Typhusen som försvann

Typritningar har en gammal tradition i Sverige. De är nästan jämnåriga med det omtänksamma byråkratiska system som skapades under Karl XI. I stället för ett kaos av ogenomtänkta individuella beslut ville man sätta en gemensam hänsyn till det allmänna bästa. Militären, som spelade en central roll i detta system, fick redan 1687 genom Erik Dahlberg mönsterritningar för kompaniofficerarnas boställen- smala längor under låga tak. Nya mönsterritningar utfärdades 1730 och 1732 för det högre befälet. 1752 upprättade överintendenten Carl Hårleman ytterligare ritningar som byggde på två rumsföljder med central hjärtvägg, en plantyp som fortfarande dominerar småhusproduktionen.

Målet var helt klart en ny byggnadskultur med franska förebilder. Detsamma gällde Wijnblads 1755 utgivna typritningar, som dock avsåg större hus. Hårleman initierade också 1750 ett riksomfattande uppmätningsarbete som skulle ligga till grund för en bättre planering av rikets städer än som varit möjligt »så länge var och en ägt tillfälle att efter eget behag bygga och utan avseende på samfundets bästa och landets prydnad på enstakad godtycke göra sina inrättningar«.

Den goda byråkratin

Typritningarna var ett försök att i första hand se till samfundets bästa och landets prydnad. De kom att utmärkt väl fylla denna uppgift. Typritningarna för det offentliga byggandet gav allmänheten en konkret föreställning om