Det gamla trähuset i Uppsala bjöd på oanade överraskningar. Bitvis rötskadade locklister visade sig dölja en paneltyp som nästan helt försvann när stora delar av Uppsalas träbebyggelse revs i mitten av förra seklet. I dag är huset med det anonyma namnet C59:12 åter klätt i slät Uppsalapanel. Johan Dellbeck var med under renoveringen och berättar hur det gick till.

Uppsala är mer känt för de gamla domkyrko- och universitetskvarteren än för sin gamla träbebyggelse. Men precis som i många andra städer utvecklades här en medveten träarkitektur bland stadens borgare under 1800-talet. En bebyggelse som efter rivningsvågen på 1950–70-talen till stor del är borta. I början av 1800-talet bestod Uppsalas träbebyggelse till stor del av rödfärgade hus med torvtak. Från och med 1830-talet blev det vanligare med en mer påkostad nyklassicistisk träarkitektur, som tolkats som ett försök att i trä efterlikna stenhus. Ämbetsmannagårdarna, alltså professorernas bostäder, var först med att anamma den nya stilen, men snart följde borgarna efter. Den så kallade Uppsalapanelen kan ringas in i tiden till 1860-talets mitt, då en mängd hus i Uppsala försågs med denna typ av panel.