fbpx

Vattholma – ett återbrukat bruk

För femtio år sedan var Vattholma bruk i Uppland så nedgånget att många ville jämna det med marken. Istället valde man att rädda den gamla bruksmiljön och resultatet blev ett attraktivt och väl fungerande bostadsområde. Ett exempel på stadsplanering som många borde låta sig inspireras av, menar Kristina Berglund.

Gaturummet avgränsas tydligt av husens långfasader och planterad förgårdsmark.

 

På 1960-talet var Vattholma bruk kraftigt nergånget. Bostäderna, främst från 1700- och 1800-talen, var förfallna och här fanns ännu uthuslängor med torrtoaletter, vedbodar och svinhus. Många som sett och upplevt bruksmiljön under sin uppväxt tyckte att de gamla husen var väl inget att spara. Bättre att riva och bygga nytt!

Garage och bilar på indragna förgårdar mellan bostadshusen.

På länsarkitektkontoret diskuterades förutsättningarna för att rädda den kulturhistoriskt värdefulla bruksmiljön, vilket ledde till att Uppsala kommun gjorde en utredning i syfte att bevara bebyggelsen. 1973 träffades ett avtal mellan kommunen och byggnadsfirman Anders Diös AB som innebar att företaget, som villkor för att få nyexploatera på annan mark i Vattholma, förvärvade bruksmiljön och åtog sig att rusta upp området för bostadsändamål.

Utgångspunkten för upprustningen var att kulturvärdena så långt möjligt skulle tas tillvara. Planmönstret med dess för vallonbruken typiska samspel mellan bostadshus, uthus och gemensamma friytor skulle bevaras. Uppdraget att projektera denna varsamma omvandling gick till arkitekt Kjell Norberg, NOARK Arkitektkontor AB. Projekteringen skulle ske i nära samråd med landsantikvarien och länsarkitekten.

Omsorg om helheten

Bagarstugan från 1700-talet används idag för möten och samkväm.

Förutom den välbevarade herrgården kunde många »märkesbyggnader« som berättar om områdets historia renoveras: förvaltarbostaden, värdshusmiljön på en kulle, bagarstugan och den före detta kvarnbyggnaden från 1700-talet, några putsade bostadshus, det stora sädesmagasinet daterat 1831 och skolhuset i nygotisk stil från 1860.

Ett flertal av bostadshusen var dock i alltför dåligt skick för att kunna renoveras. I stället uppfördes nya hus som kopior av de äldre husen med samma yttermått, taklutning, material och färgsättning. Bostadshus byggdes även i nya lägen där hus med hänsyn till planmönstret skulle kunna ha legat i den äldre bruksmiljön. Man kan avläsa om trähusen är nya eller renoverade genom att de äldre husen har lådinklädda timmerknutar. För ny bebyggelse utanför själva bruksområdet val des däremot ett modernt formspråk, men anpassat i skala, material och färg för att uppnå ett gott samspel med den gamla bruksmiljön.

Vid projekteringen var man noga med att alla delar av miljön skulle ägnas samma omsorg. De smala grusvägarna skulle behållas och befintliga träd bevarades. Den återstående industrimiljön och gamla stenbroar över Fyrisån bidrar till att förmedla känslan för områdets historia.

Den vackra miljön inspirerar till planteringar på förgårdsmarken.

Vattholma bruk är sålunda kunnigt upprustat och kompletterat och är i dag en idyll med en attraktiv bostadsmiljö, både genom sin historiska förankring men också genom den självklara och väl fungerande organisationen av bebyggelse, gatu- och gårdsrum. Bostadshusen, i de flesta fall parhus, är förlagda i samma liv utmed gatan och åtskilda från denna av smal planterad förgårdsmark. Bilarna är undanskymda på förgårdar mellan husen genom att garage/förråd och uppställningsytor är tillbakadragna från gatan. Detta innebär att gaturummen får en hög grad av rumslighet.

I den centrala delen av bruket ligger bostadshusen runt ett stort gemensamt grönområde vilket ger rymlighet, utblickar och närhet till naturen för alla hus. Den samordnade utformningen och välvårdade trädgårdar ger en känsla av lugn och harmoni och förstärker känslan av helhet.

Inspirerande planmönster

Forskning visar att det finns vissa förhållanden i den byggda miljön som uppskattas av de flesta människor. Ända sedan antiken har städer byggts med tydliga rum mellan husen – gator, gårdar och offentliga platser. Ett kriterium för goda bebyggelsemiljöer är just harmoniska RUM mellan husen, ofta förstärkta av grönska. En av anledningarna till att Vattholma bruk har en hög kvalitet är att miljön så väl motsvarar dessa kriterier.

Många vill bo i eget hus med trädgård. Detta behov tillgodoses ofta i form av »villamattor« för styckebyggda villor på 1000 m2 tomter och resultatet blir vanligen en provkarta över på marknaden förekommande kataloghus. Gaturummen saknar tydlighet och rumslighet till följd av att husen placeras och utformas utan samordning, dessutom ofta med stora avstånd från gatan, samt att parkerade bilar tar stor plats i blickfälten.

Det är anmärkningsvärt att denna ytkrävande bebyggelse är så vanlig samtidigt som förtätningsgraden i stadskärnorna pressas upp i en sådan grad att solen inte når ner i gatu- och gårdsrum och parker får stryka på foten. Den glesa villabebyggelsen medför också högt bilberoende, i strid med miljömålen, eftersom underlaget inte räcker till för kollektivtrafik och service inom rimliga avstånd.

Exemplet Vattholma visar ett intressant alternativ till denna slentrianmässiga planering av villaområden. Här uppnår man ett attraktivt marknära boende med nästan dubbla tätheten. Vattholma bruk är därför ett föredömligt exempel att inspireras av vid nyplanering som alternativ till villaområden för styckebyggande.

Kristina Berglund, arkitekt sar/msa, vice ordförande i svenska byggnadsvårdsföreningen.
kristina.berglund.ark@gmail.com

keyboard_arrow_up