Vi håller på att renovera golv och grund i ett timmerhus från 1840-talet med mullbänksgrund. Huset har genomgått flera renoveringar och golven har, åtminstone de senaste 30 åren, bestått av lager på lager av täta material som frigolitisolering, plastmattor och laminatgolv. Trots detta verkar stommen och grunden ha klarat sig bra. Huset är högt beläget och grunden är för närvarande väldigt torr.

I vår pågående renovering planerar vi att återfylla den ursprungliga mullbänksgrunden med skumglas, lägga in vattenburen golvvärme och plankgolv. Ett sätt att göra detta på verkar vara att gjuta in golvvärmeslingorna i ett lerlager. Såväl att återfylla mullbänken med skumglas som att gjuta in golvvärme i lera ovanpå skumglaset har ju en relativt kort historik.

Metoden att gjuta in golvvärmeslingor i ett lerlager ovanpå skumglaset verkar trots allt ha förekommit i drygt 10-talet år. Hur ser erfarenheten av detta hittills ut? Finns det fall där det har uppstått problem och kan man i så fall säga något om vad det berott på?
Finns det andra metoder för att installera golvvärme som bibehåller en diffusionsöppen golvkonstruktion och samtidigt skyddar rören mot skada från t.ex. möss?

Svar: