Betong är ett byggnadsmaterial med mycket god beständighet. Detta beror bland annat på betongens höga alkalitet (basisk, pH-värdet är större än 13) och en fortgående hydratation (cementets reaktion med vatten) av cementkornen i betongen. Båda dessa fenomen leder till en ökning med tiden av såväl hållfasthet som täthet och därmed också beständighet.
För tio år sedan ansåg kulturmiljövårdare att betong över huvud taget inte gick att reparera. Idag har vi en mer nyanserad bild – kunskapen om betongreparation har ökat betydligt. Men kunnandet är dåligt spritt inom branschen, skriver Christer Molin.
Byggandet av Bredäng på 60-talet blev starten i Stockholm för seriebyggande med nya metoder för betonggjutning. Få förändringar har skett sedan området stod klart men större underhållsåtgärder börjar nu bli aktuella. Puts och betong har klarat sig bra, men alla accepterar inte den patina de fått. Måla eller inte måla är frågan?
Det började i Stockholm i november år 1740. Carl Hårleman var överintendent i Carl Gustaf Tessins frånvaro, och ansvarig för att bygget av det kungliga slottet i huvudstaden skred framåt. Det var åtskilliga inredningsdetaljer i slottet som skulle ritas och beställas; allra helst skulle de tillverkas i Sverige av svenska råvaror.
Bland det första nyväckta byggnadsvårdare lär sig är att sky cement i mur- och putsbruk. Och ändå är kalkbrukets historia ett långt sökande efter just cementet.
Eternit, det illa sedda byggnadsmaterialet, har nu funnits i nästan 100 år. Inte bara asbestskandalen för 30 år sedan är orsak till dess dåliga rykte, eternitplattorna har upplevts som gråa och fula av många. Men nu ökar intresset för eterniten. Allt fler ser den som ett levande och vackert material, värt att bevara på tak och fasader.
Det är svårt att tänka sig en svensk byggnadskultur utan trätjära. Men tjärans framtid har varit hotad. EU:s så kallade biociddirektiv innebär att sättet som tjäran marknadsförs på nu blir avgörande för om den får säljas eller ej. Thomas Erenmalm berättar här om det arbete som gjorts och görs för att vi ska kunna tjära trävirket i byggnader, bryggor och båtar även i framtiden.
1700-talets energikris i Europa drev fram nya byggtekniker. Lera och kalk kunde ersätta timmer och trä och hejda den hotande skogsbristen. lars allan palmgren berättar här historien om stöphus och stampjordhus – byggmetoder som fanns före betongen. I och med dagens engagemang för kretsloppsanpassat byggande väcker stampjords-metoden intresse igen.
Gamla hus brukar ha många synliga järndetaljer. Hos de mer ordinära husen rör det sig mest om fönster- och dörrbeslag och lås, men ibland kan man också hitta mer fantasifullt utformade smidesdetaljer som vindflöjlar. Elegantare hus kan ha räcken av smide eller gjutjärn, men också andra gjutna arkitekturdetaljer som till exempel kolonner. I trädgårdarna finns grindar, staket och blomsterurnor.
Massiva glasblock har använts som byggnadsmaterial i århundraden. Ofta var det överbliven glasslagg från hyttorna som togs tillvara. Men även handblåsta glasblock har förekommit, framställda på samma vis som munblåsta flaskor. En sexkantig form användes och blocken sammanfogades sedan i bikakeform.
