Hej! Vi behövde riva vår betongtrappa som gick upp till farstukvisten. Nu vill vi bygga en ny trappa och den ska se ut ungefär likadant. Vi har flera gamla betongtrappor på tomten och därför tycker vi att det är viktigt att de passar ihop och att betongytan och betongfärgen är liknande.
Det verkar så att de har gjort en slags ytbehandling (kanske en slags betongputs?) förr i tiden, men vi är inte säkra. På bilden ser man att det ser ut som om ”putsen” har lossnat på ett ställe. Det är även så att alla kanter och hörn är väldigt rundade.
Hur ska vi göra att den nya trappan får ett liknande utseende? Vi är oroligt att den bara få en blåaktig och kall nyans om vi gjuter helt vanlig betong.
Svar:
Det regionala/ lokala skillnaderna i material och teknik inom hantverk är ett nästan bortglömt kulturarv. Era betongtrappor är ett sådant exempel.
Er trappa har troligen en grovgjuten kärna med ett slitlager på. Detta slitlager är det som ni identifierar som en ”betongputs” och det är här man kan se den lokala tekniken, de rundade hörnorna, och materialen, en gulaktig rundad grus.
Mitt råd är att ni försöker hitta en lokal grus som kan motsvara den som finns i det yttre slitlagret, det ska vara en rundad grus och inte en kantig, kan ibland kallas putsgrus. Även storleken på kornen är viktigt att det blir ungefär samma.
Väljer ni en vanlig betong så innehåller den just en kantig ballast (stenkross) som tekniskt har större hållfasthet men inte liknar estetiskt den gamla.
Gjut kärnan med modern betong, gör en egen ”betongputs” med den lokala rundade grusen och lägg den på motsvarande vis som ett slitlager/ ytskikt. Blandningsförhållander kan ni även det läsa ut av den gamla trappan. Efter att trappan har härdat kan ni framhäva (man kan säga att ni åldrar/ sliter ytskiktet) den lokala grusen genom att tvätta med en svag lösning av saltsyra. Då tvättas bindemedlet bort på ytan och grusen framhävs. Eftertvätta sedan så all syra försvinner.
Arbetet som ligger framför er kan tyckas vara enkelt men ni har både detektivarbete, materialanalys och hantverk framför er. Och ett bevarande av lokalt kulturarv.
Jag är murare sedan 30 år tillbaka med egen verksamhet och det är som murare jag hittade kärleken till gamla hus. När jag jobbat i några år fick jag upp ögonen för saker man kunde ställas inför när man arbetade i gamla hus: Varför fungerade inte de nya produkterna som översvämmade byggmarknaden? Varför var husen byggda på liknande vis, fast de inte låg i närheten av varandra?
Snart insåg jag att för att närma mig husbyggnadsprinciperna fick jag leta i helheten under den period som husen byggdes. Hur levde folk och vad levde de av? Vilka material fanns att tillgå?
Jag är aktiv i ett flertal lokala föreningsnätverk och inser att de lokala skillnaderna som finns i landet är viktiga. Länsombud i Svenska byggnadsvårdsföreningen är viktiga av just den anledningen. Vi kan hjälpa till med ett av de första och bästa hjälpmedlen för att åstakomma bättring – studiet av vår egen lokala/regionala byggnadskonst.
