Skyltar kan berätta för turister och flanörer om hus och miljöer i staden då en levande guide saknas. I Stockholm ska 170 »historiska tavlor« placeras ut. Hur de utformas för att bli synliga och lättlästa utan att störa berättar Mats Brunander.

Intressanta platser förses med anläggningar, byggnader, informationstavlor och skyltar, som med tillhörande entréavgifter riskerar att förvandla upptäcktsresenären till en turistande konsument. Och att man i sin iver ödelägger det värde som skulle upplevas.

Hur fångar man då människors uppmärksamhet så att det man har att säga eller sälja går fram på ett anständigt sätt? I Stockholms skylt- och informationssystem blandas skrik och viskningar.. Det enskilda budskapet överröstas lätt av trafiksignaler och reklambudskap.

Uppdraget

När jag och mina medarbetare inför Kulturhuvudstadsåret 1998 fick uppdraget att göra ett skyltprogram för miljöer och hus som Stadsholmen förvaltar i Stockholm, var sådana iakttagelser vägledande. Vi ville sänka rösten och försöka återupprätta samtalet. Vi hoppas att vi lyckats. Folk läser verkligen skyltarna, ser sig omkring och pekar ut för varandra, det har vi sett.

Skylten kan för flanörer eller små grupper med hjälp av text och bild ersätta en berättare på stadsvandring. Inte minst viktigt är att skyltarna fungerar för de människor som själva bor i miljön. Jag var orolig att de skulle uppleva dem som klåfingriga ingrepp som förpassade deras dagliga liv till museum.

Inspirerande för utformningen var den pågående ommålningarna av de galvade eller gulmålade stolparna för trafiksignaler, anvisnings-, påbuds- och förbudsskyltar med en mörkt grön färg. Det medförde att de »sjönk in« i sina miljöer och lät annat framträda. Skyltarna skulle vara enkla att hantera, hållbara och åldras vackert. Därför är stativet stadigt och skyltplattan producerad i ett material som är dokumenterat och garanterat hållbart.

Konstruktionen

Vi har valt en robust konstruktion. Stativet går att rengöra och måla om. Skador är lätta att laga. Det går också att ersätta stativet utan stort pådrag.

Själva skyltplattan är tålig men om den ändå skulle behöva ersättas, skruvas den enkelt loss från stativet och ersätts av en ny. Den kan på kort tid och till låg kostnad ersättas av en ny, eftersom varje skylts innehåll och utformning finns i leverantörens dator. Detta innebär också fördelar när det så småningom visar sig att man vill ändra i en text, ersätta den, byta en bild eller en karta.

Innehållsligt

Det är svårt att skriva bra skylttexter. Det krävs kunskaper, vilja att berätta och förmåga att formulera sig. Det krävs ett genomtänkt förhållningssätt till mottagaren, lässituationen och skyltens ändamål. Samt att man fattar sig kort.

Helena Friman är ansvarig för text och bildurval. Ludvig Grandin för typografin. Carl Magnus Rosell på Stadsarkivet hjälper till med faktagranskning.

Estetiskt

Skylt och stativ är fristående och kan placeras på bästa plats och med önskvärd vridning. Det är ju naturligt i parker, men också viktigt i bebyggelsemiljöer. Skylten fästs alltså inte på eller för nära det hus den berättar om.

Text och bild står mörk mot en gråtonad yta. Vi vill undvika vit bakgrund och starka kontraster. Avsikten är att skylten och stativet (som också är mörkt) skall smygas in, men ändå vara lätt att hitta och funktionell.
Vi undviker färgbilder, dels för att behålla det lugna uttrycket dels för att färger förändras av ljuset. Alltså åter en hänsyn till hållbarheten.

Den lutande skyltplattan gör även en låg och diskret skylt lättläst. Skyltarnas placering är viktig. Står de bara lite fel är många andra omsorger förfelade.

Skyltprogrammet som fick sin form efter Stadsholmens behov, har nu handlats upp av Gatu- och fastighetskontoret i Stockholm för projektet »Historiska tavlor«. Från 1999 till och med 2002 skall 170 skyltar skrivas, tillverkas och placeras ut i Stockholm med förorter.

Mats Brunander

Utställningsproducent, verksam i Stockholm.

3/2000