Under vinjetten Materialhörnan tar Byggnadskultur upp olika material och byggnadsdetaljer, som är viktiga vid restaurering av gamla hus. I förra numret skrev vi om fönsterglas, Nu har turen kommit till fönsterbeslagen. Vad ska man tänka på när det gäller fönstrens beslag när de renoveras? Arkitekt Jan Lisinski ger några goda råd.
Alltfler har under senare år blivit medvetna om vikten av att bevara äldre fönster. Vi som talat om god virkeskvalitet och om linoljefärgens fördelar betraktas inte längre som orealistiska nostalgiker. Plötsligt visar det sig att man fortfarande kan få tag på tätvuxet virke och att man mycket väl kan måla med linolja, som man alltid gjort fram till 1950-talet.
Lika viktigt, men än så länge mer försummat, är fönsterbeslagen. Tekniskt nödvändiga för att fönstren ska gå att öppna och stänga men också en viktig del av det vi kan kalla fönstrets karaktär. Fönsterbeslagens utformning varierar beroende på under vilken tid de tillverkats, och de är därmed en viktig komponent i vår upplevelse av tidsdimension och historisk äkthet eller ej. Vackert handsmidda vinkeljärn i rokokoform från mitten av 1700-talet kan inte bytas ut utan att något går förlorat. Detsamma gäller den tidstypiskt utanpåliggande spanjolettstången som finns på kopplade inåtgående fönster fram till mitten av vårt eget sekel. I dag är spanjoletten infälld i fönsterbågen, vilket oftast inneburit grövre och klumpigare fönsterkonstruktioner.
Äldre bygghandböcker, t.ex. Rothsteins allmänna byggnadslära från mitten av 1800-talet, nämner fönsterbeslag som gångjärn, vinkeljärn, handvarpa, sdert, stonnhake (grov järntråd som fästs i en ögleskruv i karmen och griper in i en märla eller ögleskruv på inre sidan av bågens understycke) och spanjolettstänger. När de kopplade fönstren introduceras i slutet av 1800-talet kommer också koppelbeslag mellan fönsterbågarna i form av infällda hakar. Fönster utan mittpost medför en spanjolettstång som stängningsbeslag.
De olika fönsterbeslagen har varierat i utförande. Till en början var beslagen smidda. Hörnjärnen och gångjärnens övre del var ofta tillverkade i ett stycke. Vid mitten av 1800-talet, när den mekaniska verkstadsindustrin vuxit sig stark, kom mer de ur plåtstansade hörnjärnen. Så småningom introducerades också gjutna och formpressade beslag.
Var rädd om befintliga beslag och se till att ta hand om dem inför en renovering. De är inte alltid så lätta att komplettera om de försvunnit. I dag finns vissa typer av nytillverkade beslag efter äldre förlagor i välsorterade järnaffärer, på Gysinge bruk etc, men det är inte alltid de passar fönstren i just ditt hus. Att låta en smed specialtillverka beslag som saknas är fullt möjligt, men allra bäst är naturligtvis att återanvända de äldre beslagen. I vissa antikbodar kan man, med lite tur, också flå tag på gamla beslag.
När det gäller underhåll av äldre beslag, innebär detta i normalfallet enklare justeringar för att uppnå fullgod funktion. Det kan gälla att se över infästning så att t.ex. stängningsbeslag sluter tätt. Vinkeljärn på fönsterbågarnas utsida bör lossas. Mellanbeslag och virke kan det bildas en fuktficka med rost- och rötangrepp som följd. Se till att avlägsna rosten och sedan rostskyddsmåla baksidan på beslagen innan de skruvas på plats igen och målas lika fönstret i övrigt. Utanpåliggande spanjolettstänger kan vara förkromade och omålade men äldre fönsterbeslag har aldrig haft en avvikande kulör.
Jan Lisinski
Arkitekt SAR med egen verksamhet i ARKSAM arkitektkontor tillika slottsarkitekt vid Gripsholms slott.
___________________________
Litteraturtips
”Fönster -historik och råd vid renovering”. Olof Antell, Jan Lisinski.
Riksantikvarieämbetet. Rapport 1988: 1.
Valfrid Karlsons Byggnadslära. Utg. 1988 av C Björk, P Kallstenius, l Reppen; Sekelskiftets byggteknik.
2/1994
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
