Det gamla trähuset i Uppsala bjöd på oanade överraskningar. Bitvis rötskadade locklister visade sig dölja en paneltyp som nästan helt försvann när stora delar av Uppsalas träbebyggelse revs i mitten av förra seklet. I dag är huset med det anonyma namnet C59:12 åter klätt i slät Uppsalapanel. Johan Dellbeck var med under renoveringen och berättar hur det gick till.
Uppsala är mer känt för de gamla domkyrko- och universitetskvarteren än för sin gamla träbebyggelse. Men precis som i många andra städer utvecklades här en medveten träarkitektur bland stadens borgare under 1800-talet. En bebyggelse som efter rivningsvågen på 1950–70-talen till stor del är borta. I början av 1800-talet bestod Uppsalas träbebyggelse till stor del av rödfärgade hus med torvtak. Från och med 1830-talet blev det vanligare med en mer påkostad nyklassicistisk träarkitektur, som tolkats som ett försök att i trä efterlikna stenhus. Ämbetsmannagårdarna, alltså professorernas bostäder, var först med att anamma den nya stilen, men snart följde borgarna efter. Den så kallade Uppsalapanelen kan ringas in i tiden till 1860-talets mitt, då en mängd hus i Uppsala försågs med denna typ av panel. I dag finns bara fyra av dessa hus bevarade, nämligen Walmstedtska gården i kv. Karin på Sysslomansgatan 1, Edlingska gården i kv. Pistolen, hörnet St Olofsgatan / Kyrkogårdsgatan samt ett hus i kv. Kaniken på Trädgårdsgatan 14 och så det hus vi här ska få veta mer om: C59:12 i kvarteret Kemikum, nära Botaniska trädgården.
Förenklad nyklassicism
Uppsalapanelen kan ses som en förenklad variant av den mer nyklassicistiska panelarkitektur som blev vanlig tidigare på 1800-talet. Karakteristiskt för Uppsalapanelen är de vertikala bräderna från sockel till takfot som tillsammans med fotbräda, våningsskiljande listverk och takfotslist delar in fasaderna i fack. Dessa fack fylls med väggelement som består av kilsågade, handhyvlade och spontade bräder som hålls ihop av horisontella reglar och sitter på plats med hjälp av de vertikala fasadlisterna. Elementen kan liknas vid stora bordsskivor och resultatet blir en slät panel nästan helt utan synliga spikhuvuden. På ett flertal av de gamla trähus som rivits i Uppsala sedan 1950-talet har man kunnat se att timmerfasaderna varit målade med gul eller ljusgrå slamfärg innan de försetts med panel. Vissa av husen har byggts för att stå med ljusmålad timmerfasad, medan andra har målats i väntan på att timmerstommen ska sjunka ihop ett par år innan det panelslås. Till exempel Walmstedtska gården, som uppfördes som en professorsgård på 1850- talet, hade från början gulmålade timmerväggar med ljusa fönsteromfattningar och fönsterluckor. Den nuvarande panelen tillkom i mitten av 1860-talet. Troligen var det så även med C59:12, som uppfördes på 1850-talet och panelades några år senare, kanske i början av 1860-talet.
Husets historia
Exakt byggnadsår för hus C59:12 är inte känt. Sannolikt har det byggts samtidigt som universitetets stora kemiska institution, som ligger närmast i nordost. Huset har kallats Gula villan men det namnet är sentida och syftar på fasadfärgen, som ursprungligen inte var gul. År 1851 beviljade riksdagen 100 000 riksdaler till uppförande av nytt kemiskt laboratorium vid Uppsala universitet och 1853 uppläts tomtmarken av Uppsala stad. Vid den här tiden slutade staden vid Carolinaparken och Botaniska trädgården och bortom dem var det ett öppet jordbrukslandskap med åkrar som tillhörde staden. På häradskartan från 1863 finns det tre hus på tomten sydväst om den kemiska institutionen. Husen ser ut att ha samma placering som C59:12 och dess båda flyglar. Den nya kemiska institutionen uppfördes mellan åren 1854 och 1857 och C59:12 har troligen fungerat som tjänstebostad åt personal på i nstitutionen. Huset har i många år även använts som institutions- och kontorsbyggnad. I dag är arkeologiföretaget SAU hyresgäst och huset ägs och förvaltas av Akademiska hus.
Renoveringen genomförs
Planeringen av renoveringen påbörjades hösten 2012. En byggnadsbeskrivning upprättades av målerikonsult Claes Gozzi i samråd med undertecknad. Generalentreprenör var SH bygg AB i Uppsala och underentreprenör för måleri var Magenta måleri AB. Syftet var att måla om fasaderna samt att ersätta gamla plåtbeslag med nya i mer tidsenligt utförande. Den gamla fotplankan ovanpå stensockeln hade tidigare klätts in med vitmålade plåtbleck som var uppvikta på panelen och indrivna i ett ursågat spår. Likaså var fönstren och det våningsskiljande listverket försett med moderna plåtbeslag som var uppvikta och indrivna i fasad och foder. Plåtblecken var även försedda med lodrät droppkant enligt Hus-AMA. Det första som gjordes var att riva locklisterna. Under dem fanns tjockt med gammal fasadfärg, vilket tyder på att locklisterna hade satts dit i efterhand. När plåtblecken rivits såg vi att den ursprungliga sockelplankan fanns kvar. Den var delvis rötskadad och fick bytas ut. Också andra delar av panelen var rötskadad eller utbytt vid tidigare renoveringar. Ny panel tillverkades lik den ursprungliga av kilsågade, spontade och hyvlade furubräder. Bräderna fogades samman med utanpåliggande gradlist till stora våningshöga väggelement, ungefär en och en halv meter breda.
Gradlisten vändes inåt mot den underliggande timmerstommen. Den gamla panelen var klamrad med smala järnmärlor som täckte fogarna mellan bräderna och den nya panelen försågs med klamrar av rostfri ståltråd. Väggelementen skruvades fast med fyra skruvar i mittbrädan, men hålls även på plats av de vertikala trälisterna som samtidigt utgör fönsteromfattning. Skruvarna försänktes och kittades över. Med så få infästningspunkter har bräderna i väggelementen möjlighet att krympa och svälla utan att spricka. Nya plåtbleck tillverkades av färgbelagd plåt som målades in i fasadfärg. Blecken försågs med ankantade språng med omslag, för att ge ett mer traditionellt utseende. Den nya sockelplankan försågs inte med plåtbeslag utan tillverkades istället av tätvuxen fura. Huset fick även nya hängrännor samt stuprör med skarpa vinklar. I samband med att fasadfärgen avlägsnades dokumenterades de äldre färglagren. Då framkom att huset ursprungligen har varit målat i ljusgrå oljefärg och därefter målats om ett flertal gånger i olika grå eller brungrå färger. De yngre färglagren visade att huset under det senaste halvseklet varit målat i gult eller ockragult. Hus C59:12 finns inte närmare beskrivet i den annars rika litteraturen om Uppsalas bebyggelse. Genom att återställa den ursprungliga fasadpanelen och genom att byta plåtbeslag och stuprör till nya med ett för huset tidsenligt utförande, har det kulturhistoriska värdet förstärkts och därmed husets autenticitet. Huset kan sägas berätta om ett viktigt skede i Uppsalas bebyggelsehistoria, trä arkitekturen från 1800-talets mitt, som till stor del revs under den stora rivningsvågen på 1950–70-talen.
Johan Dellbeck
är byggnadsantikvarie på teknikkonsultföretaget bjerking ab.
johan.dellbeck@bjerking.se
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
