1920-talets småstugeområden med sitt självbyggeri och sina trädgårdstäppor blev uppskattade boendemiljöer. Byggverksamheten var livligast i Stockholm. Britt Wisth, antikvarie vid Stockholms stadsmuseum, berättar.

Egnahemsbyggandet i Stockholm fick inte riktigt den inriktning som stadens fäder avsett. Vid starten i Gamla Enskede var visserligen större delen av byggarna arbetare men efterhand steg kostnaderna och därmed blev det främst tjänstemän och egna företagare som kom att befolka trädgårdsstäderna. Detta blev tydligt vid utbyggnaden av Äppelviken i Västerort 1914-20.

Småstugebyggandet får fart

Det var med avsikten att åter skapa en möjlighet för de fattigaste bland arbetarna som rektorn vid Norra Latin, J S Hedström, lade fram en motion i fullmäktige om småstugebyggande. Efter utredning togs förslaget 1926, och de första 200 småstugorna uppfördes i Pungpinan i Skarpnäck och Olovslund i Bromma under de följande två åren.

Det nya i detta förslag var att ingen kontantinsats skulle erläggas utan denna ersattes av den egna arbetsinsatsen, som beräknades till 10% av