En vacker tapet behöver inte vara förlorad för att den är solkig och trasig. Smuts, fuktfläckar och revor kan behandlas med försiktiga medel. Det som inte går att åtgärda kan man kanske leva med om man betraktar det som patina!

Du har bestämt dig för att leva med din gamla tapet. Ett klokt beslut, vare sig du äger ett 150-årigt mästerverk i fransk nyrenässans eller »bara« en brun funkistapet i köket på sommartorpet.

Tyvärr konstaterar du också att tapeten varken är hel eller ren. Litet smuts och damm är kanske inte så konstigt med tanke på åldern; värre är några revor här och var. Mitt på ena väggen fattas en bit sedan den gången någon försökte leta efter äldre och intressantare väggmaterial därunder. Vid skorstensstocken slokar bården dystert över en stor fuktfläck, otäckt mörk och nästan svartmöglig. Motsatta väggen skulle vara i bra skick om det inte vore för en stor buckla i spännpappen. Vad gör man nu åt det?

Lösa kanter och bårder

Börja alltid med att fästa det som hänger löst. Har tapet och bårder väl lossnat kan förfallet fortsätta i en rasande fart eftersom pappret dras ned av sin egen tyngd. Vid all tapetlagning gäller det att använda ett klister med så låg fukthalt som möjligt. Sväller pappret för mycket kan resultatet bli dragningar och utbuktningar i tapeten. Klister av den typ som används vid fotomontering kan vara bra att använda.

Damm och smuts

Nästa åtgärd är rengöring. Borsta försiktigt med dammvippa till att börja med. Räcker inte det kan du använda en rengöringssvamp av den typ konservatorer använder för att rengöra kalkmåleri. Den fungerar i princip som ett mjukt radergummi. Per Mattsson brukar använda en svamp av märket Wishab, som finns i olika hårdhetsgrader. Använd den mjukaste och kom ihåg att vara ytterst lätt på hand. Färgar tapeten av sig på svampen är det dags att avbryta behandlingen. Kom ihåg att det som eventuellt blir kvar inte är smuts
utan patina!

Pröva först i ett undanskymt hörn om tapeten alls tål rengöring. Hos vissa tapeter kan färgen vara så limsvag att den släpper även vid den lättaste beröring, men misströsta inte; även i sådana fall finns det hjälp. Hjälpen heter fixativ i sprayform och finns att köpa i butiker för konstnärsmaterial. Spraya lätt på tapeten, på rätt avstånd. Den får inte bli våt eller fläckig av behandlingen utan det gäller att applicera fixativet tunt och jämnt. Även här är det bäst att öva i ett hörn. Känn försiktigt på tapeten när det hela torkat. Sitter färgen fast har du lyckats, pröva annars att upprepa behandlingen.

Dragningar och bucklor

Förhoppningsvis är tapeten nu så ren den kan bli, färgen sitter fast och du har undanröjt risken för fortsatta hängskador. Då är det dags att ta en titt på de svårare skadorna.

Dragningar och utbuktningar beror oftast på sättningar i huset och är mycket svåra att göra någonting åt. Man kan försöka lossa tapeten där den bucklar sig, släta ut och sedan försiktigt klistra tillbaka den. I så fall gäller det att vara stadig på handen och göra ett snyggt snitt längs utbuktningen med hjälp av en vass tapetkniv.

Om skadan är liten kan operationen lyckas, men det är inte att rekommendera för lekmannen. Risken är stor att mönstret skevar när tapeten fästs tillbaka, så att det hela ser värre ut än innan. Större dragningar skall man inte alls ge sig på, åtminstone inte på egen hand. Tänk i stället på att gamla tiders livfulla mönster verkar förvillande för ögat. Det kan ta veckor för någon annan att lägga märke till det du själv upplever som en förfulande skada.

Sprickor och revor

Sprickor och revor lagar man med hjälp av tunn pappersmakulatur. Det är viktigt att pappret är tunt och följsamt; inte tjockt och hårt. Så kallat rispapper är bra eftersom det sväller måttligt och jämnt. Riv till en bit som är lagom mycket större än den skada som skall lagas. Stick sedan in pappret bakom skadan i tapeten, försiktigt så att skadan inte förvärras. När lagningsbiten kommit på plats applicerar du klister på kanterna med hjälp av en pinne. Pressa sedan tapeten försiktigt mot pappret och låt klistret torka.

Till sist gäller det att få lagningen att smälta in mot tapeten. Det gör man bäst med hjälp av akvarell- eller limfärg i en nyans som ligger så nära tapetens bottenfärg som möjligt. Färgkritor kan också användas. Den som är riktigt konstnärlig kan försöka sig på att måla i en antydan till mönster, men för de flesta är det säkrast att nöja sig med enbart bottenfärgen. Det räcker för att binda ihop lagningen och tapeten till en helhet.
Och glöm inte att titta efter på vinden! Förr köpte man nästan alltid extra rullar av tapeten för att ha att laga med.

Fuktfläckar

Många uppfattar fuktfläckar som oöverstigliga problem. Det är de inte, men som med allt annat gäller det att ha realistiska förväntningar på resultatet. En fuktfläck kan aldrig utplånas helt, men den kan dämpas så mycket att blicken inte längre fastnar på den.

Börja med att ge fläcken en extra rengöring med hjälp av svampen. Redan det brukar göra den mindre framträdande. Fuktskador brukar också leda till att klistret lossnar så att tapeten hänger eller flagar. Då gäller det att fästa tillbaka det som är löst och att laga eventuella sprickor eller revor.

När det är gjort kommer det svåraste momentet – en lätt retuschering av fläcken. Här är färgkritor bäst. I välsorterade butiker för konstnärsmaterial finns akvarell- och pastellkritor i många olika nyanser. De stora satserna kan vara dyra, men nyanslikheten betyder mycket för resultatet. Tänk på att det kan vara svårt att blanda till rätt nyans på egen hand och att det faktiskt kostar betydligt mer att tapetsera om.
Retuschera hellre för litet än för mycket. Är du osäker på din förmåga – låt bli helt och hållet! Njut i stället av den förbättring som rengöring och lagning åstadkommer.

Ta en sak i taget

En grundregel vid all tapetvård är att vara försiktig och ta en sak i taget. Börja med enkel rengöring och åtgärder för att förhindra vidare skador. Kanske räcker det. Om inte, fortsätt med att lappa och laga de allra mest framträdande skadorna. Ta fuktfläckarna sist.

Och ta god tid på dig att vänja dig vid resultatet av en åtgärd innan du går vidare till nästa. Oftast lider ens första upprustningsplaner av orealistiska krav på perfektion. Med tiden blir man försiktigare och faktum är att även små åtgärder kan ge större effekt än man tror.

Gamla tapeter brukar som sagt ha fördelen att vara både stormönstrade och färggranna. Skavanker och skevheter försvinner i mönsterglädjen.

Ta hjälp om det behövs

Klarar du inte att lappa och laga, eller brister kanske tiden? Tveka då inte inför att vända dig till en fackman. Du behöver inte ha en Rembrandt på väggen för att anlita konservator. De flesta har inget emot att åta sig en gammal tapet. Är skadorna små behöver det inte kosta mycket mer än att tapetsera om, men även vid större skador kan det mycket väl bli billigare än att låta trycka tapeten på nytt. Det gäller i synnerhet om den har ett rikt mönster som kräver många tryckfärger. Och tänk på vad du får för pengarna! En alldeles äkta fläkt från en svunnen tid. Vi skall vara tacksamma över att det i svåra fall går att trycka nytt, men en kopia är och förblir en kopia.

Ett sätt att se

Det gäller att lära sig att se tapeterna på ett annat sätt och vara litet mindre kritisk. Det är lätt att bli hemmablind, men faktiskt minst lika lätt att i stället förstora upp det egna hemmets skavanker till extrema proportioner. Tänk på att tapeter är gamla kulturföremål, precis som konstverk eller antika möbler! Ingen kräver väl att en 90-åring skall ha lika slät hy som ett spädbarn. Varför skall vi då kräva det orimliga av våra gamla tapeter?

Per Mattsson, Ingela Broström

Per Mattsson målerikonservator med egen verksamhet i Gävle. Ingela Broström är byggnadsantikvarie vid Länsstyrelsen i Gävleborg. De har tillsammans medverkat vid flera restaureringar av tapetserade rum.

4/1999