Ungefär tio meter upp i luften, byggd på en gammal tågbana, finns ett av New Yorks mest spännande kulturbevarande projekt för tillfället – The High Line Park. En mötesplats där gammal funktion möter ny och ger människor utrymme för både meditation och umgänge, mitt i och ovanför storstadens brus. Anneli Abrahamsson visar vägen.
Det är nästan olidligt varmt och The High Line Park är full av människor, nästan lite väl full. Jag har slagit mig ner på en av träbänkarna i parken. Bredvid mig sitter en ung kvinna och äter samtidigt som hon läser en bok och slötittar på människor som promenerar förbi.
– Jag brukar komma hit varje dag och äta lunch. Det är ett sätt för mig att vara avskild, samtidigtsom jag betraktar min omgivning, säger Chandra Charlot bakom sina solglasögon. Hon arbetar i närheten och är en av många som valt att ta med sig lunchlådan till The High Line Park.
Här finns en och annan flanör i träningskläder, turister från världens alla håll, kontorsråttor, någon som sitter i kostym och mediterar, en annan som ligger och solar sig. Trots att det är i början av november är det uppåt 25 grader varmt och soligt. Den upphöjda parken har blivit ett naturligt tillhåll för många. Ett vattenhål, om man så vill.
Vid det gamla slakthusområdet
För dig som inte har besökt The High Line Park och känner dig tveksam till om du kommer atthitta den vid ditt besök i New York, kan vara lugn. Åk tunnelbana eller buss till området Chelsea på västra Manhattan. Hoppa av någonstans mellan 14th Street och 23th Street på antingen 7:e eller 8:e avenyn. Åker du buss kan du hoppa av vid Washington Street. Ta dig västerut, mot hamnen. Parken syns från långt håll. Det är bara att hålla blicken riktad uppåt mellan gatorna nere vid hamnen för att se den där den löperfram mellan husen likt en lång gångbro.
Parken sträcker sig från Gansevoort Street i Meatpacking District, till West 34th Street mellan10:e och 11:e avenyn. Den rymmer både historia och framtidsvisioner och är ett exempel på initiativrikedom, fantasi och en vilja till förändring. Denna önskan går hand i hand med strävan att bevara och viljan att engagera befolkningen i arbetet, som ett sätt att säkerställa bevarandet.
Historia med lyckligt slut
Den upphöjda tågbanan byggdes 1929 som en del i ett stort infrastrukturpaket med både privatoch statlig finansiering, i dagens penningvärde skulle investeringskostnaden landa på ungefär två miljarder dollar. Projektets syfte var att förbättra miljön i West Side och få bort den farliga godstrafiken från gatorna i ett av de mest trafikerade och största industriområdena på Manhattan. Den ursprungliga tågbanan byggdes på marken, men olyckorna mellan tågen och andra trafikanter var så många att 10th Avenue till slut kallades för Death Avenue och man beslöt att bygga en ny bana, uppe i luften. Banan skulledessutom byggas så att den ringlade sig mellan husen i kvarteret, för att inte förväxlas med en upphöjd tunnelbana.
Åren gick och 1980 övergavs rälsen som växte igen, tills två boende i området bestämde sig föratt driva frågan och ge det gamla spåret en ny chans, denna gång som stadspark.
– Både Joshua David och jag hade läst en artikel i The New York Times där man föreslog attman skulle riva The High Line. Utan att känna varandra gick vi båda två på ett stadsdelsnämndsmöte1999, där vi var de enda som var intresserade av att rädda The High Line. Efter mötet bytte vi visitkort med varandra och bara någon månad senare var föreningen Friends of The High Line formellt organiserad. Vårt mål varatt bevara hela den historiska strukturen, berättar Robert Hammond.
Med på det här mötet fanns representanter från bolaget som ägde The High Line. De hastadeförbi olika idéer som fanns som alternativ till rivning, däribland att göra om järnvägen till en park. Idén var väldigt ostrukturerad och abstrakt, men tog alltmer form ju mer Robert och Joshua pratade med varandra, med människor boende i området. De kontaktade andra som iscensatt liknande projekt. Robert Hammondoch Joshua David lyckades skapa publicitet kring frågan och en designtävling utlystes. Man fick in över 750 bidrag från 32 länder av skiftande slag och karaktär.
En del av bidragen kom från skolelever, andra från arkitekter och designers och från den breda allmänheten. Bland de mer ovanliga förslagen fanns en lång pool och en vriden bergochdalbana. Resultatet av designtävlingen blev ett samarbete mellan arkitektfirmorna James Operations Corner Field, Diller Scofifio + Renfro och landskapsarkitekten Piet Oudolf. Tillsammans med föreningen Friends of The High Line såg de här människorna till att projektet, att omvandla den gamla järnvägen till en park,tog definitiv fart. Nu gick projektet från att vara en dröm, en fantasi, till något som faktiskt sågut att kunna bli något nytt och spännande.
För happenings och vila
Sommaren 2009 öppnades den första tredjedelen av The High Line Park och sommaren 2011 stodandra delen klar. Nu är det den norra tredjedelen som står på tur att omvandlas till park. När destår färdig kommer hela parken att vara två och en halv kilometer lång, med caféer, utomhusbio, gräsmattor och planteringar. Tanken är att ge New York-borna ett postmodernt rekreationsområde, som rymmer det odlade, det vilda, det intima och det sociala. Aktiviteterna i parken uppdateras och här sker ständigt nya saker.
I parken kan man skåda stjärnor tillsammans med amatörastronomer, dansa tango eller tadel av musik- och sagoberättelser för barn. Här förekommer happenings, såsom det sociala soppexperimentet i höstas, där det dukades upp långbord för en gemensam måltid.
Skolprogram och utbildningar kopplade till platsens historia
Där parken löper över 10:e avenyn har man byggt sittplatser, som på en arena. Det gör attman sitter rakt ovanför trafiken och kan blicka ut över vägen genom ett stort fönster. Här och där finns fasta parkbänkar, ställbara solsängar och gräsmattor för att kunna breda ut sin filt. Och även om det inte finns vare sig en lång pool eller berg – och dalbana, så finns här en liten, liten bäck att ställa sig i om man vill svalka fötterna, eller bara slå sig ner och lyssna på det lugnande porlandet, halvliggandes på en solsängmed en latte i handen. Kort sagt; High Line Park är en spännande park, en socialt utforskande plattform, som vittnar om nytänkande och kärlek till staden och dess invånare.
– The High Line är mer än en park. Det är ett kulturellt centrum i området och för samhället istort, som inkluderar offentliga program, installationer, performance framträdanden och nu senast, matställen som är lika unika som High Line själv. Dessutom erbjuder vi skolprogram där elever ges möjlighet att lära sig om naturen däribland biologisk mångfald, inhemska arter och New Yorks ekosystem. Utbildningsprogramom historia eller design finns också, kopplat till High Lines lokala historia, från skeppsindustrinpå Manhattan, till att parken blev övergiven och senare omhuldad, berättar Robert Hammond, en av männen bakom bevarandet av The High Line Park.
Att han är nöjd med parkens utveckling råder det inget tvivel om. Hur kan han vara annat? Parken har expanderat och spelar i dag en viktig roll i området och i staden New York. Ett av bevisenär donationen på 20 miljoner dollar som parken har fått. Det är den största summan som någonsin donerats till en offentlig park i New York. Pengarna kommer att användas till att bygga upp ett kapital för att säkra parkens framtida underhåll och drift, men de räcker även till för att omvandla den outvecklade tredje delenav High Line.
-Bevarandet och förvandlingen av den här sista etappen så att den blir tillgänglig för allmänheten,har högsta prioritet för oss. I december hade vi ett möte där vi diskuterade den här delens utformning. Över tvåhundra av de boende i området kom för att berätta vad de vill se för design av den här etappen. Än i dag är den igenväxt av vildblommor och gräs som vuxit där sedan tågen slutade trafikera spåren för flera decennier sedan. På mötet var det också ett önskemål från folk att bevara så mycket vildväxlighet som möjligt. Ett annat roligt förslag kom från två tjejer som gärna skulle se att vi lät hänga gungor under bron, där barn skulle kunna gunga. Vi får se vad vi kan göra av den idén.
Bevarande och återanvändning – en medveten strategi
Byggandet och bevarandet av The High Line Park ligger i linje med områdets övriga utveckling.I de låga byggnaderna som tidigare hyste lager och fabriker kopplade till sjöfarten eller livsmedelsindustrin har nya hyresgäster hittat nya användningsområden. Det har poppat upp en hel del bostäder, restauranger, ateljéer, gallerier och modebutiker i kvarteren.
Satsningen på att återanvända de gamla byggnaderna är en medveten strategi från NewYork stads stadsbyggnadskontor, som ville uppmuntra ekonomisk tillväxt i området genom att bland annat satsa på konstgallerier och bostäder. Det, menade man, skulle bidra till att möjliggöra restaureringen av The High Line. Området kring West Chelsea har numera världens största koncentration av konstgallerier och år 2015 förväntas även Whitney Museum of American Arts öppna ett museum i anslutning till The High Line Parks södra spets. Museet kommer att öka den konstnärliga prägeln som området redan har.
– The High Line erbjuder många unika upplevelser, men den största är nog ändå att parkenerbjuder ett helt nytt perspektiv att se och ta del av New York City, säger Robert Hammond.
Anneli Abrahamsson
är journalist och radioproducent knuten till media- och kommunikationsbyrån Big Mama Media i Göteborg.
anneli.abrahamsson@gmail.com
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
