Tingshusen är en av samhällets viktigaste byggnadsgrupper, men kanske mindre uppmärksammad än kyrkor och skolor. Den rikstäckande inventering som nu genomförs tecknar bilden av en rik, mångfasetterad och mycket spännande samling byggnader. De kan berätta om arkitekturens och samhällets förändringar från 1700-talet till vår tid.

Under 1700- och 1800-talen hade så gott som varje härad ett eget tingshus och många av dem finns fortfarande bevarade. Även i sekelskiftets spirande järnvägssamhällen utgjorde tingshuset en viktig institution. Bredvid järnvägsstationen och det nybyggda kommunhuset var det en byggnad av dignitet. Många nya tingshus tillkom också på det optimistiska femtiotalet och de utgör idag lysande exempel på den tidens detaljrika funktionalism. Tillsammans erbjuder byggnaderna en möjlighet att studera och jämföra framväxten av den offentliga byggnadstyp som förekommer över hela landet. Vi tycker det är dags att ställa oss frågan vilka kulturhistoriska värden tingshusen besitter.

Tinget på landet

År 1734 kom den lag där det för första gången föreskrevs att varje härad skulle uppföra ett eget tingshus. Enligt lagen skulle huset inrymma en »stufva så stor, som tarfvas och två kamrar« och det var bönderna i häradet som var skyldiga att uppföra och underhålla byggnaden. Lagens genomslag varierade stort över landet och vissa härader fortsatte att hålla ting