Lertegel, betongpannor – eller plåt? Vad passar egentligen att lägga på taket? Mimmi göllas berättar här takpannans historia och om hur den ska läggas. Hon vill också slå ett slag för den röda stugan med det röda taket, som står så vackert mot både grönska och snö!

Vilket takmaterial ska husägaren välja? Tegel, svarar de flesta, eftersom det är vackrast och hör ihop med vår svenska byggnadstradition. Därefter följer ofta ett resonemang om att det är dyrt, inte håller, är arbetsamt att lägga och underhålla.

Stämmer den negativa bilden? Är de alternativa material som finns på marknaden bättre? Vad är rätt och vad är fel bland åsikterna om takpannor?

En oändligt lång historia

Historiskt sett är taktegel ett av världens äldsta kända takmaterial. Redan för 3000 år sedan förstod egyptierna att bränd lera i plattor kunde ge skydd mot regn och solsken.

Till Sverige sägs takteglet ha kommit under 1100-talet i form av fjäll- eller bäversvanstegel och munk- och nunnetegel. Under 1600-talet introducerades vingteglet, den modell som är vanligast hos oss idag, i form av enkupigt tegel importerat från Holland. Det teglet sattes på förhållandevis branta tak på öppen läkt och fixerades och tätades genom att kalkbruk ströks på baksidan mellan pannorna. Naturligtvis var det vid den tiden en exklusiv vara ämnad att användas på slott och herresäten. På landsbygden använde man fortfarande lokala taktäckningsmaterial som halm, vass, ag och näver med trä eller torv.

På 1700-talet fanns svenska tegelbruk som gjorde handslaget taktegel. Under 1800-talet spred sig materialet även till tak ute på landsbygden, vanligast i södra Sverige. Man hade under 1800-talets andra hälft börjat med strängpressning istället för handslagning, och tillverkningen blev billigare och effektivare. Det var också nu den tvåkupiga pannan introducerades. Under tidigt 1900-tal blev takteglet den svenska klassiker som vi har vant oss vid till den röda stugan.

Ett rött skimmer i en grå vardag

Tegelpannans stora fördel är dess estetiska värde och långa livslängd. Det är ett livfullt material som med åren bara blir vackrare genom att mörkna i olika grad genom påväxt av alger och lavar. Dessutom har tegelpannorna lång livslängd, 80-90 år enligt tillverkaren, och flera hundra år enligt exempel ur verkliga livet. Till ”värstingarna” måste Skoklosters slott räknas, där det glaserade takteglet har legat sedan 1600-talet.
Tegel tillverkas av naturmaterial utan tillsatser. Kasserade pannor kan användas som vägutfyllnad eller annat utan att förstöra miljön. Nackdelen är främst den ojämna kvaliteten på äldre tegelpannor. Kanske var leran dålig, blandningen med sanden misslyckad eller också gick bränningen över styr.

Från tidigt 1900-tal fanns lokala tegeltillverkare som var aktiva en kort tid, men som gick till eftervärlden med skamfilat rykte eftersom deras pannor frostsprängts i stor utsträckning. Fördelen är att det äldre tegel som har klarat sig fram till idag har varit med om många prövningar och därför är av god kvalitet.

Att bevara ett tegeltak är den bästa ekonomiska investeringen eftersom bränningen av leran har omvandlat den till ett keramiskt material som inte bryts ned av vare sig kyla, värme eller UV-strålar. Underhållet är det enklast tänkbara och med byte av spruckna pannor kan du, dina barn och barnbarn se fram emot ett outslitligt takmaterial.

En konkurrent dyker upp

Under 1800-talets andra hälft började betongen få utbredning i det svenska byggandet. Ett material som förutspåddes ha en fantastisk hållbarhet till en rimlig kostnad. Varför skulle man då inte också kunna göra takpannor av betong?

Omkring sekelskiftet 1900 fanns en produktion av takpannor som tillverkades av cement, sand och vatten. Teglet hade samma enkla recept med lera, sand och vatten, men krävde dessutom en brännugn för att övergå från torkad lera till tegel. Genom att välja betongpannan slapp man bränningsprocessen, som med lite otur kunde misslyckas eller bli ojämn, då cementen härdade efter tillsats av vatten utan att värme tillfördes.
Från tegeltillverkningen lånade man vingpannans form, som man fick fram genom att betongen lades mellan metallformar och pressades fram. De tidiga tillverkningsplatserna låg gärna vid sand-åsar där det var nära till sand och vatten, medan cementen köptes i säckar. Detsamma har gällt för tegeltillverkningen, då den största produktionen har varit i Mälardalen, med god tillgång på lera i närområdet.

Kulturhistoriskt värde

De gamla betongpannorna har idag fått ett kulturhistoriskt värde. Idag är materialet 80-100 år och berättar om en industriell utveckling som upplevdes även på små orter och ute i landsbygdens byar. Nackdelen med de tidiga betongpannorna är den ojämna kvaliteten. Kanske är det proportionerna mellan sand och cement som gör dem bräckliga, eller sandkornens storlek och sammansättning. Många gånger har väder och vind nött pannorna till tunna skivor där mossor med förkärlek väljer att etablera sig.

Att restaurera betongpanneklädda tak är idag mer besvärligt än tegeltak. Det finns mycket begagnat tegel att få tag på och även nytillverkat, medan betongpannorna har mer lokal prägel och inte har tagits tillvara i samma utsträckning.

Skillnad mellan betong och betong

Den stora skillnaden mellan utseendet på en äldre betongpanna och en yngre är ofta storleken och vikten. De äldre pannorna följde ofta tegel-traditionen när det gäller storlek och tjocklek. Det var förhållandevis nätta pannor jämfört med dem som tillverkas idag. De behövde därför, liksom tegeltaken, sällan förstärkning av takkonstruktionen. Tegel har en låg egenvikt men är ett material som andas, vilket innebär att det tar upp och avger fukt och därmed ökar i vikt vid t ex regnväder.

Åldrandet är det stora problemet för betongpannor av alla åldrar. Materialet försämras och blir porigt eftersom bindemedelet, cementen, bryts ner av UV-strålningen och därmed ramlar sandkornen bort. Porigheten bidrar till att smuts samlas och det som en gång var en jämn yta ser sliten ut.
För att klara nötningen av klimatet och färgbeständigheten är dagens betongpannor grövre och belagda med en kemisk yta. För att klara klimatet i norr förses det med en granulering, korn av kvartssand, som bränns fast på ytan för att hålla längre. Trots att betongen idag är genomfärgad så ges bara 10 års garanti på den ytbeläggning med akrylat och annat som håller färgen.

De äldre betongpannorna var sällan genomfärgade utan belagda med en ytkulör, gärna i rött eller grönt, som blektes med åren. Fördelen med dagens betongpannor är att de kan göras i nästan alla regnbågens färger, om det är det man vill ha.

Marknaden idag

Ofta är ett byggnadsmaterials framgång beroende av den argumentation, ofta talande till latmasken inom oss, som försäljaren kan åstadkomma inför den sökande husägaren eller byggfirman. Det är fortfarande vanligt att hela tak, både med tegel- och betongpannor, kasseras istället för att partiella lagningar görs.

Vid nyproduktion är den svarta betongpannan fortfarande en storsäljare, mycket beroende på att den är billig i inköp och att snickarna har störst erfarenhet av att lägga den typen av tak. Ta en titt bland tidningsannonserna och se att en mängd olika material marknadsförs som bästa lösningen med halva löften om underhållsfrihet och evig beständighet. Men vad händer då ett företag köper upp ett antal olika takmaterialtillverkare? Då går det inte längre hävda att det ena är att föredra framför det andra utan marknadsföringen blir mer nyanserad.

Idag ingår t ex Vittingetegel, vår idag enda svenska tillverkare av taktegel, i en stor takkoncern med Norden och Baltikum som målområde. Sida vid sida med betongpannor och tegelimiterande plåt ska teglet saluföras. Förhoppningsvis kan det bidra till att teglet har en chans som takmaterial både vid nybyggnation och restaurering av äldre hus genom ökad kunskap om materialet bland försäljare och därmed också hos köparen.

Fortfarande går det idag att få tag på begagnat lertegel eftersom oroväckande många ersätter sina tegeltak med plåt. Om du vill köpa begagnat tegel kan du fråga närmaste plåtslagare så kanske han kan tipsa om var ett tegeltak ska rivas härnäst. Intresset för byggnadsvård bidrar till att fler vill köpa begagnat tegel, eftersom många river bort eternit och plåt för att lägga tillbaka lerteglet.

Den småskaliga tillverkningen gav också flera modeller av pannor. Ibland kan det vara svårt att hitta dem med rätt utförande. Det kan lösas genom att man letar bland ersättningspannor som nytillverkas särskilt för att passa in. Dessutom finns firmor som samlar taktegel och säljer vidare. Sätt in en annons i lokaltidningen eller kontakta försäljare av taktegel! Många kan du nå via Internet, som kan hjälpa dej hitta rätt.

Att tänka på

Det är ingen stor skillnad mellan att lägga tak med tegel eller betongpannor. Betongpannan brukar vara något snabbare att lägga eftersom den är större till ytan och länkar ihop med intilliggande panna genom falsar. Överlappen mellan betongpannorna kan förskjutas friare och anpassas efter längden på takfallet, medan tegel kräver exakta avstånd mellan läkten för att överlappen inte ska ge glipor.

Äldre takpannor är ofta upphängda på en bärläkt som spikats direkt på ett tätt underlagstak eller ett äldre tak som stickspån. Bärläkten innebär att barr och skräp fastnar och kan binda fukt om vatten tränger igenom en spräckt panna. Vid omläggning är det vanligt att ett tätskikt med papp spikas och därefter både strö- och bärläkt. Ströläkten lyfter upp bärläkten så att skräp kan ramla ner och ut vid takfoten. Rensa därför hängrännorna emellanåt. Det som ramlar ner från taket hamnar ofta där!

När det gäller gamla undertak av traditionellt material är det viktigt att inte riva bort gamla tak av spån, tjärpapp eller annat! Bevara dem som en del av den historiska berättelsen om husets förändringar. Laga de partier som är skadade, men förstör inte! Kontakta ditt länsmuseum om du har frågor om hur du ska gå tillväga eller vill ha kontakt med en kunnig hantverkare.

En nackdel med att införa ströläkt på ett tak som inte haft det tidigare är att pannorna kommer att hamna högre upp i förhållande till vindskivor och takfotsbräder. Den tekniska vinsten är så stor att det trots allt är värt att göra. Ibland kan det vara bra att flytta upp även vindskivan och takfotsbrädan så att det ser ut som förut. Ibland kan man lägga till en vindskiva och få dubbla eller lägga in en list som salning så att känsliga gamla vindskivor inte behöver flyttas.

Har du ett hus med stort kulturhistoriskt värde så bör du vända dig till länsmuseet får råd och tips innan du gör något överilat. Glöm inte att det inte finns några underhållsfria material utan att ett regelbundet underhåll är A och O för alla tak. Inte ens de industrilackerade plåttaken säljs som underhållsfria – man räknar med en hållbarhet på 30 år vid regelbunden ommålning.

Framför allt är det viktigt att hålla träd långt borta ifrån taken. Barr och löv som samlas binder fukt som i sin tur fryser och frostspränger. Det finns många kronor att tjäna genom att årligen se över taket. Det är bättre med många små åtgärder som byten av trasiga pannor än att behöva byta stora delar av undertaket för att det har läckt in på vinden.
Vad säger morgondagens antikvarier?

Om 100 år kanske både tegelpannan och den svarta betongpannan på 1960- och 70-talshus är utrotningshotade. Billig plåt med tegelprofil hotar alla tak med pannor. Att idag lägga nya betongpannor på ett hus byggt före 1950 är okänsligt och ett brott mot traditionen. Byggnadsvårdens grundtanke är lika för lika, dvs. ett tak som haft tegel från början ka ha det även i fortsättningen och ett hus uppfört med betongpannor ska ha betongpannor.

Men viktigast av allt är att bevara de röda taken i landskapet. Tegel, betong eller plåt, det är framför allt kulören som har givit vårt landskap dess prägel. Låt oss värna den röda stugan med dess röda tak som står sig så vackert mot både grönska och snö!

Mimmi Göllas

Arkitekt med egen verksamhet och medlem i föeningens styrelse.

1/2005