När man reparerar fasaden på ett gammalt trähus, eller vill bygga nytt med traditionell prägel, ställs man inför ett viktigt val. Skall virket vara sågat eller hyvlat?

I modernt byggande har allt utvändigt trä sågad yta, ofta väldigt grov. Det är förstås det billigaste alternativet, och en annan viktig orsak sägs vara att underlätta för målning med plastfärg.

Men hur gjorde man förr? Titta och känn på de gamla husen, använd ögat och handen! Då visar det sig att på bostäder under 1700-tal och 1800-tal var det mesta virket hyvlat, vare sig det skulle stå omålat, rödfärgas eller målas med linoljefärg.

Men till rödfärg ska det väl i alla fall vara sågat? Ja, enligt de moderna anvisningarna, men förr så rödfärgade man även hyvlad panel. För att inte tala om timret – fast det hade en bilad yta som var slät som efter en hyvel! En färgtillverkare i Finland har berättat att att den första rödfärgningen på hyvlat virke kan ha något kortare livslängd, medan ommålningarna står sig lika bra som på sågat virke.

Mot slutet av 1800-talet kläddes allt fler hus med spontpanel, som massproducerades vid sågverk och hyvlerier. Då gjordes ofta t. ex. fassponten med en finsågad yta, men en profilerad list till en locklistpanel, hade alla synliga ytor hyvlade.

I dag, däremot, kan man hos byggvaruhandlaren hitta både pärlspont och profilerad locklist med grovsågad frontyta. Detta har inte med traditionellt byggande att göra, och är knappast heller någon prydnad för ett hus. Glöm för all del inte bort att det sågade ytan dessutom suger i sig mera färg, och att smutsen gärna sitter kvar i »pälsen«…

Den som undersöker sitt hus grundligt hittar kanske oskadda hyvlade ytor – på panel, foder eller dekorbräder – i något skyddat läge under taksprånget eller på norrsidan. Då kan man till och med se och känna de svagt konkava spåren efter snickarens hyvel.

En riktigt ambitiös restaurerare ser till att uppnå samma finish på sina nytillverkade snickerier, genom att hyvla ytan för hand. Den måttfulle amatören går inte så långt, men ser noga till att virket man väljer eller har beställt inte har några vågiga märken efter den moderna hyvelkuttern eller fräsen!

Anders Franzén

Byggnadsantikvarie med egen verksamhet i Uppsala. Ledamot av styrelsen för Svenska föreningen för byggnadsvård.

1/2000

Byggnadsvårdsföreningen

Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.