Äntligen börjar vi att få alternativ till byggvaruhandeln, som ju inriktar sig på nyproduktion och ännu inte sett fördelarna med specialsortiment för byggnadsvård. Runtom i landet växer i stället byggnadsvårdscentra och byggnadsvårdsbutiker fram. Här gör vi en genomgång av några av dem och vad de har att erbjuda.

På senare år har flera nya byggnadsvårdscentra etablerats runt om i Sverige och intresset och förväntningarna från allmänheten är stort. Äntligen har vi fått alternativ, om än i blygsam skala, till den ordinarie byggvaruhandeln som ju till största del är inriktad på nyproduktion.

Än har inte del stora kedjorna som systembolaget kommit på att det är värt att satsa på vissa butiker med ett specialsortiment och kunnig personal för kännarna. Till dess får vi vara glada för att centren butiker och materialdepåer nu finns.

Vad är då ett byggnadsvårdscentrum? En del av er är redan väl förtrogna med verksamheten och utnyttjar deras tjänster och varor. Men för er andra som kanske bara stött på namnet i olika sammanhang ska vi här försöka ge en liten bakgrundsteckning till deras tillblivelse och berätta om vad de i dagsläget har att erbjuda. Ett byggnadsvårdscentrum är dock inget exakt begrepp utan verksamheten och utbudet av varor och tjänster varierar från centrum till centrum, styrt av de ekonomiska och personella resurser som finns till förfogande. Det är en relativt ny affärsidé och de som driver centren oavsett huvudmannaskap får pröva sig fram för att finna former som passar just deras kundkrets och möjligheter. Man bör därför som besökare inte ställa för höga förväntningar utan vara medveten om att detta är en verksamhet i utveckling, ofta med knapp ekonomi och som drivs genom mycket ideellt arbete av personal med osäkra anställningsförhållanden. Med den vetskapen gör de ett fantastiskt och lovvärt arbete.

De nya centren är inte jämnt utspridda över landet utan de har i allmänhet uppstått där initiativen funnits och där man haft tillgång till lämpliga lokaler. Idealbilden av ett centrum är en plats dit den intresserade husägaren kan vända sig för att både få goda råd om byggnadsvård och för att inhandla lämpliga material och produkter alternativt få tips om var han på annat håll kan fa tag i dem. En filosofi av kombinerade doktors och apoteksfunktioner d.v.s.. att både kunna erbjuda sakkunnig konsultation så att rätt diagnos kan ställas och ge patienten önskad kunskap om sjukdomsbilden samt att tillhandahålla de mediciner som behövs för att tillfriskna.

Första centret

1990 bildades det första centret, Centrum för byggnadsvård i Gysinge, i norra Uppland tätt följt av Byggnadsvård Nääs i Floda utanför Göteborg. Dessa centra har till mycket fått tjäna som förebilder för senare tillkomna centra. Initiativtagare till centret i Gysinge var bl.a. byggnadsantikvarien Göran Gudmundsson och snickaren Peter Wennerberg som än idag är verksamma i centret som numera drivs av dem privat. Göran tjänstgjorde tidigare vid länsmuseet i Gävle och ansvarade där bl.a. för museets uppskattade utställning Bevare mig väl, ett alternativ till alla nybyggnadsprojekten i samband med Bomässan i Gävle 1988 . Utställningen visade på varsamma lösningar och bra material för upprustningen av gamla hus men den inledde också ett samarbete i regionen mellan tillverkare och försäljare av lite udda efterlängtat material i såväl ny som begagnad form. En utställningskatalog togs fram som fick stor spridning långt utanför länets gränser.

Intresset visade att det fanns ett uppdämt behov av att kunna få tillgång till denna typ av information. Med stöd bl.a. från Sandvikens kommun, AMS, Riksantikvarieämbetet, Boverket och länet startades sedan ett byggnadsvårdscentrum vid Gysinge bruk. Utställningen Bevare mig väl vandrade dit och där kom centret att verka till september 1990 då det övergick i privat regi och flyttade till egna lokaler vid nya bruket.

Vid Nääs, hade man sedan en tid sökt verksamheter som kunde fortsätta traditionen med slöjdlärarutbildning, som tidigare hållits här. Planer hade funnits redan 1983 att där skapa ett hantverkscentrum och en utredning tillsattes, vilken visade lämplighet att vid Nääs kombinera hantverk, praktisk utbildning och forskning. 1986 arrangerades en nordisk konferens om hantverkskunskap. Byggnadsvård Nääs bildades 1990 och bakom detta stod den hundraåriga August Abrahamssons stiftelse, länsmuseet och länsbiblioteket. Centrets utåtriktade verksamhet inleddes med produktmässan Byggnadsvård 1990 samt med flera kurser och programverksamhet. Litteratur- och hantverksinventeringen har sedan starten varit viktiga arbetsuppgifter.

Depåer och butiker

Inledningsvis fick centren i Gysinge och Nääs på gott och ont svara på frågor från hela landet. De båda centren gjorde dock lysande insatser genom att på olika pedagogiska sätt visa på möjligheterna och det är säkert många av er som under er semester har passat på att besöka dem. Idag är situationen lite gynnsammare i alla fall för oss som bor söderöver då det numera finns även andra centra och byggnadsvårdsbutiker att tillgå.

De mest kända centren förutom Centrum för byggnadsvård i Gysinge AB och Byggnadsvård Nääs är Byggnadsvård Qvarnarp utanför Eksjö, Marjes Emilsgården i Borlänge, Byggnadsvård Melby utanför Norrköping, Byggnadsvård Borgvik utanför Grums i Värmland och Abrahamsgård i Kopparberg. Vid Abrahamsgård finns planer på att utöka verksamheten till en hantverksby kring centret. Byggnadsvårdsmagasinet i Göteborg vilar i avvaktan på ev nystart i Mölndal. Smålands museum planerar för att öppna ett centrum sommartid vid Hjärtenholm. Vid Nynäs slott i Södermanland har man renoverat byggnader för att starta ett centrum men huvudmannaskapet är ännu inte helt klart. Riksantikvarieämbetet kunde 1996 genom programmet Tradition &byggproduktion ge ekonomiskt stöd till att utveckla flera av dessa nybildade centra. Stödet kom bl.a. att utnyttjas för att iordningställa lokaler, bygga upp basutställningar och inventera och upprätta hantverksregister. Det var ett engångsstöd av sysselsättningsskapande karaktär.

Idag finns ett tiotal mer eller mindre utvecklade centra. Vid sidan om centren förekommer bygghyttor, byggnadsdepåer och byggnadsvårdsbutiker. För allmänheten kan det vara svårt att förstå vad som skiljer dem åt och vem som ansvarar för verksamheten. Det råder utöver dessa oklarheter även ett flytande ordbruk för verksamheterna. Detsamma gäller deras officiella status och förhållande till kulturmiljövården i regionen. Detta kan delvis ses som en följd av att byggnadsvården på senare år kommit ut på öppna marknaden från att tidigare till övervägande del varit ombesörjd och reglerad av samhället.

Två kulturer möts

Idag förekommer många olika kreativa aktörer inom byggnadsvården och deras affärsidéer överlagrar till viss del varann. Det kan initialt ha sina sidor när ansvarsgränserna flyter och vara förvirrande för allmänheten då vi idag till vår hjälp har kommit att få såväl en offentlig kulturmiljövård som ideella och komersiella byggnadsvårdare. Svängningen kan ses som något positivt och dynamiskt men innebär givetvis även problem.

Vad händer när dessa två kulturer möts? Själv är jag av den uppfattningen att det med tiden kommer att lösa sig naturligt för det finns plats för många, men det är viktigt att man inom regionerna inom kort blir mer kundorienterad och förtydligar vars och ens huvudsakliga ansvarsområde och kompetens. För bättre samarbete bör nätverk bildas för de regionala aktörerna inom byggnadsvården. Ett byggnadsvårdscentrum fyller ett tomrum som tidigare funnits inom byggnadsvården. Länsmuseerna har det övergripande ansvaret för hur kulturhistoriskt intressant bebyggelse bör hanteras, men den praktiska vården och det utåtriktade arbetet samt omsorgen om de mer ordinära äldre husen har de inte alltid mäktat med och det är inom detta område behoven ökar och centren har sin viktigaste uppgift.

Till länsmuseet kan man alltid ringa och få byggnadsantikvariska råd. De gör även besiktningar på plats. Många länsmuseer har idag särskilda faktarum där de samlat inventeringsmaterial, foton etc. och dit allmänheten är välkommen. Men de praktiska lösningarna och byggnadsmaterialen har de för de mesta inte möjlighet att visa. Vissa länsmuseer som exempelvis i Värmland och i Kronoberg har därför själva startat centra som i Nääs, Borgvik och i Hjärtenholm. Men på andra håll där centret/byggnadsvårdsbutiken drivs ideellt eller kommersiellt kan det vara si och så med uppbackningen från museet.

Huvudmannaskapet för centren varierar. Det kan som i Byggnadsvård Melbys fall, vara en ideell förening, eller en ideell stiftelse, som vid Byggnadsvårdsmagasinet i Göteborg. Centrum för byggnadsvård i Gysinge AB är numera ett privat företag. Byggnadsvård Qvarnarp har primärt tillkommit på Eksjö kommuns initiativ för att tillgodose fastighetsägarna i trästaden med goda råd men det försöker ett betydligt större omland.

Numera arrangeras även utbildning i byggnadsvård och träbyggnad tillsammans med Chalmers tekniska högskola. Även i Matjes Emilsgården står kommunen bakom i detta fall Borlänge kommun. Länsstyrelserna är också involverade på flera håll dels direkt som vid Abrahamsgård i Kopparberg men också indirekt genom olika finansiella stöd. På flera håll har butiken vid centren övergått till att drivas av privata företagare. Utöver dessa centra finns det ställen som mer har karaktären av butiker som kallar sig centra« exempelvis Kalmar byggnadsvårdscentrum. Det pågår en diskussion de mer verksamhetsomspännande centren emellan om hur man bör definiera ett byggnadsvårdscentrum och här är man av den uppfattningen att flerverksamheter än enbart försäljning bör ingå för att ge en rättvisande bild. I annat fall är nog byggnadsvårdsbutik ett mer korrekt namn alternativt byggnadsvårdsantikvariat om man sysslar med begagnat byggnadsmaterial.

Vilken hjälp kan man få?

Vad kan då ett byggnadsvårdscentrum bistå med? De flesta som vänder sig till ett byggnadsvårdscentrum gör det för att få goda råd. För en del husägare tycks det vara lättare att ta denna mindre formella kontakt än att vända sig till kommunen eller museet. I och med att här också finns möjlighet att mer konkret se och känna på material växer ärendet ofta till att omfatta även andra byggnadsfrågor. Centrens mest aktiva besöksperiod är sommarhalvåret. Många besökare kommer långväga ifrån och centren som ofta är förlagda i fina kulturmiljöer har blivit något av turistattraktioner. Vintertid begränsas öppethållandet ofta till vissa helger. De flesta har dock telefontider året om. Bäst är att ringa först för att få besked om aktuella öppettider. Rådgivningen per telefon eller på plats är gratis medan ett hembesök vanligtvis debiteras med ett timarvode.

På vissa ställen finns det utställningar att titta på. Det kan vara en basutställning om byggnadstraditionen i regionen eller en temporär temautställning. Byggnadsvård Nääs gör exempelvis varje år en temautställning. Nu senast handlade den om folkhemmets villabebyggelse. Borgvik som endast är öppet under sommaren visar också intressanta utställningar. Många gånger finns det även produktutställningar med information om för byggnadsvården lämpliga produkter och om lokala tillverkare.

De centra som drivs med hjälp av någon form av samhällsekonomiskt stöd har givetvis större möjligheter att på olika sätt arbeta med rådgivning och information än de som drivs på ideella eller rent företagsmässiga villkor. Hos de sistnämnda sker rådgivningen i huvudsak i samband med köp. Centrum för byggnadsvård i Gysinge AB har dock flyttat ett gammalt hus som nu står som en flygelbyggnad på gårdsområdet vid centret. I det presenteras pedagogiskt hur olika ytor behandlats och vilka material som använts . Ofta har centren ett litet referensbibliotek med böcker om praktisk byggnadsvård men även om traktens byggnadstradition. Om det finns en butik säljer de oftast även böcker. Byggnadsvård Nääs som bl.a. har länsbiblioteket som en av sina huvudmän har ett fint referensbibliotek och har utvecklat en riksomfattande databas för byggnadsvårdslitteratur. Dit kan man vända sig för att få tips.

Kurser

Vissa centra har kursverksamhet i form av dagskurser eller helgkurser. De sker ofta i samarbete med något studieförbund. Det är vanligtvis praktiska kurser i exempelvis målning, fönsterrenovering, lerklining, gärdesgårdsbygge etc. Även föredrag arrangeras. I butikerna kan man förutom böcker i huvudsak finna mindre skrymmande saker som beslag, verktyg, och målningsmaterial. Gysinge, Qvarnarp, Matjes Emilsgården och Melby säljer även via postorder. Deras produktkataloger innehåller även annan information. Några centra har även försäljning av begagnat material, som exempelvis fönsterbågar, dörrblad, golvplank och tak- och murregel. Melby har därutöver specialiserat sig på lite mer udda produkter som näver, husmossa, ärtsingel och lerbruk.

För konsumenten kan det vara svårt och tidsödande att leta i lagren av begagnat material. Kanske är det mer tillfälligheter som gör att man stöter på något man söker. Centren för mestadels någon form av kort- eller dataregister, så det lönar sig att först söka den vägen om man är ute efter något speciellt. Man kan även lägga in beställningar om speciella önskemål. Depåerna vid vissa centra är ibland anknutna till mer omfattande databaser. Förutom informationerna i dessa baser har vissa regioner upprättat hantverksregister med förteckningar över duktiga hantverkare. Här kan man exempelvis få adresser till snickerier som kan göra kopior av felande delar.

Många vänder sig till centren just för att få tips om lämpliga personer för vissa speciella arbetsuppgifter. Här är det dock viktigt att också få referenser på utförda arbeten så att man själv kan bilda sig en uppfattning om kvaliteten och lämplighet för arbetsuppgiften. En del centra har egna hemsidor på Internet där man kan ta information om programverksamhet, öppettider och vägbeskrivning.

Byggnadsvårdsmässor

På en del ställen har man valt att koncentrera den utåtriktade verksamheten till en kortare period genom att anordna byggnadsvårdsmässor. Exempel på detta är Byggnadsvårdens mässa i Halland i slutet av maj och den för i år nya mässan vid Björnö utanför Kalmar i juni. Byggnadsvård Nääs anordnar i år en mässa under midsommarhelgen och Byggnadsvårdsmagasinet har planer på en i Mölndal i mars. Vid Fengerfors, bruk i Älvsborgs län har man under september månad sedan två år ordnat ekomässor på temat Friska hus och Sunda själar. Avslutningsvis vill jag uppmana dig att besöka det centrum som ligger närmast. De gör en stor insats som de bör få uppskattning för. Men det är också viktigt för dem att få veta dina önskemål så att de kan bli än mer målinriktade. Som nystartad institution är det lätt vilja spänna över ett allt för stort område och det mäktar de nog inte med i längden.

Vad händer om eldsjälarna blir utbrända? Försvinner de goda initiativen då? Behövs det mer offentliga pengar för att säkerställa den nya verksamheten eller löses behoven genom fler kommersiella centra? Det är frågor man kan ställa sig. En sak är dock klar – av endast goda råd kan ingen leva i längden.

Catherine Paues von Arnold

Arkitekt och ordförande i Svenska föreningen för byggnadsvård.

1/1998