Tryckta papperstapeter

Det är inte bara tapeternas mönster som har något att berätta. Också papperet, tryckmetoden och färgerna, som åldras på olika vis, kan avslöja mycket om när och hur tapeterna trycktes. Papperet bleks eller mörknar fort beroende på materialets sammansättning, tydligast avläsbart där av ekonomiska skäl bottnen inte har tryckts.

Tryckmetoderna, som också kan säga mycket om tapeternas ålder, är lätta att skilja på. Vid blocktryck faller alla färger torrt, dvs. blöder inte, medan limtryck är en vått i vått-metod.

Färger åldras olika fort. Oorganiska pigment, som förr var de enda man hade tillgång till förutom växtfärger, bevarar sina färger länge, de har hög ljusäkthet som man säger. Den gröna kromoxiden och det ultramarinblå hör till de mest resistenta pigmenten, medan de gula, bruna och röda ockrorna och umbrorna är sämre.

Ljusäkthet anges med hjälp av den s. k. Ullskalan från 1 till 8. Moderna tapeter förväntas ligga över 6, men papperet i sig själv har en låg uv-resistens om 2-3.

Tapetpapperet

I över 2000 år har papper tillverkats av så kallad lump, bomulls- och linnefibrer som bearbetats och formats till ark, »backepapper«. För tapettryckning monterades arken till våder genom att limma ihop dem, slipa skarvarna och blocktrycka dem.

Vi sekelskiftet 1800 patenterades i Paris uppfinningen att tillverka