fbpx

Strategier för byggnadsvård i staden

Stockholm. Foto: Liridon CC BY-SA 4.0

I ett hus med flera familjer är det många som ska samsas om besluten. Detta kan ibland bli en svår utmaning för en byggnadsvårdare, men det finns strategier och metoder att ta till. Vicki Wenander ger några tips på hur man kan påverka sin omgivning mot en byggnadsvårdande inriktning.

1. Du får höra: »Vi ska totalrenovera innergården. Den ska bli helt ny. Vi ska ta bort allt och göra om från grunden. Du kommer inte att känna igen dig. Det kommer att bli så fint.«

Du kan svara: Inled med att säga att det låter ju väldigt trevligt. Fråga därefter om det tagits fram någon antikvarisk förundersökning som beskriver innergårdens tidigare utseende och utveckling samt vilka kulturvärden och kultur­historiska kvaliteter som lyfts fram i under­sökningen. Fråga vad som är tänkt att bevaras och hur kulturvärdena ska värnas vid upprust­ningen? Din strategi är att jobba med de krafter som vill rusta upp, inte emot, men att samtidigt ägna dig åt den nobelprisbelönade metod som kallas för »nudging«, alltså att puffa frågan i rätt riktning. 

Om det inte finns någon förundersökning, ­föreslå att en sådan tas fram. Om det inte sker, kontakta stadsmuseet, länsmuseet eller hem­bygds­föreningen, för att efterlysa fotografier och ritningar som kan visa hur innergården sett ut ­genom åren. Även stadsbyggnadskontoret kan ha lämpliga ritningar. Sök även på nätet. Man kan hitta mycket källmaterial den vägen. Jämför de gamla fotona och ritningarna med hur inner­gården ser ut idag. 

Visa bilderna för initiativtagarna till gårds­upprustningen och för så många som möjligt som har intressen av hur innergården kommer att se ut i framtiden. Peka på de kvaliteter och detaljer som är värda att ta hand om. De allra flesta brukar ryckas med av gamla bilder och annan information om hur det en gång sett ut. Ofta har de bara inte tänkt på att det skulle ­kunna vara ett alternativ att utgå från det man redan har eller att inspireras av hur det en gång sett ut. 

I bästa fall kan man därefter enas om att det nog inte är fel med en upprustning, men att det vore synd att gå alltför brutalt fram och riskera att slänga ut barnet med badvattnet.

2. Du får höra: »Vi ska renovera och måla om trapphuset. Det kommer att bli ljust och fräscht. Dessutom passar vi på att byta ut entréporten och ta bort den där omoderna utsmyckningen i trapphusets förstuga.«

Du kan svara: Roligt att trapphuset ska få en uppfräschning, men är det verkligen nödvändigt att måla om alla ytor? Många gånger räcker det med en noggrann avtvätt­ning, så som man gjorde förr. Då fanns en målnings­behandling i målarnas prislista som hette ­»tvätta för gott«, alltså en noggrann och professionell rengöring, anpassad till under­laget. Det skulle nog räcka åtminstone för trappräcket av smide och det dekorations­målade taket. Då återfår smidet sin lyster och taket blir ljust och fräscht igen. 

Ställ sedan de i byggnadsvårdssammanhang alltid lika aktuella frågorna: Finns det en antikva­risk förundersökning, har någon undersökt om det finns några äldre fotografier eller ritningar samt om åtgärdsförslaget och färgsättningen är anpassade till trapphusets karaktär? 

Med hjälp av kunskapsunderlaget kan man i bästa fall få svar på hur länge utsmyckningen i förstugan funnits, vem som formgivit den och varför den sitter just där. Då blir det enklare att argumentera för att ha den kvar, om det är det man vill. 

Färgsättningen är alltid en vattendelare i dessa sammanhang. Någon vill ha rosa, andra vill ha grönt. I dessa fall är det både smart och byggnadsvårdande att hänvisa till att det ­enklaste och kanske bästa är att välja den färgsättning och målningsbehandling som trapp­huset ursprungligen haft. Det kan liksom inte bli fel, för det är ju de »kläder« som arkitekten och/eller byggherren valt att förse trapphuset med, antagligen efter en mycket noggrann ­analys. Det argumentet brukar få förespråkare för alla olika färgställningar att enas, dels eftersom argumentet är förhållandevis välgrundat, dels eftersom det innebär att man åtminstone slipper någon annans färgsättnings­förslag realiserat, ett som man kanske ogillar. 

Angående bytet av porten, kan det vara värt att reflektera över frågan utifrån ett par olika aspekter. Är porten ursprunglig, är det ju av byggnadsvårdsskäl ­nästan alltid värt att behålla porten och istället renovera den. Här kan man, utan att tveka, luta sig mot och hänvisa till hållbarhetsaspekten. Inte känns det särskilt fräscht ­eller försvarbart att skicka en byggnads­detalj till tippen, särskilt inte en som så tydligt bidrar till byggnadens karaktär. 

Om den som vill byta port hänvisar till att det är någon funktion som saknas eller felar, brukar det med lite vilja gå att komplettera eller rätta till. Är porten däremot redan utbytt en gång och den inte passar så bra till just det här huset, ­kanske det kan vara mer motiverat att byta ut den, men som en god byggnadsvårdare vill man ju då gärna se att porten får ett nytt liv i något annat hus, där den passar bättre. Det intressanta är att det nästan alltid finns någon annan som upp­skattar sådant som man själv inte vill behålla. 

3. Du får höra: »Vi ska genomföra en fasad­renovering. Exteriören ska bli helt ny och få ett modernt utseende, med andra material och en annan färgsättning än idag.«

Du kan svara: Där ser man! Fråga därefter, i vanlig ordning, om det tagits fram någon antikvarisk för­undersökning och om åtgärdsförslaget ­baseras på byggnadens tidigare utseende och är anpassat till byggnadens ­karaktär. En fasadrenovering behöver ju inte vara en dålig åtgärd i sig. Ibland kan det till och med bli bättre, särskilt om exteriören tidigare förändrats på ett ovarsamt sätt. Då finns det möjligheter att återskapa eller lyfta fram förlorade och dolda kvaliteter. 

Om det inte finns något kulturhistoriskt kunskapsunderlag och det inte heller kom-mer att tas fram något, gör som med inner­g­årdsprojektet, leta reda på gamla fotografier och nybyggnadsritningar och försök att ­påverka med hjälp av det material du får tag på. Sök även efter information om ursprungs­arkitekten och sätt dig in i dennes gestalt­ningsmässiga preferenser. 

Det finns också anledning att fundera över färgsättningen. Få flerbostadshus, ­särskild de med några år på nacken, har kvar den färgsättning som de ursprungligen haft. Har man tur, kan man hitta äldre färgfotografier, men oftast är det svårt att hitta information utan att undersöka huset i sig självt. Då kan man behöva ta hjälp av en ­expert, till exempel en byggnads­antikvarie eller restaureringsarkitekt. 

Om du tycker att förändringsförslaget passar dåligt till byggnadens karaktär, kan det vara på sin plats att fråga om kommunen prövat förändringarna enligt plan- och bygg-lagen. Förändringar måste enligt denna lag nämligen vara varsamma och anpassade till byggnaden karaktär, särskilt om den till­skrivits höga kulturvärden. Om det inte redan tidigare finns en bedömning av byggnadens kulturvärde, kan det vara hög tid att en ­sådan utredning utförs innan fasadrenoveringen handlas upp och genomförs. 

Vicki Wenander, Konsult inom kulturmiljövården och medförfattare till boken »Byggnadsvård för lägenheter 1880–1980«

keyboard_arrow_up