Hur ska vi tänka kring isolering av väggar i timmerhus från 1828?

Vi bor på vinden i ett timmerhus från 1828 med stående spontad panel. Ingen vindduk finns bakom panelen och timmerstommen är isolerad med mossa. Ursprungligen hade huset en slät fasad, men under andra halvan av 1800-talet spikades läkt utanpå panelen, troligen för att minska drag. Under 1940-talet togs läkten bort och fasaden täcktes med masonit som nu ska avlägsnas. De flesta ytterväggar isolerades invändigt med gullfiber på 1970-talet.

Frågor:
1. Panelen (som nu ligger bakom masonit) har springor och när masoniten avlägsnas kommer vinden tränga in. Panelen verkar till största delen vara frisk, men gliporna är ofta för breda för att kittas och sannolikt för ojämna för att enkelt peta in trälister. Är det enda rimliga alternativet att spika upp ny läkt utanpå panelen?

2. Gullfiberisoleringen invändigt kommer att tas bort och vi överväger att lämna väggarna oisolerade. Är det rimligt med tanke på att den största värmeförlusten inte sker genom väggarna, utan taket som kommer att isoleras om invändigt? Om väggarna lämnas utan isolering, bör man då montera någon form av vindtätning på insidan, till exempel masonit som kan tapetseras?

 

Svar:

Många äldre timmerhus panelades under 1800-talet, skälen kunde vara varierande, att skydda en sliten timmerstomme, att ge ett mer burget och  ”modernt”

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up