Ångkraftverket blev äventyrsbad
I ångkraftverket i Västerås ställs svåra frågor på sin spets. Hur bevaras unik industrihistoria i en anläggning som måste löna sig i framtiden? När blir förändring en fråga om förvanskning? Industriantikvarie Bertil Bertilsson och fastighetsägaren Håkan Östh ger sin syn på saken från varsitt håll.
Västerås Kraftverk, bland västeråsbor kort och gott kallat Ångkraftverket, började byggas 1915 efter ritningar av stadsarkitekt Erik Hahr. Under stora delar av 1900-talet utgjorde Ångkraftverket en betydande del av Sveriges energiförsörjning, men när kärnkraften tog över på 1970-talet avstannade verksamheten och 1982 togs verket ur drift. Än i dag utgör Ångkraftverkets fyra skorstenspipor självklar del av Västerås stadsbild. Inuti de röda tegelbyggnaderna finns stora delar kvar av den utrustning som en gång var både först och störst i sitt slag – däribland sju turbiner, den första installerad 1915 och den sista 1951. I Ångkraftverket finns en världsunik rest bevarad av en epok
Intressant, eller hur?
Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.
