Byggnadsvårdsföreningen får in allt fler förfrågningar om att engagera oss i rivnings- och stadsbyggnadsärenden. Även om det bara är en bråkdel av alla ärenden som i övrigt går under radarn, är vi fullt sysselsatta med granskning av remisser, yttranden och överklaganden.
Vad beror det på att antalet ärenden har ökat? Dels har vi etablerat oss som opinionsbildare och genom den ökade uppmärksamheten har budskapet spridit sig. Det är numera välkänt att vi engagerar oss i bevarandefrågor.
Men det finns även en annan orsak. Antikvarisk kompetens saknas ofta hos beslutsfattarna och kulturmiljöfrågorna går obevakade genom kommunernas handläggning. Det är något man har sparat in på och det finns sällan ekonomiska drivkrafter för bevarande. Dessutom är vi numera, tillsammans med några andra ideella bevarandeorganisationer, ganska ensamma om att driva opinionsärenden. Allt mer sällan används den expertis som finns på länsmuseer, länsstyrelser och riksantikvarieämbetet. Man har inte tid för kulturarvet, bostadsproduktion går före.
