadpanelen färgsättningen av de tidigare oljefärgsmålade byggnadsdelarna som fönster, fönsteromfattningar, dörrar och dörromfattningar?

Spjuterum 2

Gården Spjuterum 2 i Runstens härad, Öland, är uppförd på 1840-talet. På ett fotografi från 1870 syns den svarta fasaden och de vita fönstren och fönsteromfattningarna. Enligt den nuvarande ägaren, vars morfar ägde fastigheten från strax före 1900, så kläddes fasaden med panel ungefär 1904.

Färgsnitt från panelen visar ett flertal grå färglager och ett gulrött som är tämligen tidigt. Vidare syns det på färgsnitten från fönstren att det yttersta gröna färglagret med stor sannolikhet varit samtida med den gröna färgen på huvuddörren och på fönsteromfattningarna. Därefter har fönsteromfattningarna blivit vitmålade ett antal gånger. Före den gröna färgen var fönster, fönsteromfattningar och huvuddörr brun. Det kan även antas att den bruna fönsterfärgen skulle vara samtida med den gula färgen på fasadens panel. Färgen underst på färgsnittet från fönstret är vit, vilket överensstämmer med färgen på färgsnittet från fönsteromfattningen, men även med fotografiet från 1870. även knutarna har haft ett antal färger som följer fönstrens, fönsteromfattningens och dörrens bruna och gröna färg.

Dessa olika färgsnitt visar en utveckling av färgsättningen enligt följande: innan fasaden var panelklädd har fönster och fönsteromfattning varit vita och färgen på huvuddörrens färg något osäker, möjligtvis gul eller brun. Till detta har byggnadens båle, timmerstommen, varit tjärad med tjärade knutar.

När fasaden kläddes målades panelen gulröd. Till detta valdes bruna färger på fönster, fönsteromfattningar och knutar. Därefter målades fönster, fönsteromfattning, dörr och knutar gröna medan panelen målades buten vit. Slutligen målades knutar och omfattningar om i vitt, medan övriga färger på fasaden bibehölls.

Valet att låta knutlådor och fönsteromfattningar ha samma färg, brun, tyder på att de skulle vara samtida. Dessutom kan det anses sannolikt att den bruna färgen på dessa detaljer är samtida med den gulröda färgen på panelen.

Detta var en färgsättning som var vanlig kring sekelskiftet 1900 och typiskt för schweizerstilen. Mörka detaljer som knutlådor, fönsteromfattningar och en något ljusare fasadpanel. Detta stämmer också väl med tidpunkten för uppsättningen av fasadpanelen, kring 1904.

S. Runsten 4

Gården S. Runsten 4, endast 1 km österut, har en liknande ordning avseende färgsättningen. Där finns en mangårdsbyggnad uppförd på 1850-talet. Den blev panelklädd under tidigt 1900-tal och målades mot gårdsplanen med linoljefärg i svagt grå eller bruten vit. Denna färg på panelen finns kvar idag. Färgsnitt tillsammans med samtal med ägare och fotografier ger följande resultat.

Först har bålen varit tjärad och synlig på hela byggnaden med vita fönster och fönsteromfattningar samt eventuellt flerfärgad eller rödbrun dörr. Dörren har troligtvis haft flera olika färger under tiden fram till panelinklädnad under tidigt 1900-tal. Fönstren och dörren har troligtvis blivit gröna vid tiden för panelinklädnaden. Fasadens baksida ströks samtidigt med röd slamfärg.

Panelen förändrade färgsättningen

På mangårdsbyggnaderna Spjuterum och S. Runsten, liksom på flera inom Runstens härad förändrades färgsättningen vid uppsättningen av locklistpanel på fasaden. Den tidigare betydelsefulla entrén med en sannolikt polykrom dörr, vita fönster och fönsteromfattningar samt tjärad fasad får ge vika för en oljefärgsmålad locklistpanel och en entrédörr som underordnar sig och får samma färg som fönstren. Möjligheten att färgsätta den dyrbara locklistpanelen skapar ett nytt fokus för vad som ska betonas i fasaden.

Dessa lokala ordningar har varit influerade av de stora strömningarna inom färgsättningen i Sverige under 1800-talet och beroende av de lokala förutsättningar som funnits i form av exempelvis virkestillgång och ekonomisk kapacitet. Denna typ av lokalt präglade färgsättningar finns det tendenser till inom hela landet.

Så kan du hitta färgen

Hur kan en intresserad husägare ha nytta av de forskningsresultat som presenterats i denna artikel? Färgsnittsanalyser kan utföras med en vanlig morakniv eller skalpell. De kan sedan skickas vidare för bearbetning till exempelvis Danmarks Nationalmuseum i Brede, laboratoriet på Bevaringsafdelingen. Varje prov kostar ungefär knappt 1000 SEK och resultatet redovisas i bild på en CD.

I de flesta fall är det tillräckligt med att göra färgtrappor på väl valda platser. De görs med bäst resultat på en plats där det sannolikt inte skrapats tidigare och där sol och vind inte brutit ner färgen. Det kan vara på norrsidan av en fasad under takskägget. På ett fönster är det i övre delen av karm respektive båge, kanske i närheten av beslagen.

Till stor hjälp är äldre bilder. Bra bildmaterial kan finnas på Nordiska Museets arkiv i Stockholm. Vidare är det möjligt att finna material hos kommunen.

Inventeringar från 1970-talet utförda i många kommuner kan innehålla upplysningar om färgmaterialet och ibland även om kulören. I visa fall är det också möjligt att hitta material hos länsmuseer, hembygdsföreningar eller varför inte prata med grannar och tidigare ägare? Säkrast är det om de sistnämnda kan stödja sina minnen med fotografier eller målningar från gården eller bygden. Ett bra material för att finna exteriör färgsättning är också så kallade ”gåramålningar”.

Richard Kjellström, doktorand och arkitekt på arkitektskolan, LTH i Lund