Ur järnbruken föddes vårt välstånd. Bruksmiljöerna finns delvis kvar, även om järnframställningen har upphört för länge sedan. Här bor människor som hittat andra utkomster och nu förvaltar sitt arv – det svenska brukssamhället, som blivit en viktig kulturbärare.

»Jag vågar säga, att min kära mor ingenting sett i Sverige, om Hon inte sett Lövsta«, skrev kronprins Gustav, blivande Gustav III, till drottning Lovisa Ulrika. Och geografen Eric Tuneld beskrev 1740 det uppländska järnbruket Lövsta som det största »undret« i den uppländska bruksbygden »övermåttan vackert och har ej sin like i hela riket«.

Än i dag är det tätt mellan »undren« i det norduppländska landskapet – det är tryfferat med drygt trettio vallonbruk i skiftande storlekar och skick, och inte hjälper det att gå utanför riket för att hitta något liknande; ingenstans har järnbruken varit så tydligt avskilda från bondbyarna och med en så karakteristisk arkitektur.

Föreningen Vallonbruk i Uppland

Hösten 1995 påbörjades ett projekt med ambitionen att förvalta detta arv och hålla bruksmiljöerna vid liv och tillgängliga för besökare. Projektet ombildades 1997 till Föreningen Vallonbruk i Uppland och Ann-Charlotte Ljungholm