Vid det årliga pepparkaksbaket kommer det inbyggda bakbordet fram. Nästa generations bagare mjölar kaveln och bakar ut. Måtten är lite skeva, men hjärtat och gumman brukar alltid fungera. Bocken ska man helst undvika, den är så besvärlig med sina svängda horn. Foto: Anna LokrantzBekvämligheter i stort och smått, vissa av dem påverkar hela landskap och andra innebär bara ett lätt vinddrag genom ytterdörren. Somliga är ständigt aktuella och andra ses för tillfället som hopplöst omoderna.

Det finns något lockande med smarta lösningar och nya bekvämligheter, ibland kanske styrda av de tekniska möjligheterna snarare än av ett konkret behov. Men det som är modernt blir också lätt omo­dernt. Det vilar ofta lite av ett löjets skimmer över tidigare bekvämligheter som man tyckte var så fräna när de kom. Men vissa innovatio­ner etablerar sig och gör sig oumbärliga för många år framöver. Ytterligare andra har en klar och tydlig funktion, men tiderna föränd­ras. Som sopnedkastet. Det är ingen tvekan om att det var en praktisk uppfinning, men den fungerar inte idag när vi ska sopsortera. Det inbyggda bakbordet på bilden ovan var resultatet av en önskan om listiga lösningar som skulle underlätta hushållsarbetet. Redan på 1910­-talet gjordes köksstudier och mät­ningar för att få mer funktionella och moderna kök. På 1940-­talet visade en uträkning att en hemmafru hade tio timmars arbetsdag. 1945 togs en standard för köken fram, och det var efter detta som vi fick de typer av kök som vi känner igen idag, med diskbänk och överskåp, utdragbara skärbrädor och ibland ett inbyggt bakbord.

ETT EGET RUM: I äldre tiders badhus fanns massomklädningsrum, sitthytter och vilhytter. Sistnämnda nyttjades av exempelvis handelsresande. Sitthytterna på bilden finns i Mariestads badhus, uppfört 1960. De första åren fanns också badkar att hyra, för människor som inte hade eget badrum hemma. Från början fanns det ett tjugotal sitthytter på varje avdelning, idag finns ett fåtal kvar. Kanske kommer de sitthytter som sparats av historiska skäl till användning igen, med tanke på olika religiösa och kulturella vanor och uppfattningar.

MINSKAT SPRING FÖR HUSMOR: Arkitekt Sven Wallander var den som tog sopnedkastet till Sverige. Idén fick han under en studieresa till USA. Så småningom överlät han patentet till HSB, som införde det i alla sina hus . Det var bekvämt att slippa springa ned på gården varje gång soporna skulle slängas, och gårdarna blev trevligare utan en massa soptunnor. Trots detta, fanns sopnedkasten bara under en begränsad tid. I dagens samhälle med källsortering och högre krav på en god arbetsmiljö, har de inte längre någon given plats.

KABELHÄRVOR: Framför en skorsten och panelvägg från 1700-talet sitter en avloppsavluftning från tidigt 1900-tal, nätverkskablar från 1980-talet, tele- och elkabeldragningar från senare delen av 1900-talet samt en switchkonsol med nätverks-kablar från 2010-talet. Vem vågar sanera bland dessa härvor? Och varför finns ingen ambition att inventera för att kunna återanvända kabeldragningar? Eller ska de vara kvar för framtida generationer som ett minne av vår tids täta teknikskiften?

SKIFFLE I ETT SKAFFERI: Skafferiet var obligatoriskt i hemmen fram till åtminstone 1950- talet. Med kylskåpets genomslag, försvann de ett efter ett. Idag börjar de att bli uppskattade på nytt, och anses både praktiska och trevliga. Skafferiet ska helst placeras mot norr och ha en ventil i ytterväggen. Då fungerar det bra med förvaring av sådan mat som inte måste stå lika kallt som i kylskåp, såsom frukt, grönsaker, sylt och konserver. Om snittblommorna förvaras i skafferiet över natten så står de sig längre.

BREVINKAST MED OSÄKER FRAMTID: Namnet sattes ursprungligen på blå pannå i utbytbara plastbokstäver. Den här typen av brevinkast introducerades under 1950-talet och skulle ha bättre ljudisolering, mindre drag och vara säkrare mot insyn och inbrott än tidigare varianter. Samma argument används idag av Postnord för att montera fastighetsboxar på entréplanet istället för att använda brevinkast. Fastighetsboxarna underlättar för brevbäraren och är mer inbrottssäkra. Förutom detta framhålls också kanske något mer krystade argument såsom att buller och doftspridning minskar om man skippar brevinkasten.

DIALOG RÖD: Vid mitten av 1950-talet tillsattes en kommitté med uppgift att ta fram en ny standardtelefon. Några av förutsättningarna var att den skulle vara lätt att bära och väga mindre än de gamla bakelittelefonerna. Mycket av formgivningen kom att handla om luren, som skulle vara lätt och bekväm att hålla i. Dialog tillverkades mellan 1962 och 1978 i flera färger, där grå var vanligast. Fortfarande är symbolen för en telefon ofta en traditionell lur, även om de idag ser helt annorlunda ut.

Anna Lokrantz, bebyggelseantikvarie anna.lokrantz@byggnadsvard.com

Byggnadsvårdsföreningen

Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.