Bakom S:t Pauls kapell vid Mariatorget i Stockholm finns kvarteret Rosendal. Här låg tidigare Södermalmsskolans asfalterade skolgård. När staden ville omgestalta ytan till en park, hittades under asfalten lämningar av det äldre Stockholms utkanter. Okända fragment av vårt gemensamma kulturarv, som skulle förstöras i byggprocessen. En arkeologisk undersökning påbörjades och lämningarna undersöktes och dokumenterades. Jens Heimdal, kvartärgeolog och arkeobotaniker, berättar mer om fynden.

När fyllnadsmassorna på skolgården grävdes bort blev husgrunder och äldre kullerstensläggningar från 1700-talets gårdar plötsligt solbelysta, efter århundraden under jord. Förbipasserande på Timmermansgatan stannade upp och tittade. Kullerstenarna är en tydlig lämningstyp som många känner igen, att föreställa sig hur äldre tiders gatuliv utspelats där är lätt. Svårare var det att förstå den bruna homogena jorden i resten av kvarteret. Få anade att en stor skatt dolde sig där. Att det var själva jorden som var skatten.

Arkeologin förändras

Åren före sekelskiftet förändrades arkeologin. Från att ha fokuserat på föremål i jorden har man alltmer kommit att se själva jorden som viktig för att förstå fornlämningar. Ett resultat av det blev uppkomsten av trädgårdsarkeologin. Trädgårdar består främst av växter, försvinner de återstår jord. Men trädgårdsjord är inte vilken jord som helst. Det är ett medvetet uppbyggt odlingsmedium. I dess beståndsdelar kan man urskilja allt från hur den gödslats, bevattnats, jordförbättrats och täckts med skyddande material, till vilka ogräs som vuxit i den. Inte minst kan man se vad man odlat i den.

Under marken i kvarteret Rosendal gömde sig odlingsbäddar från generationer av trädgårdar. Närmast intakta, med bevarade spår av grusgångar, plank, gödselbingar och planteringsgropar efter buskar och träd. Det ­organiska materialet i jorden var välbevarat med miljontals små fragment av växter. Bland dessa letar vi arkeobotaniker främst efter fröer. De är ofta formspecifika och går att identifiera till art. Under kvarteret Rosendal gick det till och med att se vilka växter som odlats i var i trädgårdarna.

Rosendals mark berättar mer

Det gick också att se att marken här odlats mycket länge. De äldsta odlingslagren hade brukats fram till det tidiga 1600-talet och innehöll spår av kål, rova, beta och trädgårdsmålla. Det mest välbevarade trädgårdsspåren var från perioden från 1640–1690. De låg på två tomter med hus mot Timmermansgatan, avskilda av två träplank med en smal gränd emellan. Tomten i söder upptog större delen av den undersökta ytan ägdes på 1670- ­talet av prästen i Tyska kyrkan, och tomten
i norr var en malmgård som en tid ägdes av en tysk köpman från Danzig.

Den södra trädgården var uppdelad i rektangulära odlingskvarter med avgränsande grusgångar. I odlingskvarteren var enskilda odlingsbäddar och planteringsgropar bevarade. Här fanns spår av 14 olika grönsaker, förutom de vanliga som kål, rova, lök och beta, även portlak, lungrot och gurkört. Av tjugotalet odlade örter kan nämnas mejram, persilja, vinruta och malört.

Även medicinalväxter och prydnadsväxter påträffades, som hjärtstilla, spikklubba, akleja och trädgårdsnejlika. I skydd av planket i norr odlades bland annat också basilika och opievallmo. Endast en liten del av malmgårdens tomt norr om planket undersöktes. Men längst planket i söder fanns en rad kompostbingar med trädgårdsavfall vars innehåll ­avslöjade en del av vad som odlades här. Bland annat hittades spår av vinbärsbuskar, koriander, åbrodd och cikoria.

Familjen Sieverts och tobaken

I början av 1700-talet köptes den södra tomten upp av bryggarfamiljen Sieverts som ­ersatte de varierade grönsaksodlingarna med en tobaksodling. Det var de inte ensamma om. Med hjälp av subventioneringar ville statsmakten göra den lönsamma tobaksproduktionen inhemsk genom att förmå borgarna att odla tobak. Industrin tvingades använda en viss andel inhemsk tobak, och odlarna fick bra betalt. Projektet lyckades och spåren av dessa tobaksodlingar är kännetecknande för svenska städer under 50-årsperioden 1725–1775. I många fall ersatte tobaksodlingen hushållens produktion av grönsaker och kryddor som i stället fick införskaffas på marknaden. Men familjen Sieverts verkar ha fortsatt odla grönsaker parallellt med tobaken. I deras odlingar hittades spår av grönsaker som kål, betor, purjolök och trädgårdsmålla.

Det finns alltid en viss sorg i arkeologi. En fornlämning tas bort, men trösten är att lämningen är ett spår av handlingar utförda av människor som glömts. Arkeologin är ett sätt att väcka vårt samhälles minne. Genom under­sökningen slog trädgårdarna i kvarteret ­Rosendal åter ut i blom och de människor som odlat växterna där, och deras liv, ter sig nästan verkliga för oss igen.

Jens Heimdal om Rosendal

Det förvånade oss:
– Att spåren av bebyggelse och trädgårdar från 16- och 1700-talen var så välbevarade och att lämningarna var så innehållsrika och tydliga. Det var också oväntat att vi kunde urskilja så många olika tidsskikt i odlingarna.

Så unikt är Rosendal:
– Det finns säkert många fler platser som kvarteret Rosendal under jord. Men detta var är den största och mest sammanhängande, av så pass gamla malmgårdar som hittills undersökts.

Så gick det till:
– I princip undersökte vi lämningarna från topp till botten. Vi började ta bort de yngsta lämningarna och kom successivt ner i allt äldre ­lager. Kontinuerligt under arbetet tog vi jordprover och analyserade växtmaterialet under mikroskop på plats i arbetsboden.

Jens Heimdal, kvartärgeolog och arkeobotaniker.