De som byggde gården lämnade inga ritningar eller annan dokumentation efter sig. Några hus finns på storskifteskartan från 1826. Men är det samma hus som står här nu? För att få svar anlitades dendrokronologen Bertil Israels. Tack vare hans åldersbestämning av timret kunde flera frågor om släktgårdens historia besvaras.

Jag ville veta hur gamla husen är på Liljasgården i Leksand där jag växte upp. Det är en liten gård där den kringbyggda karaktären är bevarad, även om ungefär hälften av byggnaderna har kommit till på 1900-talet.

Står husen kvar?

På väggen i gårdens finrum hänger ett diplom från Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund från 1937. Där står det att gården har tillhört samma släkt sedan början av 1600-talet. Den uppgiften stämmer nog inte, eftersom senare släktforskning visar att omflyttningar och byte av gårdar skett under 1600- och 1700-talen. I byn har det funnits åtminstone ytterligare en Liljasgård.

Det är i alla fall dokumenterat att gården fanns på 1820-talet. På 1826 års storskifteskarta finns gården med, men den var då inte helt kringbyggd. Husen på kartan står på samma plats som några av husen på dagens gård. är det också samma hus som finns här nu?

Datorn en förutsättning

Bertil Israels bor på en gammal gård i Svärdsjö norr om Falun. Han är skogsägare och har 40 års erfarenhet av databranschen. För tre år sedan började han datera timmerbyggnader med hjälp av borrprover som han skannar in i datorn och jämför med referenskurvor.

– Mitt intresse väcktes egentligen mycket tidigare. Men det var först då, när det fanns tillgänglig IT-teknik, som det blev realistiskt för en amatör som jag att hålla på med dendrokronologi. Tidigare var det svårt att komma åt referensmaterial och utrustningen var dyr, berättar han.

Bertil Israels samarbetar med andra dendrokronologer i ett nätverk. De lär av varandra och hjälps åt om de skulle ”köra fast”. Alla resultat som de kommer fram till är offentliga.

Vill borra från insidan

När Bertil kommer till Liljasgården noterar han snabbt vilka hus som har det äldsta utseendet.
– Den här typen av knutar var vanlig under 1800-talet, men började dyka upp under 1700-talets senare hälft, säger han.

Vi tittar på en relativt ny karta över byn som gjordes i samband med att en bybok togs fram. Där finns 1826 års storskifteskarta i botten och över den är den moderna bebyggelsen inritad. Kartan ger alltså en uppfattning om var husen låg både då och nu.

Sedan börjar vi tillsammans leta stockar att borra i. Helst vill han borra från insidan, eftersom utsidan har påverkats av väder och vind. Det är inte helt lätt i ett par av husen. De används numera som bostäder vilket betyder att stockarna är dolda bakom lager av tapet och isolering. Men vi lyckas komma åt stockar på en vind och i ett trapphus och här kan han börja ta prover med hjälp av sin tillväxtborr.

Fyra byggnader granskas

Sammanlagt undersöker Bertil fyra byggnader. Tre står på själva gården och på de platser där det finns markeringar för hus på storskifteskartan. Den fjärde är en byggnad som står en bit utanför gården och som alltid haft benämningen ”gamla fäjset” (gamla ladugården). Eftersom gårdens senaste ladugård var från början av 1900-talet borde den här vara mycket äldre, trodde jag. Den senaste ladugården revs på 1960-talet då timret var i mycket dåligt skick.

De tre byggnaderna på gården är en bod som är oinredd, en numera inredd bod som bland annat har använts till vedbod, samt lillstugan som också är inredd. Den var bostad för familjen från åtminstone slutet av 1800-talet till ca 1905, då det nya bostadshuset började användas.

Nya svar

Bertil tar borrprover från fyra – fem stockar i varje byggnad. Han är noga med att försöka nå stockens mitt, för då kommer flest årsringar med och möjligheten att pricka rätt årtal blir större. Viktigast är att hitta en plats på stocken där ytveden och helst bark finns kvar. Det ger fällningsåret för trädet. Oftast är dock ytveden bortbilad, vilket leder till variationer i dateringen.

Bertil lägger proverna i skåror i brädor som är specialutformade för ändamålet. Sedan åker han hem för att göra analys i datorn. Svaren kommer några veckor senare:
– Boden visar sig vara byggd helt i gran, vilket är ovanligt. Den är uppförd efter 1788, eftersom två av stockarna har sina sista årsringar från det året. övriga stockar är avverkade något tidigare. Byggnaden är troligen den samma som finns på storskifteskartan.
– På före detta vedboden gick det bara att komma åt två stockar. De är i gran och daterade 1753 och 1782. Troligen fanns byggnaden på samma plats vid storskiftet.
– Lillstugans fem uppmätta stockar varierar i ålder. De dateras till 1731, 1745, 1752, 1792 och 1880. I väggarna finns partier med skarvat timmer. En förklaring till spridningen i ålder är att stugan har byggts om minst ett par gånger och att timmer återanvänts. Troligen fick stugan sitt nuvarande utseende på 1880-talet. Möjligen har stugan, eller delar av den, stått i ett annat läge på gården vid tiden för storskiftet.
– Den gamla ladugården daterades till 1897, vilket var mycket senare än jag hade trott. Det var svårt att borra i timret, eftersom det var fuktskadat på insidan på grund av användningen som ladugård.

Nya frågor

Analysen av timret i byggnaderna gjorde att flera frågor besvarades. Kunskapen om husens ålder är naturligtvis viktig. En annan teori som förstärktes, är att min släkt som bodde här inte var särskilt välbärgad. Att man byggde i gran kan vara ett tecken på detta. Kanske såldes det dyrbarare talltimmer man eventuellt hade, medan den mindre eftertraktade granen användes på den egna gården.

Myten om att släktgården funnits redan på 1600-talet kan betraktas som avlivad. Förmodligen byggdes gården i slutet av 1700-talet. Antagligen blev den avstyckad från en äldre gård, vilket fastighetsbeteckningarna i storskiftesdokumenten tyder på. Och den gamla ladugården som inte verkar vara så gammal – den kom kanske från någon annan gård och fick tjäna som förråd här. Flera gårdar i närheten försvann i början av 1900-talet.

Svaren visade också att timmerhus inte är något konstant. De kan lätt tas isär, flyttas och byggas upp på nytt. Stockar som har blivit dåliga byts ut, medan de som är av god kvalitet används på nytt.

Det finns mycket mer att ta reda på, men klart är att en dendrokronologisk undersökning är en bra hjälp för den som vill veta mer om en gårds historia.

Varför inte göra en undersökning om ni renoverar och har fått fram en timmervägg som annars är täckt av isolering? Kanske kan en riktigt spännande stock dölja sig där.

Inte bara för timmerhus

De som anlitar Bertil Israels ställer alltid samma fråga: Hur gamla är husen?

– Men analyserna av stockarna ger mycket mer kunskap, berättar han. Han ser om träden kommer från samma bestånd eller om de har drabbats av exempelvis skogsbrand eller insektsangrepp. Sådant sätter spår i tillväxten och därmed i årsringarna.

– Till och med stora vulkanutbrott märks, eftersom de bildade stoftmoln som skymde solen en period.

Bertil Israels har hunnit med många olika åldersbestämningar av timmer sedan han började med dendrokronologi för tre år sedan. Till de roligaste uppdragen hör undersökningen för Dalarnas museums räkning som gällde resterna av kajanläggningar vid ån i Falun.

– Stadskartor och annan dokumentation gör att man vet när området först byggdes. När jag gjorde mina analyser visade det sig att jag träffade helt rätt.

En annan intressant mätning handlade om märkningar med yxhugg (bleckningar) längs en vandringsväg mellan Särna och Särnaheden i norra Dalarna.

– Genom att analysera när bleckningarna är gjorda kan man se hur länge vägen användes. Det visade sig att vandringsvägen fortsatte att användas även sedan en ny väg byggts. Det beror förmodligen på att vandringsvägen var kortare.

En dröm för Bertil är att få analysera timret i Ornässtugan, en av Sveriges mest kända timmerbyggnader.

– Man vet när huset är byggt, början av 1500-talet. Men jag skulle vilja göra analysen för att få referenser som jag har nytta av när jag mäter andra byggnader. Det behövs mer referensmaterial för den tidsperioden.

Konsten att datera träd

Dendrokronologi är en dateringsmetod som bygger på en trädstams årsringar. Eftersom klimatet påverkar trädets tillväxt blir varje år karaktäristiskt. En följd av år ger en rad av tjocka eller tunna ringar som utgör det typiska årsringsmönstret för ett område under en period. Tillväxten är snabbare under våren, vilket ger veden en porösare cellstruktur och ljusare färg jämfört med den mörkare och kompaktare delen som bildas under sommar och höst. Det gör att det kan vara möjligt att se vilken årstid trädet fälldes, om ytveden finns kvar.

Metoden att datera trävirke med hjälp av årsringsmönster började utvecklas i USA under 1910-talet. I Sverige har den använts sedan början av 1970-talet.

LÄS MER

– På www.byggnadsvard.se finns artikeln Dendrokronologi – åldersbestämning med klimatets hjälp av Ragnar Engeström och Alf Bråthen. Ur Byggnadskultur nr 3/1992.

– På www.bisysslor.se finns mer information samt dokumentation av timmerbyggnader som Bertil Israels har åldersbestämt.

Stina Liljas, frilansjournalist i Borlänge

1/2009