Att inreda en tidigare oisolerad vind skapar nya möjligheter men också nya risker. Stephan Fickler beskriver förutsättningar och fallgropar, och vikten av att bygga så att skador kan upptäckas i tid.

Vinden är utrymmet som bildas under yttertaket, vars form i sin tur bestäms av yttertakmaterialet. Förr i tiden var taklutningen låg om det var torv på taket och brant om det var spån- eller stråtak. När tegel och plåt blev vanliga kunde taklutningar och taklandskap formas efter estetiska och andra praktiska hänsyn.
Takåsarna eller takstolarna bär yttertaken och har som uppgift att föra ned tyngden rakt ned i väggarna så att dessa inte trycks utåt av lasterna. Takåsar trycker ned lasten i gavlarna vinkelrätt, men takstolar måste vara ihopfogade i trianglar för att vara stabila och kunna föra ned krafterna vinkelrätt i husens väggar.
Hur takkonstruktionen ser ut, påverkar möjligheten att inreda vinden och isolera. Vissa vindar är helt enkelt inte lämpade för vindsinredning. Låg takhöjd, olämpligt placerade stödben men även antikvariska värden kan vara skäl att avstå.

Oinredda vindar
En oinredd vind har en stor luftvolym som fungerar som en klimatbuffert ovanför bostaden. Om den är byggd med traditionella material utan plaster och utan material som inte kan ta upp eller avge fukt, klarar den till och med perioder av vattenläckage vilka också är lätta att upptäcka i den öppna konstruktionen.
I oinredda och oisolerade vindar hölls vinden torr genom spillvärme från bostadsvåningen, varma skorstenar och ventilation genom luftglipor och otätheter. Om vindskonstruktionen hade tillräcklig höjd och utrymme för golv kunde vinden användas till förråd eller torkvind med bibehållen funktion som klimatbuffert.

»Om konstruktionen tål ökade laster på vindsbjälklaget och åtgärden inte
förvanskar historiska värden, kan vindsinredning vara en god lösning.«

Vindsisolering
En av de mest kostnadseffektiva energisparåtgärderna är att tilläggsisolera på vindsbjälklaget. Om det ligger gammal isolering kan man normalt lägga ny ovanpå. För att inte ändra på konstruktionens fuktegenskaper, samt av ekologiska och miljöskäl, ska man välja hygroskopisk isolering, det vill säga material som kan ta upp och avge fukt och som klarar sig utan plastskikt i huset.

Tilläggsisoleringen gör att det blir en större temperaturskillnad mellan bostadsvåning och vind och den varma luften från bostaden kommer att vilja tränga upp genom isoleringen.
När den varma luften kyls av på sin väg uppåt kan den kondensera vilket i sin tur skapar förutsättningar för mögel som ofta uppträder på yttertakets insida. Risken ökar med isoleringens tjocklek och en negativ bieffekt är att fuktig isolering minskar sin isoleringsförmåga.
Därför är det helt nödvändigt att täta alla håligheter och springor i undertaket i samband med isoleringen! Enklast görs det med en vindtät duk under den nya isoleringen, alternativt en vindpapp underst i bjälklagsfacken. Känsliga punkter är till exempel runt vindsluckan eller där olika material eller konstruktionsdelar möts, som till exempel där bjälklag möter skorstenar, skiljeväggar och ytterväggar.

Lagom tjock isolering

Alltför tjock isolering, överventilerad vind (som skapar ett utomhusklimat på vinden) eller obefintlig ventilation innebär risk för mögel. Ofta rekommenderas att installera en avfuktningsanläggning som reducerar risken, men avfuktaren tar inte bort den egentliga orsaken utan botar i bästa fall bara symptomen. Dessutom kostar en avfuktare pengar i inköp, installation och drift och kräver regelbunden service och tillsyn.
En mer långsiktigt robust lösning är att utnyttja byggnadsfysiken och välja lagom tjock isolering som isolerar bra men ändå ger lite spillvärme till vinden. Eftersom alla hus är olika beroende på var de står i landet, hur de brukas, hur de står i terräng och väderstreck, storlek samt tidigare ombyggnader och material, så är det omöjligt att säga exakt hur tjock isolering och hur många ventiler man ska välja. Med reservation för detta är en tumregel 30–40 centimeter och en standardventil i varje gavel, alltså ett 10–15 cm stort hål med ventilgaller.

Kontrollera regelbundet
Man ska övervaka klimatet och eventuella tecken på skador under en säsong efter åtgärd och därefter halvårsvis främst på höst och vinter. Därför ska vinden göras inspekterbar vilket även gör att man kan se förändringar som missfärgningar, röta, mögel eller insekter.

Använd hygrometer för bra koll
Klimatet övervakas enklast med en eller ett par hygrometrar på vinden. En enkel hygrometer kostar ett par hundralappar och ska ange relativ luftfuktighet (RF) och temperatur samt minnesfunktion med högst- och lägstavärden. Den relativa luftfuktigheten ska inte överstiga 75% under längre perioder, särskilt inte vid temperaturer över 18–20 °C. Mögel växer inte över en natt och därför har man tid att ta reda på var fuktigheten kommer ifrån och vilka åtgärder som är lämpliga, till exempel ytterligare tätning mot bostadsutrymmet, justering av ventilationen och användning av eventuell stödvärme (elektrisk värmefläkt).

Inredning av vind.
Det moderna livet kräver allt mer utrymme och vi vill utnyttja våra hus så effektivt som möjligt. Om konstruktionen tål ökade laster på vindsbjälklaget och åtgärden inte förvanskar historiska värden, kan vindsinredning vara en god lösning.
Många vill maximera utrymmet på vinden från takfot till nock för att få så mycket yta och volym som möjligt. Den konstruktionen är dock inte inspekterbar och eventuella läckage eller fuktskador på grund av kondens upptäcks sent, är svåra att lokalisera och leder i förekommande fall till omfattande reparationer.

Vindar inreddes även förr; pig- och drängkammare på vinden var vanliga både i landsbygd och städer. Kammaren byggdes som en låda mot husgaveln och fick dagsljus genom gavelfönstret. Väggarna var enkla, ibland var de timrade ibland resvirke eller plank och isolerades som resten av ytterväggarna med mossa, lin, lerklining, panel, spännpapp, tapeter eller vad som var vanligt i respektive region. Under takstolens hanbjälke spikades kammarens tak som isolerades ovanpå som övriga vindsbjälklaget med en blandning av spån, torv, kolstybb eller vad som fanns till- hands.
En kamin eller liten kakelugn försåg kammaren med värme vintertid, och resten av vinden lämnades oisolerad. Frånsett att delar av vinden är kall är fördelen med denna konstruktion att vindens klimatbuffrande funktion är kvar och att den fortfarande är helt inspekterbar.

»Gamla skador ska alltid kontrolleras, bedömas och åtgärdas före ombyggnad.«

Möjliggör för inspektion
Som vanligt kan vi lära oss av historien. För att tillgodose funktionen som klimatbuffert vid nya vindsinredningar och möjligheten att inspektera och förebygga framtida skador byggs takfotsvindar, så kallade kattvindar och en hanbjälksvind.
De ska ha lufttäta inspektionsluckor och vara så stora att de kan inspekteras, alltså kryphöjd. Framtida inspektioner underlättas väsentligt av ett färdigt golv och monterad belysning. Kattvindar och hanbjälksvind förbinds via en ett par tre centimeter tjock luftspalt i den parallelltaksisolerade delen så att luftväxling kan ske mellan vindsdelarna. Gavlarna förses med gavelventiler med insektsnät i hanbjälksvinden.
Beträffande täthet mellan bostadsdel och vind gäller samma förhållanden som ovan, konstruktionen ska vara vindtät med vindpapp eller så kallad ångbroms på insidan, bostadssidan, av väggar och tak.

Risker med vindsinredning i flerbostadshus
I storstädernas flerbostadshus för bostadsrätter är det mycket lönsamt att inreda vindar. Ofta görs detta främst i vinstsyfte och de långsiktiga underhålls- och hållbarhetsaspekterna åsidosätts.
Ofta maximeras kvadratmetrarna genom att skorstenar och murstockar kapas av i golvhöjd. Det innebär att eventuella eldstäder och kalkelugnar längre ned i husen blir obrukbara för all framtid och ventilationen måste ersättas med servicekrävande och svårjusterade ventilationssystem.
Nya våtrum och vvs-installationer med horisontella dragningar hamnar ofta utanför läget för övriga kök och våtutrymmen i huset. Om takhöjden är låg på råvinden tas den tunga och ljudisolerande brandbotten bort. Inte sällan installeras takaltaner som är försänkta i takfallen och som förr eller senare riskerar att få frostskador och läckage.
Det är inte ovanligt med rötskador i inmurade bjälkändar, ibland rör det sig om äkta hussvamp. Om angreppen har avstannat kan de snabbt få ny fart vid förändrade fuktförhållanden efter vindsombyggnaden vilket kan leda till omfattande skador på kort tid. Därför ska alltid gamla skador kontrolleras, bedömas och åtgärdas före ombyggnad.

Tänk efter före isolering
Det finns fler fallgropar och därför är det viktigt, både i småhus och flerbostadshus att tänka igenom projektet, anlita oberoende expertis, upprätta skriftliga detaljerade avtal mellan beställare och entreprenör. På internet kan man till exempel hitta Hantverksformuläret för nedladdning. Och glöm för all del inte att noggrant kolla entreprenörens referenser. Rätt utförd ger en isolering bättre komfort och ekonomi och vindsinredning utökad bostadsyta och spännande utrymmen.

Stephan Fickler, bebyggelseantikvarie stephan.fickler@byggnadsvard.com
Innehållet har granskats av byggmästare Bengt Adolfi och Johan Mattsson, forskningschef på företaget Mycoteam.