Vad ska hända med våra kyrkor? »Fyll dem, sälj dem eller spräng dem« var ett förslag som framfördes i debatten på 1970-talet. Mycket har hänt sedan dess och i dag står Svenska kyrkan ensam ansvarig för ett kulturarv som även om det lockar allt färre gudstjänstbesökare drar till sig många andra – inte minst byggnadsvårdare. Eva Löfgren tittar närmare på frågan om kyrkornas framtid.

Vad har byggnadsvård med kyrkor att göra? Ganska mycket faktiskt.
Oavsett religiös tillhörighet är de flesta byggnadsvårdare vana kyrkobesökare. Ibland är kyrkan det enda som finns kvar när alla andra historiska lager har ödelagts av rivningar. Dessutom rymmer dessa byggnader allt som krävs för att fånga en byggnadsvårdares uppmärksamhet – kvalitet, märkvärdiga material och konstruktioner och inte minst skönhet.
Som professionsfält och lagområde kan man också säga att byggnadsvårdens, eller i varje fall kulturminnesvårdens historia alltid har gått hand i hand med kyrkornas. När Sverige fick sin första fornminneslagstiftning 1666 var det sockenprästerna som genom att spåra och förteckna fornminnen och traditioner fick agera de första antikvarierna. Det var med prästernas inventeringar, eller rannsakningar som de kallades, som grunden till det som definierades som det svenska kulturarvet först lades.
Ett par hundra år senare, när intresset för landsbygdens forntida föremål och byggnader växte med den tilltagande industrialiseringen, riktades ljuset återigen mot kyrkorna. Prominenta män »räddade« kyrkor och religiösa föremål från okunskap och förfall, och köpte in dem till museernas växande samlingar. 1912 påbörjades också det konsthistoriska projektet att inventera och publicera dokumentationer av alla kyrkor i Sverige. Bakom arbetet stod Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och Riksantikvarieämbetet, som vid den tiden hörde samman.

Stora anslag till liten sektor

Som byggnadskategori har kyrkorna med andra ord en historisk särställning. Men i dag finns också en ekonomisk anledning till varför byggnadsvården har med kyrkor att göra. Drygt två tredjedelar av statens sammanlagda anslag till byggnadsvårdande insatser går nämligen till församlingar inom Svenska kyrkan, för vård av kulturhistoriska värden i samfundets 3400 kyrkor.

Drygt två tredjedelar av statens sammanlagda anslag till byggnadsvårdande insatser går till församlingar inom Svenska kyrkan.

Den så kallade kyrkoantikvariska ersättningen är en del i överenskommelsen som träffades mellan staten och kyrkan i samband med skilsmässan år 2000. I dag uppgår anslaget till 470 miljoner kronor per år, vilket gör kyrkorna till en viktig arbetsmarknad för byggnadsvårdens professionella aktörer. Med de många kyrkorestaureringarna följer dessutom värdefulla tillfällen till kunskapsutveckling för både hantverkare, konservatorer, antikvarier och arkitekter.
Byggnadsvårdssektorn har i det avseendet vunnit på den nya sekulära ordningen. Svenska kyrkans kyrkor anses dessutom vara i mycket gott skick, inte minst i internationell jämförelse.

Frågan som ändå oroar många är vad som ska hända med dem framöver? Som samfund betraktat är Svenska kyrkan visserligen starkt med sina 6,2 miljoner medlemmar och sin rikstäckande närvaro. Men medlemskurvan pekar neråt och för många församlingar, som är de formella ägarna av kyrkorna, är vardagen redan full av prioriteringar. Ofta ställs förvaltningen av de stora kyrkobyggnaderna mot satsningar på exempelvis diakoni.

Både gudstjänstrum och museum?

Det var inte givet att församlingarna skulle överta ägandet av kyrkorna när stat-kyrkarelationen ändrades. I det sena 1900-talets utredningar var sockenkyrkornas framtid ett återkommande ämne för debatt. Vem skulle äga dessa byggnader som lokalsamhället en gång hade uppfört med gemensamma ansträngningar? Skulle religionsutövarna ges företräde till kyrkorummet? Borde kulturhistoriska hänsyn stå tillbaka för teologiskt motiverade förändringar?
Många var kritiska till idén att överlåta ägandet till Svenska kyrkan och därmed privatisera kyrkorna. Ett viktigt argument handlade om tillgänglighet och om rätten att ta del av en historia som tillhör och delas av alla. De flesta menade också att församlingarna aldrig skulle klara att förvalta dessa kostnadskrävande byggnader på egen hand – i synnerhet inte landsbygdsförsamlingarna.

En bärande tanke i den konstruktion man slutligen kom överens om är att kyrkorna fyller, och måste fortsätta fylla, två olika funktioner samtidigt. Å ena sidan är de rum för modern religionsutövning – och det är Svenska kyrkans ansvar att förvalta.
Å andra sidan är de kulturhistoriska lämningar och som sådana berättigade till statliga bidrag. Även om byggnaderna är de kyrkliga församlingarnas egendom, är det som gemensamt kulturarv de ska bevaras till kommande generationer, fastslog man i överenskommelsen.

I det sena 1900-talets utredningar var sockenkyrkornas framtid ett återkommande ämne för debatt. Vem skulle äga dessa byggnader som lokalsamhället en gång hade uppfört med gemensamma ansträngningar?

Kyrkor till salu

Svenska kyrkan är en väldig organisation. Vilken annan förening har 6,2 miljoner medlemmar, intäkter från medlemsavgifter på 13 miljarder kronor (2015), 21 000 anställda och 1 300 lokala församlingar?

Att kyrkan är stor betyder också stora variationer; det är svårt att tala om Svenska kyrkans församlingar som om de delade samma syn på kyrkornas framtid. I vissa delar av landet sker ingen minskning i antal gudstjänstbesökare och trots ett stort antal kyrkor definieras ingen som övertalig. På andra håll i landet hålls söndagsgudstjänst för en handfull besökare och församlingen upplever de tomma kyrkorummen som en börda, både ekonomiskt och mentalt.

Prästernas förhållande till kyrkobyggnaden skiftar också. För vissa är den viktig och värdefull, andra intar en renlärig luthersk hållning och betonar att Guds ord och sakramenten är heliga – inte kyrkobyggnaden.

Många församlingar samlar sina verksamheter i ett fåtal lokaler och säljer det man kallar kringfastigheter, exempelvis prästgårdar och församlingshem. En inventering som Svenska kyrkan lät göra 2014 visar att församlingarna äger drygt 11 000 fastigheter utöver kyrkor och kapell. Det är dessa man först säljer, men sedan skilsmässan från staten har man också sålt knappt sextio kyrkor. De flesta är 1900-talsbyggnader som uppfördes i anslutning till en nyetablerad tätort, många av dem saknar de arkitektoniska element vi vanligtvis förknippar med en kyrka.

De sålda kyrkorna omfattas fortfarande av Kulturmiljölagen, men i praktiken genomgår flertalet av dem stora förändringar. Det är opraktiskt att bo i en kyrka som fortfarande är inredd som en kyrka.

Det är svårt att veta huruvida det nära förhållandet mellan kulturminnesvården och kyrkorna kommer bestå, och hur det i sådana fall kommer se ut i framtiden. 2014–2015 gjorde Riksantikvarieämbetet en översyn av Kulturmiljölagens kapitel om kyrkliga kulturminnen och föreslog skärpning av myndigheternas tillsyn på en rad punkter.

Församlingarna äger drygt 11 000 fastigheter utöver kyrkor och kapell. Det är dessa man först säljer, men sedan skilsmässan från staten har man också sålt knappt sextio kyrkor.

2015 kom också betänkandet av en fastighetsutredning, Gemensamt ansvar. En utredning om fastigheter, kyrkor och utjämningssystem, som Svenska kyrkan själv initierade för att undersöka olika sätt att effektivisera fastighetsförvaltningen. Här föreslås bland annat att en församling ska ges möjlighet att överlåta en kyrkobyggnad som definierats som övertalig till trossamfundet Svenska kyrkan, det vill säga att den centrala organisationen övertar ägandet av dessa kyrkor. Hur detta ska villkoras och lösas rent praktiskt preciseras inte, men mycket tyder på att förslaget kommer att genomföras.

Till sist kan konstateras att frågan om kyrkobyggnadernas framtid knappast är ny. På 1970-talet höjdes röster som propsade på radikala förändringar och i den lilla debattskriften Fyll dem, stäng dem eller spräng dem, sa kyrkoherden ifrågasatte prästen Bengt Samuelsson och flera andra författare vitsen av att i kulturhistoriskt syfte underhålla de allt tommare kyrkor. Fyrtio år senare skrev domprosten och docenten i etik HB Hammar en debattartikel på samma tema och därefter har inläggen följt på varandra. Uppenbarligen är kyrkorna fortfarande viktiga för oss.

Vad säger lagen om kyrkorna?

I Kulturmiljölagen ägnas Svenska kyrkans kyrkor och kyrkotomter ett särskilt kapitel. Här anges att dessa ska »vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas«. För kyrkor byggda före 1940 gäller att alla förändringar måste godkännas av länsstyrelsen. Inventarier och begravningsplatser omfattas också av lagskyddet.

Forskning om kyrkor

Stoffet till artikeln är hämtat ur antologin Gamla kyrkor – nya värden. Bruk och förvaltning av kyrkor i ett förändrat samhälle som beräknas utkomma i början av 2017. Antologin redovisar resultaten av ett forskningsprojekt med samma namn, vilket genomfördes 2013– 2015 i samverkan mellan Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Svenska kyrkan och Riksantikvarieämbetet.
För statistik, se också Svenska kyrkan i siffror www.svenskakyrkan.se/statistik

Andra religiösa byggnader

I Sverige finns många religiösa byggnader som har uppförts av andra samfund. Frikyrkorörelsens gamla missionshus går att hitta både i städerna och på landsbygden. Flertalet användes som missionshus under en kort tidsperiod och har därefter byggts om till nya funktioner. Katolska kyrkor, moskéer och synagogor återfinns framför allt i storstadsregionerna. Det är bara Svenska kyrkans kyrkor som omfattas av Kulturmiljölagens fjärde kapitel, däremot är ett tjugotal missionshus och tre synagogor byggnadsminnen.

Eva Löfgren, universitetslektor och forskare vid institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet. eva.lofgren@conservation.gu.se

LÄS MER!

Barkman, Clas (2011). Så ska kyrkorna räddas. Dagens Nyheter 31 augusti 2011
Hammar, HB (2011). Dags att riva svenska kyrkor. Svenska Dagbladet. 2 oktober 2011
Lindblad, Henrik (2011). Kyrkorna är inte bara till för gudstjänster. Svenska Dagbladet. 6 oktober 2011
Lindblad, Henrik & Eva Löfgren (2014). När Gud blir sambo med kulturen. Svenska Dagbladet 22 februari 2014
Riksantikvarieämbetet (2015). Översyn av regelverket om de kyrkliga kulturminnena. Kartläggning och förslag till lagändringar.
Samuelsson, Bengt & Beijbom, Anders (red.) (1973). »Fyll dem, stäng dem eller spräng dem« sa kyrkoherden. Stockholm: Verbum
Svenska kyrkan (2015). Gemensamt ansvar – en utredning om fastigheter, kyrkor och utjämningssystem Betänkande från den av Kyrkostyrelsen tillsatta Utjämningsutredningen, Svenska kyrkan
Widmark, Henrik (2011). Kyrkornas framtid berör oss alla. Svenska Dagbladet. 5 oktober 2011