Vi har ett hus från 1900 med krypgrund. Vi har plockat upp golven för att göra om isoleringen i trossbotten som bestått av illaluktande gullfiber. Innan vi lägger ny träfiberisolering funderar vi på om vi borde göra något åt marken under golvet, som består av fet lera.
När vi hört oss för har vi fått olika svar från olika håll gällande om marken i krypgrunden ska täckas med plast eller ej. Ett företag, som endast säljer klimatsmart organisk isolering, tipsade oss om att täcka marken med plast vilket gjorde mig fundersam! Som jag förstår det förespråkar ni att ha diffusionsöppna lösningar. Vad är fördelen med det när det kommer till markfukt? En plastbeklädd mark hindrar markfukten att komma upp genom golvet och sedermera in i huset. Vad är nackdelarna med att täcka marken för att hindra detta? Hur påverkar en öppen mark huset positivt?
Svar:
Frågan om plast på marken i grunden eller inte delar även erfarna byggnadsvårdare och det går inte alltid att hitta svaret i byggnadstraditionen eftersom konstruktionerna och förutsättningarna varierar och har ändrats över tid. Förr byggdes husen på den magraste och torraste marken som ofta var förhöjningar i landskapet. Den fuktiga och näringsrika jorden sparades till odling. Den ökande befolkningen och utbyggnaden av samhällena gjorde efterhand att även jordbruksmark togs i anspråk för bostäder med högre fuktbelastning i husgrunderna som följd. Från andra halvan av 1900-talet byggdes många enfamiljshus med uteluftsventilerade krypgrunder som har skapat fuktproblem.
Vid fuktproblem i grunden rekommenderas idag ofta att lägga en plast på marken för att minska fukttillskott från jorden och även installera en luftavfuktare. Det gör att det kan bli riktigt torrt i grunden. Men alldeles frånsett att plast generellt bör undvikas av miljöskäl botar detta symptomen men inte orsaken. Den fukt som efterhand ansamlas under plasten kan också tränga ut mot grundmurarna och kan bland annat sugas upp kapillärt i murverket med andra skador som följd. Hur länge denna process dröjer varierar naturligtvis från fall till fall men så kallad åldersbeständig plast garanterar enligt tillverkare normalt sin spänst upp till 50 år vilket får anses som en kort period för byggnader med minst hundraårsperspektiv. Likadant är en avfuktare relativt kortsiktig, den drar elektricitet, kräver service och går sönder förr eller senare. Detta är anledningarna till att man hellre vill hitta en långsiktig och lågteknologisk lösning.
Vanliga orsaker till fuktproblem är fukttillskott i grunden (oftast beroende på att takavvattningen inte rinner bort från huset) och kondens (beroende på att varm sommarluft kondenserar i den kalla grunden). Dessa orsaker kan förstärkas av tjock bjälklagsisolering som sänker temperaturen i grunden och felaktiga isoleringsmaterial som inte kan vädra ut fukten.
Några lågteknologiska åtgärder för att skapa ett tillräckligt torrt klimat i grunden är marklutning från huset, takavvattning bort från huset, minska eller ta bort buskar och vegetation nära inpå grunden, justering av ventiler säsongsvis (stängda under varma årstiden och måttlig ventilering kalla årstider), dränering runt huset samt värmeisolering av marken i grunden med skumglas eller liknande för att höja temperaturen i grunden och därmed minska risken för kondens. Läs även artikeln På säker grund.
Stephan har det övergripande ansvaret för föreningens förvaltning och arbetar nära styrelsen, redaktionskommitté och externa samarbetspartners.