Ibland är olyckan framme och vare sig brandvarnare eller pulversläckare kunde rädda det gamla huset. Vad gör man då? Bygger nytt så klart, med försäkringsbolaget i ryggen, en lokal byggare och kloka material. Läs mer om Hans Mårtenssons återuppståndna sjöbod.

Mobilen ringde, en röst sa: »blixten slog nyss ner i din sjöbod, de small som faan, de ryger från gaveln och lågor syns, folk från ön är där och försöker släcka«. Jag var 500 kilometer bort men satte mig i bilen och höll telekontakt. Båtar från polis och sjöräddning anlände till brandplatsen. De kunde inte göra så mycket.

Sjöboden hade stått där sedan 1880-talet. När magasinet byggdes låg framtiden i sill och makrillfiske eller tegelfrakter till Göteborg och Kristiania. Omkring 1930 bodde ännu ett 80-tal personer på ön. Etnologer kallar dem fiskarbönder. Kvinnorna samlade ejderdun och klippte får med ullsax. Gubbarna fiskade och slog ängarna med lie. Livet baserades på självhushållning. Alltid fanns något att göra. Numera finns inga fast bonde, bara sommargäster. Boden minner om en tid när strandbukten var öns naturliga hamn för segeljakter och stränderna kantades av flera sjöbodar. Urblekta fotografier visar ett femtontal jakter och vässingar, förankrade på svaj. En ny och mer skyddad hamn med kaj och