Här presenteras tolv hus, eller snarare ett hus men i tolv olika färgställningar. Genom att måla ett gammalt hus enligt tidens olika moden – från 1750 till nutid – vill Paul Hansson här få oss att fundera på betydelsen av husets kulör.

Idén har vi hämtat från de färgplanscher som sedan 1970-talet producerats på olika håll. Då var tanken att ge en historisk och estetisk vägledning för ett färgval som utgick från husen i original – deras ursprungliga och tidstypiska karaktär. På planscherna var också husens utformning tidstypisk – ett slags idealbilder av hur husen kunde se ut under olika tidsperioder.

Säkerligen har många fastighetsägare, förvaltare, arkitekter och antikvarier haft stor nytta av planscherna och i många fall har nog färgsättningar hämtats direkt från dessa. Det är gott och väl men givetvis kan den som vill gå längre än så. Husen på planscherna är trots allt schablonbilder och ganska grova generaliseringar av en betydligt rikare verklighet.

Fördel och nackdel

Planschernas pedagogiska tydlighet är deras stora fördel, men i vissa fall kan det ha vänts till deras nackdel. De som sett planscherna har inte läst det finstilta utan trott att så här har husen sett ut. Ibland kan planscherna ha varit de enda, eller i alla fall några av de få förebilderna man har haft när man skrapat efter äldre färgskikt på huset. Skrapandet har då lätt blivit ett letande efter de färger som kunde stämma med planscherna, ett bekräftande av schablonbilden, istället för en analys av de färger som faktiskt funnits på huset.

Ett lärorikt pussel

Genom att ta ett gammalt hus och sedan måla det i tidernas växlande moden vill vi här visa hur enbart färgen ändrar ett hus. Samtidig vill vi visa lite av den komplexitet som kan finnas i en byggnads ytskikt. Skrapar man hittar man olika färglager på olika byggnadsdelar. Vad ska man då välja? Och när man övertygat sig själv om fasadfärgen, hur ska man då veta vilka färger det samtidigt var på dörrar, fönster och foder? Det är lärorikt att lägga ett sådant pussel och studera husets historia. Kanske har alla de gamla skikten ett värde? Framförallt är det inte så säkert att det äldsta eller ens det näst äldsta är det viktigaste att ta hänsyn till.

Den ljusblå historien

I ett sammanhang hittade jag en ljusblå färg på ett boningshus. Kulören påminde om mitt eget mintblåa badkar, fortsatta skrapningar visade att den ljusblå färgen såg lite olika ut på olika ställen på fasaden. Från förre ägaren fick vi veta att det var frun i huset som bestämt färgen. Hon var en mycket bestämd kvin- na, färgvariationerna berodde på att hon hade köpt färgen i omgångar vartefter hon fick tid och råd att måla. Detta vi- sar att varje färg har sin historia och att senare färgsättningar kan vara lika intressanta som originalet.

Nya färger

Öppnar ett sådant resone- mang för att det också är möj- ligt att ge huset en helt ny och samtida färgsättning? Att följa med sin tid? Självklart, säger vissa. Således visar vi också på nästa uppslag några färgsättningar som har tagits från samtida byggnader. Ser man på följden av färgsättningar så utesluter ”det nya” inte inslag av äldre färgsättningar, att blicka tillbaka kan också vara modernt. Den enklaste lösningen, att gå vidare med samma färgsättning som huset har, verkar vara det som tilltalar oss minst. Alla vill vi ”göra något åt”, ”ta fram”, ”återställa”, ”gå vidare med traditionen som grund” eller ”modernisera”.

Paul Hansson