Arkitektur i klassisk och fri stil

17 år sedan

Artiklar, Byggnadskultur 2009 nr 2, 2009, Byggnadskultur

Sektioner av bostadshus i Östanbäcken, Härnösand, ställda på samma sockellinje och i samma fasadliv. Husens takfot mot gårdssidan binds nära samman av ett par diagonaler. Det tydde på att avsiktliga proportionssamband kunde finnas. Orsakerna var då okända för mig.

Charmig! Särpräglad! Städernas gamla byggnader anses av många ha både själ och karaktär. Lika många har svårt att ”sätta fingret på” vad det är som gör en byggnad charmig. En som försökte var Sture Balgård. Hans Nya hus i en gammal stad är en klassisk studie i hur karaktärsdragen i bebyggelsen kan analyseras – i sin tur en förutsättning för varsam anpassning. Här berättar han om bakgrunden, och efterspelet, till boken.

Gamla hus är fina. Nya hus är fula. Det är grovt sagt – men synsättet präglade ofta diskussionerna under mina studentår på 1960-talet. Vi arkitekturstudenter gillade sällan de nybyggen som presenterades i tidskrifterna. Årligen delade vi ut ”rivningsstipendium” åt nya bostadsområden och sörjde den gamla innerstad som hastigt försvann i Stockholms rivningsvåg.

Att nya hus bland de gamla förfulade bebyggelsemiljön