Levande konstverk – kan det bevaras?

Få har haft en sådan betydelse som Ulla Molin när det gäller 1900-talets trädgårdsideal. Hon var pionjären och opinionsbildaren som slogs för den goda bostaden och en vackrare trädgård – för alla. Den trädgård hon själv skapade i Höganäs, Skåne, är på god väg att byggnadsminnesförklaras.

Kan en 800 kvadratmeter stor villaträdgård skapad och formad under knappt 20 års tid från 1978 och framåt anses vara kulturhistoriskt värdefull och till på köpet ”synnerligen märklig”? Och kan man verkligen byggnadsminnesförklara trädgårdar?

Dessa frågor ställdes jag inför när jag för några år sedan som antikvarie fick i uppdrag att utreda Ulla Molins trädgård i Höganäs sedan frågan väckts om byggnadsminnesförklaring. Att uppdraget utmärkte sig på flera sätt blev jag snart varse. Det handlade alltså om en ”vanlig” egnahemsträdgård som började omstruktureras och delvis nyanläggas så sent som i slutet av 1970-talet. Men inte av vem som helst. Kvinnan bakom verket var ingen mindre än trädgårdsarkitekten, trädgårdskonstnären, redaktören, författaren och inspiratören Ulla Molin!

Som tur var hade jag redan i egenskap av trädgårdsintresserad, nybliven villaägare stött på Ulla Molin genom hennes bästsäljare Leva med trädgård utgiven 1986. Genom att läsa den boken förstod jag den förre ägarens intentioner med sporadiskt utplacerade buxbomklot och idegranar och vågade