Hur mår Visby ringmur? Inte kan väl ett sådant monument vara utsatt för hot? Ansvaret för ringmuren har pendlat fram och tillbaka under decennier utan tydliga ansvarsförhållanden. Idag finns ingen konkret plan för att säkerställa murens långsiktiga underhåll.

Ringmuren omgärdar Visby och är en upplevelse som inte undgår någon. Muren är en viktig del av Visbys identitet och att den har höga kulturhistoriska värden är något som anses som självklart. Men den har inte alltid setts som en tillgång. Det berättas att det under landshövdingen Grönhagens tid på 1740-talet lades ett förslag om att riva muren och bränna kalk av rivningsmassorna.

Sedan 1800-talet har murens värden sällan ifrågasatts och man insåg redan då att ruinerna också hade höga turistvärden som man borde slå vakt om.

Nordeuropas bäst bevarade stadsmur
Under 1100- och 1200-talen fick gotländsk handel och sjöfart en viktig roll i Östersjöområdet. Som centrum för internationell handel och kultur blev Visby en betydelsefull stad. Ringmuren uppfördes i början av 1200-talet och är Nordeuropas bäst bevarade stadsmur. På 1840-talet började man etablera bebyggelse utanför murarna, då hade muren varit stadsgräns i 600 år.

Ringmuren har under 750 år ägts av Visby stad, det som efter kommunsammanslagningen 1971 blev Gotlands kommun men förvaltningsansvaret ligger på Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Muren skyddas som fast fornlämning enligt Kulturminneslagens 2 kap (1988:950). Sedan Visby upptagits på unesco:s världsarvslista 1995 är Visby inte längre en angelägenhet enbart för Sverige och Gotland utan även av globalt intresse. Ringmuren nämns redan i den första meningen i motiveringen över världsarvstaden och nämns före allt annat i beskrivningen över riksintresset Visby. Detta påtalar ytterligare dess kulturhistoriska värden och hur viktig den är för Visbys identitet.

Statligt anslag för vården 1880
Ruinerna i Visby har en särställning inom den svenska kulturmiljövårdens historia. 1805 skyddades ruinerna genom ett kungligt fridlysningsbeslut. Det statliga ansvaret för vården av muren kom under 1800-talet att bli allt tydligare, även om de äganderättsliga förhållandena inte förefaller ha varit helt klargjorda. 1880 ställdes ruinerna formellt under Vitterhetsakademiens beskydd. I samband med detta tilldelades de ett ordinarie statligt anslag för vården, något som inte tidigare skett i samband med vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Sverige. På detta sätt har ruinerna i Visby intagit en särställning bland objekt som betytt mycket för framväxten av den moderna kulturmiljövårdens arbete i Sverige.

AMS-underhåll och räddningskampanj
På 1900-talet har ringmurens underhåll finansierats via medel från Vitterhetsakademien, från Visby stad samt med hjälp av privata donationer. I Vitterhetsakademiens årsbok från 1973 återges insatserna under 1900-talet. Där nämns bl a den omfattande konservering som utfördes på 1930-talet och hur muren sedan 1960 stått under en kontinuerlig observation.

Under några år på 1970-talet underhölls ringmuren via AMS. Men de ekonomiska villkoren ändrades drastiskt när statliga resurser för stöd till byggnadsarbete vid lågkonjunktur drogs in och ringmuren lämnades åt sitt öde.

1989 startade kampanjen ”Rädda Visby Ringmur” som syftade till information och till att få sponsormedverkan i restaureringsarbetet. Insatserna under kampanjens sexårsperiod fram till 1995 var omfattande och ca tio miljoner kronor satsades från olika håll på restaureringen. Efter kampanjens slut minskade resurserna för underhåll kraftigt. Sedan dess har vårdinsatserna endast utförts punktvis och vid akuta tillbud.

Nedbantad vårdplan
Med utgångspunkt i det sena 90-talets situation fördes en diskussion mellan företrädare för RAÄ och Länsmuseet på Gotland under våren 2001. Ett förslag till utformning av vårdplan utarbetades av museet. Detta förslag togs sedan som utgångspunkt då RAÄ hösten 2001 beställde en i förhållande till förslaget nedbantad vårdplan.

Vårdarbetet på muren är inte komplicerat. De problem som uppstår är likartade och variationerna i materialval och tillvägagångssätt är få. Däremot är villkoren på grund av murens särställning som byggnadsverk specifika och kräver specialistkunskaper, främst av projektörer och hantverkare. Enligt vårdplanen bedöms ringmuren under en 100-års period kräva ca 800 000 kr per år för underhållet. En stor del av kostnaden går till att ersätta det KC-bruk som applicerades på 1960- och 70-talen och som idag orsakar problem.

2008 anslog RAÄ 250 000 kr samt fonderade medel för ringmuren och ruinerna. RAÄ har en överenskommelse med Länsmuseet på Gotland som ser över ringmuren med jämna mellanrum och ser till att små skador åtgärdas. Ulf Hofstedt, RAÄ, framhåller att det finns en önskan att ha ett löpande restaureringsarbete året om, men pengarna räcker inte till. Sedan en tid förs samtal mellan RAÄ och Statens fastighetsverk (SFV) om att föra över förvaltningen till SFV. Den troliga utgången är att förvaltningen kommer att föras över, det är dock oklart när. Myndighetsansvaret kommer emellertid fortsättningsvis att ligga på RAÄ.

Hotet mot ringmuren
Ansatser till att lösa det löpande underhållet har gjorts från alla fronter under de senaste åren, men hittills har man inte nått ända fram. Det betyder att det i nuläget inte finns ett långsiktigt ekonomiskt åtagande för vården av ringmuren. Bristen på pengar nämns ofta som en anledning. Kanske är det inte pengarnas storlek utan just att det inte är kontinuerligt och planstyrt som är problemet?

Det är påtagligt att det inte alltid räcker med att ett objekt anses ha omistliga och obestridda kulturhistoriska värden. Ringmurens existens ses som självklar och det betraktas som en självklarhet att den ska underhållas. Det är kanske det som utgör hotet, att man tar ringmuren för given? Den massiva och självklara insats som utfördes på 1800-talet och under 1900-talets början övergick till en slentrianmässig ansvarskänsla som efter diverse omorganisationer glömdes bort och ramlade mellan stolarna. Ringmuren underhålls, men den kortsiktiga lösning som finns idag kommer att hota dess existens på sikt.

Läs mer:
http://www.raa.se/cms/extern/press/2008/nya_kriterier_for_statligt_agt_kulturarv.html

Sara Strindevall är länsombud i Gotlands län.

sarastrindevall@hotmail.com

3/2008