fbpx

Vad innehåller färgen?

När du ska köpa färg till ditt hus är det många villkor som ska uppfyllas, och det känns ibland som om dina önskemål kommer i sista hand. Självklart ska arbetsmiljöregler och miljökrav tillgodoses, för att inte tala om konkurrensreglerna inom Europeiska unionen. Men varför kan du inte förvänta dig att färgburken har en lättläst, entydig och fullständig innehållsdeklaration? Och borde inte tillverkaren kunna berätta ärligt om kvaliteten på de råvaror han använt?

Den ovane konsumenten kan komma till färghandeln och fråga efter linoljefärg. Då plockar handlaren gärna fram vad både han och yrkesmålaren i dag kallar oljefärg. Men är det verkligen oljefärg? Efter något tjat hämtar han/hon ett ytterst finstilt produktblad, som fanns i en pärm som visst stod inne på kontoret. Då visar sig ”oljefärgen” vara alkydfärg. Och alkyd är en industriprodukt som kan vara baserad på exempelvis tallolja eller fiskolja! Enligt byggsektorns ”Råd och anvisningar för husbyggnad 1993” så borde den faktiskt heta alkydfärg, och på 1960-talet var det korrekta benämningen syntetisk lackfärg.

Om du i stället har läst på lite så frågar du efter äkta linoljefärg, ett utmärkt begrepp som Riksantikvarieämbetet införde på 1980-talet, som innebär att det enda bindemedlet i färgen är linolja. Den handlare som är med sin tid hämtar då en burk med påskriften Linoljefärg. På säkerhetsdatabladet (ja, det heter faktiskt så!) står det dock att den innehåller rå linolja och standolja. På tillverkarens hemsida skriver de att ”vår uppfattning är att en bra linoljefärg även ska innehålla standolja”. Men min uppfattning som konsument är faktiskt att mitt gamla hus ska målas med äkta linoljefärg, som enligt den sakkunniga myndigheten skall vara baserad på kokt linolja, inget mer!

Om du sedan ska tjära dörren på ditt härbre från 1700-talet drabbas du av liknande oklarheter. På burken med trätjära från den stora färgfabriken står ”av dalbränd typ” -vad bra! Dalbränd trätjära är ju den bästa! Men när man håller burken närmare näsan läser man faktiskt att den är ugnstillverkad. Det är inget fult med att sälja ugnsbränd tjära, men den har inte samma egenskaper som en traditionellt dalbränd tjära. Den är mörkare, den håller inte lika länge och den måste förtunnas med T-sprit, inte balsamterpentin. Och priset borde inte vara lika högt.
Vilka tillverkare törs förresten tala om vilket slags pigment som ingår i fasadfärgen? I de flesta utomhusfärger är kulören skapad med högkoncentrerade organiska färgämnen, och det är alltid dessa som används om färgen bryts i butiken. Seriöst framställd äkta linoljefärg, däremot, är bruten med mineraliska pigment, kanske till och med med traditionella så kallade jordfärger. Sådana pigment tål dagsljus under ett stort antal år, utan att blekas eller byta kulör, vilket man sällan kan hoppas på med organiska pigment.

Många husägare, fastighetsförvaltare och byggnadsvårdare är inte nöjda med sakernas tillstånd. Vi vill att våra myndigheter – som Riksantikvarieämbetet, Konsumentverket och Konkurrensverket – ställer högre krav på producenter och handlare, för en tydlig, klargörande och ärlig märkning av färgprodukter av alla slag. Det skulle bidra till en sund konkurrens i branschen, en konkurrens som gynnar konsumenterna, men säkerligen också är bra för de kunniga och seriösa bland yrkesmålarna.
År 1994 delade Byggnadsvårdsföreningen ut utmärkelsen ”Årets grävskopa” till färghandelskedjorna och färgindustrin för dåligt innehållsdeklarerade produkter. Det var för tio år sedan. När ska något hända?

Anders Franzén

Styrelseledamot

4/2004

keyboard_arrow_up