Återuppbyggnad av ytterväggar i korsvirkeshus?

Befintlig väggkonstruktion (före rivning): Traditionellt korsvirke med tegelfyllning, lerklining, murat obränt lertegel, lerklining. Under 1970-talet har konstruktionen byggts på invändigt med 45 mm träreglar, 20 mm frigolit samt invändig gipsskiva.

Planerad återuppbyggnad (utifrån):
Min plan för uppbyggnad:
• Befintligt och utbytt korsvirke med återställda fack (bränt tegel)
• Lerklining mot korsvirkets insida
• Invändig isolering bestående av 2 × 50 mm träullit som skruvas i korsvirke
• Lerputs som invändigt ytskikt

Ambitionen är att skapa en diffusionsöppen och fukttålig konstruktion som är förenlig med byggnadsvårdens principer, samtidigt som den termiska komforten förbättras jämfört med ursprungligt utförande.

Önskad vägledning avseende:
• Byggnadsfysik och fuktsäkerhet i konstruktionen
• Lämplighet i materialval och skikttjocklekar
• Eventuella justeringar eller alternativa lösningar som är mer robusta ur byggnadsvårdssynpunkt

Svar:

Den ursprungliga korsvirkeskonstruktionen hade ingen isolering i dagens mening och hölls torr genom uppvärmning av huset. Torra material isolerar bättre än fuktiga. Själva väggkonstruktionen med korsvirket, teglet och leran är värmetrög och bidrar till att jämna ut temperaturen inomhus över dygnet. Den tekniskt bästa isoleringen av korsvirkesväggen är med andra ord på utsidan så att den värmelagrande konstruktionen hålls torr och hamnar på insidan av isoleringen. Tyvärr får det konsekvenser för husets exteriöra utseende och det kan vara en anledning att