Hur gammalt ska ett hus vara för att bli k-märkt? Min lärare brukade hävda att de byggnadsvårdande insatserna bör starta samma dag som en byggnad tas i bruk.
Han hade både rätt och fel i det. Självklart slits en byggnad så fort den börjar användas, snart nog måste den städas, fönstren putsas och sedan börjar ett mer rejält underhåll med målning och reparationer som fortsätter med om- och tillbyggnader. Men det brukar dröja minst en generation innan detta görs med några kulturhistoriska hänsyn. Den här generationsklyftan är ett farligt tillstånd. Det är här som det som en gång var det läckraste förvandlas till det sunkigaste och ska fräschas upp.
Nu sägs det att allting går fortare och fortare, samtiden förpassas allt snabbare till gårdagen, och i det här numret ville vi se om byggnadsvården hänger med. När vi frågade runt såg det ut så här: För 1970-talets byggnader finns det inventeringar och det utförs vårdinsatser. En del 1980-talshus är inventerade men ytterst få vårdinsatser utförs. 1990-talsbebyggelsen hittade vi ingen som arbetade med så här någonstans går gränsen idag. Är vi då dömda att alltid komma 30 år försent? Är det möjligt att hinna ikapp, eller jagar vi vår egen svans? Kan byggnadsvården hänga med i samtid och framtid?
Jag tror att vi är dömda att alltid komma 30 år försent, men vi ska göra det lite före alla andra! Det är inte möjligt att hinna ikapp, det går inte att ha ett historiskt perspektiv på det nyligen förgångna. Tolkningarna av 1970-talet har precis börjat komma. Men är det de mysiga scenerna från Lukas Moodyssons »Tillsammans« vi ska ta fasta på eller den alkoholdränkta misären från »Svinalängorna«? Vad blir viktigast för vår del – villaområden eller vårdcentraler?
Går vi vidare från denna lite mer nostalgiska gren av byggnadsvården med sina oundvikliga tillkortakommanden så finns det mycket att ta tag i, både i samtiden och för framtiden. Givetvis borde det vara så att man tar hänsyn till kulturvärden och den befintliga bebyggelsen – så har det stått i lagstiftningen sedan länge. Men idag är det alltfler som menar att kontrast också är anpassning eller helt enkelt säger Fuck the context! Det blir vita kuber längs medeltida gator i Landskrona och brandgula kuber jämte elverk i tegel från sekelskiftet i Malmö.
Anpassning eller brott? Ser vi bakåt så verkar det gå i vågor – anpassning under 1910- och 1920-tal, brott 1930– 1945, anpassning 1945–1955, brott 1955–1970 och som ni kan se i det här numret arbetade man på 1970-talet mycket med anpassning och att dra lärdom från historien hur man kan bygga bra. Det är ingen dålig idé. Tillbaka till framtiden någon?
Paul Hansson
