Att respektera det befintliga – om tilläggets problematik

Att bygga nytt och tillföra nya funktioner i kulturhistoriskt värdefulla miljöer är en mycket grannlaga uppgift. Den aktualiseras när vi skall göra vårt kulturarv tillgängligt för den intresserade allmänheten. Ofta handlar det om avvägningen mellan det nya och det befintliga, mellan de historiska värden som skall vårdas för framtiden och de moderna funktioner som besökare/turister behöver. Hur kan det nya inordnas i den befintliga historiska helheten utan att otydliggöra densamma?

Att respektera det befintliga – om tilläggets problematik

Historieintresset är åter på frammarsch. Besökarantalet ökar och därmed kulturturismens behov av information och service. Ordnade parkeringsplatser, toaletter, besökscentra och museer har redan byggts vid flera av våra allra mest betydelsefulla kulturhistoriska lämningar. Så har skett vid hällristningarna i Tanum, vid Uppsala högar, på Birka och vid Glimmingehus för att bara nämna några.

Nu är det dags att lösa motsvarande behov vid ytterligare ett av våra känsliga nationalmonument: Ornässtugan i Dalarna.
För att få en allsidig belysning och en kvalificerad lösning på nybyggnadsbehovet vid Ornässtugan anordnade Statens fastighetsverk (SFV) och Borlänge kommun år 1998 en inbjuden arkitekttävling. I juryn fanns