fbpx

Det gamla trähuset i Uppsala bjöd på oanade överraskningar. Bitvis rötskadade locklister visade sig dölja en paneltyp som nästan helt försvann när stora delar av Uppsalas träbebyggelse revs i mitten av förra seklet. I dag är huset med det anonyma namnet C59:12 åter klätt i slät Uppsalapanel. Johan Dellbeck var med under renoveringen och berättar hur det gick till.

Del av fasaden mot sydväst, efter renovering och ommålning.

 

Uppsala är mer känt för de gamla domkyrko- och universitetskvarteren än för sin gamla träbebyggelse. Men precis som i många andra städer utvecklades här en medveten träarkitektur bland stadens borgare under 1800-talet. En bebyggelse som efter rivningsvågen på 1950–70-talen till stor del är borta. I början av 1800-talet bestod Uppsalas träbebyggelse till stor del av rödfärgade hus med torvtak. Från och med 1830-talet blev det vanligare med en mer påkostad nyklassicistisk träarkitektur, som tolkats som ett försök att i trä efterlikna stenhus. Ämbetsmannagårdarna, alltså professorernas bostäder, var först med att anamma den nya stilen, men snart följde borgarna efter. Den så kallade Uppsalapanelen kan ringas in i tiden till 1860-talets mitt, då en mängd hus i Uppsala försågs med denna typ av panel.

Intressant, eller hur?

Som medlem får du tillgång till alla våra artiklar och kan ställa frågor om byggnadsvård.
Bli medlem för att läsa vidare eller logga in nedanför.

Inget/Glömt lösenord?
keyboard_arrow_up