Tralleri, tralala, nu ska vår tids stora byggschlager igång igen. Genom bygden går trallandet som en smittsam dänga.

Varje torp, stuga och villa oavsett ålder och byggnadskultur ska ha ett rejält trädäck, jag säger bara hallå, inga futtiga kvadratmeter. Där ska vi luta oss tillbaka i stolar och där ska vi leka och frisksporta, gamla som unga. Samhörigheten fogas ihop med däck över reglar. Vad är väl mer socialt än en hel dansbana för familj och kompisar? Folkets hus har flyttat hem. Välkommen till nya tiden! Snart ses vi igen på brädgårdar och byggvaruhus, synar och drar ut kilometervis trallvirke ur hyllorna. Den skumpas hem på cyklar, biltak och släp, själva har vi tryckrester på hud och kläder. Jovisst, tryckt ska det vara, som mest i dimensionen 28×120 mm och till detta ska vi ha 55 mm trallskruvar, skallen ska helst vara av torxtyp – en försänkt sexuddig stjärna. Kryss- och spårskruvar ratas av trallproffsen.

Sverige är trädäckens förlovade land. Många hus fungerar som periskop med utsikt över gigantiska däckhav. Ett äldre par stoltserar i en tidning med att det gått åt 3 000 skruvar och 1 200 meter trallvirke för att omgärda och binda samman två mindre hus. Enkelt är det och fort går det. Ingen svävar i okunnighet, och tummen kan få sitta lite mitt på. Byggvaruhusen håller med gratisinstruktioner och i bokhandeln finns 25 böcker bara om trädäck. Tryckkamrarna som matas med kvistrikt virke hinner inte med. Giftet, eller träskyddsmedlet som det heter mera neutralt, trycks in i virket för att hålla borta svampar och förruttnelse. Ut kommer virket lika vått som en nästan urvriden, grön wettexduk. Torktiden är ofta densamma som tiden det tar att transportera virket till brädgården.

När det hela satte igång på 80-talet spikade man däcken med skyddsglasögon på sig. Det skvätte om bräderna när man slog i spiken. Nu har skruvrörelsen helt tagit över. Att fästa trall vid reglar är maskintid, och maskiner är kul. På medtorxbitsen och skruven drar sig genom trallen på någon sekund. När trallen torkar sitter skruven som gjuten. Trädäcket brukar växa ut eftervart. Det börjar vid ytterdörren som en plats för stövlarna, någon bänk eller så. Nu kunde det vara färdigt, men hur mycket bättre skulle det inte bli om vi förlängde däcket? I sista stadiet är huset omgivet av trädäck. Nu har man nått målet, äntligen slipperman gå på marken. Inga barr mellan tårna, för att inte tala om den kladdiga jord vi lever på! Sist kommer alla inredningsdetaljer: skärmväggar, fasta bänkar, växthus, överspända soltak och nedsänkta blomsterlådor. Därifrån är det sedan inte långt innan däcket utgör golvet ellergrunden till något som mera liknar ett litet hus. Då har man passerat gränsen för bygglov, men hur ska man förstå det? På de flesta håll här i landet behövs inget bygglov för ett lågt tralldäck.

Hos oss har vi nått gränsen för vad hus och omgivning tål av trädäck. I år ska trallen hårdskuras med sand och såpa. 25 år utan underhåll har gjort det tryckta däcket halt av smuts och växtrester. Men kom inte dragandes med förslag om dyr efterbehandling med träolja eller mirakelmedel. Oss trallare emellan: Tralla inte bort huset och omgivningen, även om det ger lockande ytor. Lågt däck vinner över högt. Är du rädd om miljön bygger du det med obehandlat virke, andraalternativ finns inte. Och kom gärna ner på jorden. Uteslut inte markbeläggning med ölandssten, skiffer, tegel, gatstenoch varför inte natursten? Ett skönt alternativ till de svävande trädäcken. Själv överväger jag att ansluta mig till trallupproret. Någon som sett lappar som man kan skriva under?

Claes Dymling

Författare och förläggare av böcker om arkitektur och byggnadshistoria, bl a Båthuset i svenska och finska skärgårdar.

claes.dymling@bredband.net

1/2010

Byggnadsvårdsföreningen

Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.