Tapeter kan användas på många underlag, bara inte luftfuktigheten blir för hög, som den kan bli i kök och badrum. Hög fuktighet i äldre hus och oeldade sommarhus brukar bara långsamt skada papperstapeter. Det yttrar sig i lösa skarvar, fuktfläckar och svarta prickar.
Underlag för tapeter
Lämpliga underlag för tapeter i nya hus är gipsskivor, betong och puts, i gamla hus puts, timmer, spänd papp, spänd väv med flera.
Tapeter kan bukta sig vid uppsättningen. På spänd papp kan det bildas veck i hörnen, som efter några år kan kräva justering. Om du använder tapeter av äldre typ som kan komma att utgå ur sortimentet kan det vara klokt att köpa en extra rulle och spara för eventuella framtida justeringar.
Var noga med underarbetet. Vassa korn och toppar beroende på dålig slipning eller orent klister kommer att synas genom tapeten mer än åsar eller fördjupningar.
Dålig vidhäftning kan befaras i hus från 1920-1950-talen, då väggarna underbehandlades med lim och krita, så kallad kridering. Vid mitten av 1950-talet började sandspackel användas som underlag. Att tapetsera på gamla tapeter går oftast bra, men bronstryck kan slå igenom de nya tapeterna. Grunda med alkydfärg eller shellack.
Sitter det redan mer än fyra skikt tapeter på väggen kan det bli blåsor och dålig vidhäftning. Kontrollera om underlaget tål ett tapetlager till genom att blöta en dagstidning och hänga upp den med häftstift mot den gamla tapeten. Låt den vara tolv timmar, ta sedan ner den. Om tapeten sträcker upp sig utan blåsor och dålig vidhäftning tål den ett lager till. Om inte, skrapa bort tapeten intill putsren yta.
Underbehandling före tapetsering
Olika underlag kräver olika underbehandlingar. Inom parentes den yrkesmässiga koden för respektive behandling.
Nya gipsskivor: Två gånger spackling av spik- och skruvhål, iläggning av remsa i spackelfärg, två gånger skarvspackling, limning, uppsättning. (51-03504t)
Ny puts, slätputs, gipsputs: Två gånger bredspackling, limning, uppsättning. Använd fingraderad sandspackelfärg i färdigt skick. (14-01504t)
Betong mot skivform: I- och skarvspackling, två gånger bredspackling, limning, uppsättning. Använd fingraderad sandspackelfärg i färdigt skick. (21-01804t)
Befintliga tapetunderlag: Maximalt tre tapetunderlag med god vidhäftning mellan skikten och mot väggen. Uppskrapning av löst sittande tapet (även vid foderlister, socklar och vinklar), utspackling eller nedslipning av skarvar och kanter, limning, uppsättning. Den oftast använda behandlingen för släta, opräglade tapeter utan dubbla gamla tapetskarvar. (911-37904t)
Befintliga tapeter med grov präglad yta och gamla dubbla tapetskarvar (med god vidhäftning): Tapeten grundmålas med alkydfärg samt bredspacklas tunt med fingraderad sandspackelfärg, limning och uppsättning. (911-38204t)
Då de gamla tapeterna inte duger som underlag får man ta bort all tapet och makulatur, skrapa och slipa, även på foder, taklister och sockellister. Färg och spackelmassa under tapet och makulatur behöver inte tas bort om de har god vidhäftning mot underlaget. Två gånger bredspackling, limning, uppsättning. (911-11504t)
Denna behandlingspunkt är vanligast i gamla putshus med många tapetskikt.
Om samtliga tapetskikt är bortskrapade finns inga framtida tapetspår. Spara därför gärna ett prov av de gamla tapeterna, så stort att hela rapporten kommer med. De kan lätt lossas från underlaget och från varandra med hjälp av ånga från t. ex. en kaffepanna. Var försiktig, pappers- och gipsskiktet kan lätt skadas.
Pappspända väggar: Skarvarna spacklas. Skador i pappytan makuleras där det behövs. Limning, uppsättning. Använd vit tunn makulatur och vetemjölsklister. Stora dragveck i vägghörn kan skäras upp, spännas upp med spik eller skäras upp och makuleras. Pappspända nya väggar utförs helst av målare med specialkompetens. (Här finns ingen kod.)
Tapeter på timmer, lerklining, brädspont och liknande lagas och retuscheras helst av konservator. Gamla dammiga, ömtåliga limfärgstapeter kan försiktigt dammsugas med mjuk borste eller rengöras med mjuk svamp. Länsmuseet eller Nordiska museet kan ge råd Små skador kan bättras med akvarellpenna.
Papperskonservatorer kan göra underverk med gamla tapeter. Konservatorerna på Nordiska museet har gjort små underverk, nu senast på Tyresö slott utanför Stockholm.
Verktyg och hjälpmedel
Nödvändiga verktyg vid tapetsering är tapetsax med långa skänklar, tapetkniv, som gör det möjligt att skära mot tak så att det bildas en »snobbrand« om 2-3 mm från taket, tapetskärare med rakblad, tapetlinjal, tapetbord, klisterpensel eller målningsrulle, natursvamp och trasor, stålspackel 25 cm bred till skarvspackling.
Bra att ha är lod, skruvmejsel samt en bock eller stege.
Håll lokalen sval vid tapetsering, vädra och värm efter slutfört arbete.
Håll verktygen rena med ljummet vatten, undvik att få klister på tapetbordet då det är svårt att upptäcka på tapeten och svårt att få bort då det torkar. En injektionsspruta kan vara ett bra hjälpmedel vid blåsor samt släppor vid skarvar som framträder efter torkningen.
Klister och limsorter
Olika tapetklistersorter har olika egenskaper. Bäst är färdigblandat klister, så kallat maskinklister. Det kan användas outspätt och har bra vidhäftning.
Cellulosaklister och vetemjölsklister av pulvertyp blandas med vatten till konsistens som mannagrynsgröt. För tjockt klister kan ge klumpar som syns genom tapeten. För tunt klister kan ge dålig vidhäftning.
Förklistrade tapeter har mycket god vidhäftning.
Stryk på klister jämnt och flödigt med pensel eller rulle. Vik ihop tapeten och håll reda på vad som är upp och ner (t. ex. med ett lätt kryss med vit krita). Låt tapeten ligga och dra för att svälla och sätt därefter upp våden. Tjocka tapeter kan behöva fuktas före uppsättningen och då på den omönstrade sidan. Fukta varje våd och lägg på hög tills tapeten känns mjuk och inte har tendens att rulla upp sig.
Torka bort klister med ljummet vatten, lite diskmedel och en torr handduk eller trasa. Intorkat klister kan oftast lösas med vatten och T-röd, som försiktigt används endast på fläckarna.
Om det kommit korn och föroreningar i klistret syns det som toppar under tapeten. Justera efter torkningen med lätta hammarslag med en tygbit emellan.
Om det blivit blåsor eller släppor i skarvar eller takvinkel kan en injektionsspruta av större typ användas (finns i färghandeln).
Behöver väggen grundlimmas före tapetsering används tunt varmt benlim, plastbinder eller förtunnat vävlim.
Tips vid uppsättning
Tapeten rivs till erfoderlig längd plus cirka tio centimeter. Tapeter som kräver mönsterpassning skjuts först upp till mönsterhöjd. Om tapeterna är av äldre typ med stort mönster kan det vara bra att slå upp en våglinje cirka 25 centimeter från taket för att därefter justera in mönsterhöjden för att undvika till exempel halva pioner mot taket om huset lutar.
För dyra limfärgstapeter med mörk kulör kan ytan först grundas i tapetens bottenton.
Tapeter med limfärgstryck är fuktkänsliga. Undvik därför att stänka vatten eller klister på limfärgsytan. Sätt upp en våd i taget, arbeta långsamt. Använd gärna vita tygvantar. Om det kommer klister på tapeten, badda försiktigt med vatten och en torr trasa.
Till sist, spara om möjligt en rulle eller en våd och anteckna tapettillverkaren, tapetnummer och kulörnummer.
Om det inte går att skaffa en tapet vid renovering av en enstaka våd, kan mönstret tecknas av på plastschablon och nymålas med till exempel emulsionsfärg.
Michael Brantsjö
Målaremästare och målerikonsult med egen firma i Stockholm.
2/2000
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.