Jag har ett timmerhus från 1870-talet utan ytterpanel. För att täta diverse hål och springor har tidigare ägare tryckt in gullfiber i dessa hål utifrån. Fåglarna tycker att det är jättebra att hämta bomaterial där, så nu sticker det ut gullfiber överallt på hela fasaden. Vad är klokt att göra?
Invändigt är det fint renoverat och jag tror också att det är bra isolerat innanför timmerväggen, märker inte att det drar eller något sådant.
Undrar mest vad som är bäst för huset.
Svar:
Mineralull är aldrig bra ihop med timmer, den håller kvar fukt vilket leder till röta. Traditionellt använde man husmossa mellan timmervarven men lin är det vanligaste bland byggnadsvårdare numera. Problemet är att fåglar och andra smådjur gillar även lin som material till sina bon. Tjärat lindrev fungerar bättre men kan lukta även inomhus. Om timmerstommen har mycket håligheter mellan stockarna och i knutkedjorna så kan den långsiktiga lösningen vara att sätta vindpapp och spika panel.
Jag har studerat timring vid Hantverksakademin och startade 2008 mitt företag Roslagen Timmerhus AB. Då trodde jag mest att jag skulle få bygga nya timmerhus, det hade jag gjort som lärling. De flesta av de som kontaktade mig var dock redan ägare av timmerhus och behövde hjälp med en rutten syllstock eller dylikt. Det föga glamorösa arbetet med att såga motorsåg i stockar som mest består av det insekter lämnar efter sig när de ätit färdigt vägdes upp av tacksamheten från de kunder som fått sina hus räddade. Efter ett tag upptäckte jag att jag hade blivit byggnadsvårdare.
Ända sedan lärlingstiden har jag varit intresserad av miljöaspekterna av att bygga med trä. Som timmerman kan man bli bedrövad av nya byggreglers miljökrav som i princip diskvalificerar timmerhus som permanentbostad. Men jag blir inspirerad istället. Hur kan vi försvara fortsatt timmerhusbyggande för dem som utformar reglerna? Vilka tekniska lösningar bör vi använda? Hur kan vi energieffektivisera gamla hus på ett värdigt sätt?
