Värdefull mångfald i gammal ved

Timrad lada i Trönö socken i Hälsingland. På stockarna finns hotade kulturvedslavar, bland annat den starkt hotade Sydlig ladlav (syns på den infällda bilden). Buskar och träd kring ladan bör tas ned för att gynna både ladan och lavarna. Foto: Mattias Lindholm

Många arter har specifika krav för sin existens. Vissa av dem kräver blottad ved i en näringsfattig miljö. Mattias Lindholm beskriver hur den biologiska mångfalden gynnas av vårt traditionella byggande i timmer.

Timmerbyggnader, gärdesgårdar och hässjestörar i det gamla odlingslandskapet kan vara väldigt värdefulla för den biologiska mångfalden. Blottade ytor av ved är en utsatt och näringsfattig miljö som passar en särskild grupp av lavar, så kallade kulturvedslavar.

Kulturvedslavar är lavar som främst förekommer på timmer och andra träkonstruktioner. Faktum är att flera av våra kulturvedslavar inte längre förekommer på sina naturliga växtplatser, utan bara på gamla träkonstruktioner.

 


En timmervägg kan hysa många olika arter vildbin och de kan ha funnits där i flera hundra bi-generationer! 


Specifika krav på växtplats

Lavar på ved växer långsamt och kan bli väldigt gamla. En del kulturvedslavar är mycket specifika i sina krav på växtplats och växer endast på omålad ved som åtminstone är 100 till 200 år gammal. I takt med att våra byggnadstraditioner har ändrats så har det blivit en mindre mängd lämpliga substrat för kulturvedslavarna, och flera är därför sällsynta och finns med på rödlistan. Listan är en bedömning av olika arters risk att dö ut, och är framtagen av SLU Artdatabanken och fastställd av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Väggbi (ett vildbi) som sitter vid ingången till sitt bo – en gammal larvgång i en stock på en timrad lada. Foto: Mattias Lindholm

Timmerväggar med vildbi

Det är inte bara lavar som lever i den här miljön. Gamla larvgångar i timmer är bra boplatser för vildbin. Till skillnad från vårt tama honungsbi, så lever vildbin i enskilda bon och är ettåriga (de är inte heller benägna att sticka med sin gadd). En timmervägg kan hysa många olika arter vildbin och de kan ha funnits där i flera hundra bi-generationer! 

Har man dessutom en blomsterrik vägren eller åkerren i närheten så finns det både boplats och mat åt vildbina. Bin och andra insekter drar till sig fåglar och tillsammans utgör den här mångfalden ett kvitto på ett långvarigt och hållbart brukande som vi ska vara stolta över.

Gärdesgårdsstör med rik påväxt av lavar. Gärdesgården står vid soldattorpet Sävtorpet, Hanebo socken i Hälsingland. På platsen finns en kontinuitet av kulturved sedan 1600-talet. Foto: Mattias Lindholm

Varsam renovering gynnar mångfalden

Genom en ökad förståelse och hänsyn kan de här arterna få en större chans att överleva i vårt föränderliga landskap. Mycket av naturvårdsarbetet handlar om att tänka långsiktigt och hållbart. Vid renoveringar av träkonstruktioner är det bättre att vara försiktig och begränsad än att byta ut extra mycket för att man ändå håller på. 

Det viktigaste för många arter är att det finns en lång livslängd och kontinuitet av lämplig ved på platsen. Vegetation som skuggar bör till exempel tas ned eftersom veden annars blir fuktig och bryts ned snabbare.

 

Mattias Lindholm, naturvårdsintendent på Göteborgs naturhistoriska museum

Mer om lavar

För den intresserade så finns det mer information i Länsstyrelsen i Jämtlands skrift Lavar på lador: biologisk mångfald i ladans landskap. Skriften finns att laddas ned på Riksantikvarieämbetets hemsida. Det finns även ett åtgärdsprogram – Åtgärdsprogram för bevarande av hotade lavar på kulturved i odlingslandskapet – som ger en omfattande genomgång av våra mest hotade kulturvedslavar. Åtgärdsprogrammet finns att ladda ned på Naturvårdsverkets hemsida.