När det gäller val av färg och kulör vid renovering av trädgårdsstadens villor bör man ha en klar uppfattning i diskussionerna med måleriföretaget. Den erfarenheten har Elvy Engelbrektson, som här berättar om sina svårigheter när hon skulle renovera det egna faluröda huset från 1915. Ta också del av hennes råd på nästa uppslag.

Det är svårt att välja färg när man skall måla om sitt hus. Betydligt svårare i dag än på den tiden då man använde traditionella material och metoder. Utbudet av olika färgtyper och kulörer är så stort att det med svårighet kan överblickas av en lekman. Man är därför utlämnad åt tillfälliga råd från färgfabrikanter, försäljare och entreprenörer. De råd som ges baseras förvånansvärt lite på så viktiga faktorer som framtida underhåll, vackert åldrande och befintlig materialkaraktär.

Falu rödfärg och linoljefärg

Vårt eget hur är byggt 1915 och ligger i ett typiskt nationalromantiskt område i Bromma i Stockholm. Det är falurött och hade då det skulle målas om för tre år sedan inte varit målat sedan tidigt 1940-tal. Ändå var färgen fortfarande vackert röd och fasaden utan större underhållsproblem.

Trots att jag vände mig till en välkänd och seriös firma för att få huset ommålat, var det stora svårigheter att få arbetet utfört i de material jag önskade: falurödfärgad fasad och linoljefärgsmålade vita fönster. Jag fick veta att detta var helt omodernt, då rödfärgen smetar av sig när man vidrör väggen och den vita linoljefärgen ”kritar” och ger vita ränder på den mörka fasaden längre fram. Hade jag inför dessa argument inte varit fullständigt säker på vad jag önskade hade jag fått min fasad fördärvad. Vi beställde själva den färg vi önskade direkt från Falu koppargruva och fick även visa på hur man borstade ren fasaden före ommålningen.

Under de tre år som gått sedan detta arbete utfördes har utvecklingen gått framåt, d.v.s. att man vågar blicka bakåt och erkänna att traditionella pigment och material har en oslagbar kvalitet och därför måste få finnas jämsides med nya och mindre beprövade metoder. Tanken på ett vackert åldrande och enklare underhåll börjar få allt större betydelse vid val av färgtyp.

Fabriksblandad kalkfärg

Putsade hus byggda före 1950 har som regel slät kalkputs eller någon typ av ädelputs (genomfärgad puts) av kalk eller kalkcement. Här gäller samma enkla regel: fortsätt med samma material som tidigare för att uppnå rätt materialkaraktär och för att få ett enklare underhåll.

Kalkputs kan man i dag med fördel måla med fabriksblandad dolomitförstärkt kalkfärg som är lätt att påföra och kräver endast två strykningar (Strå kalkfärg och Serponit kalkfärg). Den traditionella kalkfärgen är betydligt vackrare men behöver påföras med minst fem strykningar och kräver större hantverkskunnande då färgen måste beredas i tunnor på platsen. Den genomfärgade ädelputsen kan innehålla cement, något som då kan tillsättas den dolomitförstärkta kalkfärgen på platsen före målningen.

Spruta inte fasaden

En regel som alltid gäller, om man vill ha ett vackert resultat, är att färgen skall målas för hand och inte påföras med spruta. Den handmålade ytan ger en levande och ”äkta” känsla och åldras vackert. Den sprutade ytan smutsas snabbt.

Är din fasad redan tidigare renoverad med ett annat material än det ursprungliga bör du lämna in ett materialprov för analys om inte denna renovering finns dokumenterad. Svårigheten är stor att annars få rätt material. Det är oftast säkrast att fortsätta med samma material som underlaget har, om man inte väljer nedskrapning av färgskikten eller nyputsar.

Våra svenska trädgårdsstäder byggdes i huvudsak mellan 1910 och 1940. Under denna tidsperiod har tre klart urskiljbara arkitekturstilar avlöst varandra. Vid val av kulör är det av stor betydelse att man känner till dessa olika formspråk så att man väljer en kulör som har den färgkaraktär som är en del av husets uttryck.

Nationalromantik i 1910-tal

Nationalromantiken är en period då man arbetar med stämningsskapande uttryck. Ofta ligger huset mitt på en sluttande naturtomt försedd med vackra gråstensmurar som tar upp höjdskillnaderna.

Kulörerna är enkla och huvudregeln är: falurött, brunt, brunsvart och grått målade med slamfärger eller tjärade så att träkaraktären kan upplevas. Putsade hus är kalkvita, naturgrå eller svagt grårosa där den genomfärgade putsen fått sin färg genom inblandning med sand eller tegelkross. Ljusa hus har som regel mörkt bruna eller gulbruna fönster. Mörka träfasader har vita fönster.

Typiska nationalromantiska områden är Landala egna hem i Göteborg och Gamla Äppelviken i Bromma. I Landalaområdet kan man uppleva områdets ursprungliga färgkaraktär då färgsättningen är in~ skriven i stadsplanen och bruna kulörer måste väljas vid ommålning. Detta ger området ett starkt renodlat uttryck som i dag får stor uppskattning.

1920-talsklassicism

Husen ligger nära gatulinjen med den egna uppodlade tomten på insidan. Fasadernas kulörer och samspelet mellan dessa i gatubilden får därför stor betydelse. Fasaden är oftast kulört med grå eller vita avvikande klassicistiska detaljer. Typiska kulörer är: guldockra, blekockra, grått, grårosa och grågrönt men även falurött och brunt. Fasadkulörerna är måleriskt välstämda i samspel med fönsteromfattningar, fönsterluckor och andra arkitekturdetaljer som har avvikande kulör. De hårda kontrasterna med rent vitt och klart ”herrgårdsgult, som är en vanlig färgsättning i dag, saknar 1920-talets färgstämning.

Funktionalism 1930-tal

Fasaderna ligger i regel en bit in på tomten som har ett stycke tuktad natur. Fasadkulörerna är ljusa: gråvit, vit och blekt ockra slätputs eller ljust naturgrå genomfärgad ädelputs. Materialens egna färger skall synas. Teakfönster och koppardetaljer är vanliga färginslag. Träfasader målas även i ljusa kulörer. Vanliga fönsterfärger är vitt, grönt och gulbrunt (obränd terra).

Områdets egenart

En färgsättning som är ursprunglig eller är vald med hänsyn till fasadens speciella tidskaraktär upplevs alltid vackrare i längden än en tillfälligt vald ”modern färg”. Skrapa gärna fram den ursprungliga färgsättningen och försök förstå hur ditt hus en gång kan ha sett ut.

Gå sedan runt i området och betrakta helheten. Där finns oftast ledtrådar som gör att du lättare kan hitta fram till färgkaraktären på ditt eget hus.

Elvy Engelbrektson

Konstnär, tidigare arkitekt vid Stockholms stadsbyggnadskontor med ansvar för färgplanering, nu projektledare för byggforskningsprojekt som behandlar färgsättning.

2/1995